Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Okategoriserade

Randosäsongen är i full gång!!

I helgen drog randonneursäsongen igång i Jönköping med en 20-milare. Vi blev sju cyklister till start så vi lyckades hålla oss inom rekommendationerna. Jag fortsätter förvånas över att så få anmäler sig till randoloppen när så många är svältfödda på cykellopp som blir av. Vi hade det stora nöjet att få med oss två nya randonneurer runt banan och det känns som att både Therese och Mattias kommer hänga med på fler rundor framöver. Jag passade på att utnyttja påskledigheten lite extra och drog på en liten prolog på 15 mil med övernattning ute dagen innan.

Jag körde på min gamla trotjänare med packning för övernattning.
Höjden av lycka att hitta en uppvärmd raststuga för natten.

Vi körde La Lepre Stancas klassiska 20-mils runda från Jönköping via Eksjö, Österbymo, Tranås, Ödeshög, Gränna och tillbaka till Jönköping och vi bjöds på det mesta. Lite halka på sina ställen då det frusit på lite under natten, sol, hårda vindar, hagel och snö i Österbymo, vajerbrott, pizzapaus i Tranås för att nämna en del. 2020 års meste randonneur i Sverige, Sölve valde precis som vanligt att hoppa över lunchen och istället mala på. Vi andra rastade bort tiden och såg inte röken av Sölve efter att han lämnat oss med 9 mil kvar. Är ni sugna på att prova på denna enkla form av cykling så hittar ni alla lopp här.

Strumpbyte och en sista energipaus med 3 mil kvar.

Utöver detta så känns det verkligen som att säsongen är i full gång och kalendern fylls på med roligheter som jag hoppas kan bli av. Nu närmast väntar friluftsmässan Fair Enough på Uthuset utanför Jönköping. De har till i år utökat sortimentet med Bikepacking och cykeltouringprylar. Jag kommer vara där lördag och söndag 24-25 April och hålla föredrag om Bikepacking samt dessutom arrangera ett lite kortare cykeläventyr med övernattning för de som är sugna på att följa med på det. Mer detaljer kommer på Uthusets sida när allt är klart.

Jag anmälde mig dessutom till prologen av Swede Divide i slutet av Augusti. Det är ett 50 mil långt gruslopp där man kan köra antingen solo och utan support eller ett tre dagars all-inclusive koncept med hotell, fina middagar, följebil m.m. Ni som känner mig kan säkert lista ut vilket alternativ jag valde.

Det var allt för den här gången. Hoppas nu våren kommer på allvar och att ni kommer ut i naturen. Ta hand om er!

Okategoriserade

Äntligen varma fötter och händer

Jag tror att de flesta som cyklar ute på vintern kämpar med att hålla fötter och händer varma. Mitt största bekymmer har varit fötterna och jag tycker det är lite lättare att med bra vantar undvika att bli alltför kall om händerna.

Mina fötter har testat det mesta. Skoöverdrag, stora skor med dubbla strumpor, ull, ullsulor, elektriska värmesulor där batteripacket på benet började brinna, plastpåsar, ugnsfolie och även specifika vintercykelskor. Förra årets Wbloc Winter Challenge körde jag i Lundhagskängor och platta plastpedaler och fick många skeptiska blickar. Mina fötter har blivit mer känsliga, troligtvis för at jag kylt ner dem för många gånger och tinat dem i den smärtsamma duschen. Sedan något år eller två har jag sneglat på 45NRTH Wölfgar som är deras dyraste och varmaste cykelboots framtagna för fatbiking i riktig kyla, deras hemsida anger -12 till -31 grader som lämpliga temperaturer för skon. Snålheten har dock hållit mig borta från köpknappen men tills slut slog jag till när jag hittade dem på “rea” för bara 4000kr. (Normalpris verkar vara runt 5500kr.) Nu har jag haft dem tillräckligt länge för att kunna skriva en liten recension.

Rejäl Vibramsula som är förberedd för dubbar om man nu vill göra det.

Till att börja med så är Wölfgar de absolut varmaste cykelskorna jag testat. Jag kan äntligen köra distans i -10 utan att komma hem med vita fötter och lida. Skon har en löstagbar innersko i 4mm filt i kombination med primaloftfoder i själva skon, aerogel i sulan och en rejält tjock yttersula för att isolera.

Innersko i 4mm filt

Sulan är styv och den har hel kolfibersula för att uppnå styvhet men även för isolering. Den upplevs dock inte alltför styv att gå i, troligtvis p.g.a. den tjocka vibramsulan. Två BOA-spännen används för att snöra skon och här är väl den punkten jag inte är helt övertygad om. Jag tycker att det är lite svårt att få till det så att den sitter lagom hårt samt att jag är lite orolig över tillförlitligheten på BOA-spännen och är lite rädd för att de skulle gå sönder när jag är ute på äventyr. Skon blir på mig lite vid upptill och om det snöar så kommer det lätt ner snö i skaftet som kan smälta och blöta ner fodret och vips så blir det kallt. Jag löser detta problem med att köra med antingen damasker eller genom att dra en byxa ner över skoskaftet om det snöar.

Med monterad damask. Jag köpte ett par Sea to Summit i XXL för att kunna stänga dem nertill. Med BOA-spännena blir skorna ganska klumpiga.
Remmen under skon sitter bra då sulan har en rejäl häl.
Här kommer inte snön ner om man drar åt dragskon.

Damasker gör dessutom att det blir lite varmare, dock så finns det nog risk för att mer kondens stannar kvar i skon. Det är ganska mycket foder i skon som man inte vill få blött på en flerdagarstur, svettas man mycket om fötterna får man nog spara skorna tills det är riktigt kallt eller köra med någon form av fuktspärr mellan fot och sko. Sammanfattningsvis så kan jag inte annat än ångra att jag inte köpte Wölfgar för länge sedan, att slippa tina fötterna i duschen är lätt värt 4000kr och jag ser fram emot att njuta av varma fötter många långa pass framöver.

Jag har även unnat mig ett par Poogies, 45NRTH Cobrafist till min fatbike och även här är jag extremt nöjd med inköpet. Poogies fästs på styret, på den här modellen med kardborre samt med en styrändsplugg som skruvas fast och håller allt på plats.

Vy ner i poogien.

Monteringen tar bara några minuter och sedan har man handtag och reglage inne i poogien. Det ser först lite klumpigt ut men känns smidigt när man väl cyklar. Det sitter en dragsko i öppningen så att man kan dra åt den runt handleden och bevara värmen samt att de har ventilationsöppningar med dragkedja om det skulle bli för varmt. Jag har kört i -5 med bara händer utan att frysa och med en tunn handske i -10, vilket är bra mycket trevligare än att behöva cykla med klumpiga tumvantar för att hålla värmen. Det finns även en liten elastisk ficka inne i poogiesarna där man kan förvara lite snacks så att inte chokladbiten fryser ihop.

Hoppas ni har hittat rätt lösning för att undvika att frysa!

7 februari, 2021 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Okategoriserade

FAT VIKING GLOBAL EDITION

ett vinteräventyr med fatbike

Jag kikade nyfiket på fatbike-loppet FAT VIKING i Norge för drygt ett år sedan. Det såg lagom utmanande ut för ett vinterlopp på fatbike. 15 mil på långa sträckan, kontroller med möjlighet att värma sig och ingen övernattning ute. Det borde vara en lagom utmaning samtidigt som det såg helt magiskt ut på bilderna. Jag fick inte ihop livet med jobb m.m. för att köra 2020 och nu 2021 så var det som alla är mer än medvetna om annat än jobbet som satte käppar i hjulet.

Vilken tur då att arrangörerna valde att köra en GLOBAL EDITION där man själv på egen vald rutt antog utmaningen att cykla 5, 10 eller 15 mil fatbike. Att det dessutom blev både snö, kyla och sol förhöjde ju upplevelsen rejält. Jag hade en plan att köra 15 mil med övernattning ute för att få till ett lite större äventyr men tyvärr åkte jag på en förkylning i slutet av förra veckan. Tur i oturen så visade det sig efter test bara vara just en förkylning och jag kunde med glädje lämna hemmet efter drygt två dygn i karantän med min snuviga näsa som sällskap.

Cyklingen då?

Jag valde att korta ner till 10 mil, dela upp det på två dagar och köra lugnt, lugnt då jag fortfarande var förkyld. Frisk luft brukar ju vara bra mot det mesta och så länge inte pulsen gick upp för mycket så var jag inte orolig. Vädret var fantastiskt både lördag och söndag även om det bitvis var ganska kyligt på söndagen.

Jag körde lite av allt, lite stig, lite småvägar, lite asfalt, lite sjöis och lite oplogat även om det sista inte var nåt vidare och det blev mest putta cykel. Min vinterkittade fatbike med poogies, mina nyinköpta 45NRTH Wölfgar cykelboots för riktig vinter och mina cykelkläder från 7mesh funkade klockrent i kylan. Bitvis var det nog ner mot -15 i svackorna och det var inga problem att hålla värmen. Med poogies gick det t.o.m. att bitvis köra utan handskar och att vara varm om fötterna och slippa tina frusna tår är lätt värt nästan 5000kr som skorna kostade. Planen är att skriva ett litet inlägg om skorna och poogies så fort jag testat dem tillräckligt.

Det gick enligt plan och jag fick ihop 4+6 mil av härlig lugn vintercykling där enda fokus var att njuta av det fina vinterlandskapet. Evenemanget verkar ha spritt sig mycket mer än vad den lilla arrangören i Geilo i Norge räknat med och de får nog köra en liten fundraiser för att få ihop till klistermärken och porto till alla som genomfört loppet. Hoppas, hoppas att det går att göra en utflykt till Norge nästa år och köra ett riktigt fatbike-lopp på skoterspår, det hade varit nåt det.

Tyvärr fick jag idag mail från Abloc att de tvingats till att ställa in Abloc Winter Challenge som skulle körts för sjätte gången i slutet av februari. Inte oväntat men inte mindre tråkigt för det. Får se vad man ska hitta på istället…

1 februari, 2021 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Okategoriserade

Mellandagarna, som gjort för att cykla minst 500km.

2020 blev sjunde året i rad som jag roade mig med att köra Rapha Festive 500. 50 mil cykling från julafton till nyårsafton, skapat av en av medarbetarna på Rapha som en rejäl vintercyklingsutmaning. 8 dagar med festligheter, mat och så cykling då förstås. Jag har hat lite olika upplägg på de här årens utmaningar. Första året, 2014 fördelade jag milen ganska jämnt och körde mellan 5 och 10 mil i princip varje dag. Det blir mycket tid som varje dag ska klämmas in när man trampar vintercykel med dubb i snö. Åren därefter kom Vintervättern som senare blev Abloc Winter Challenge och hjälpte till med de 50 milen. Får man in en runda på drygt 30 mil är det ganska enkelt att få ihop resten också. Ett år valde jag, Marcus och Calle att köra alla 50 milen i ett svep då vi efter ett varv runt Vättern cyklade till Värnamo för att äta hamburgare och sedan tillbaka till Jönköping igen.

I år blev det än en gång ett lite annorlunda upplägg. Bikepacking.com uppmuntrade genom #goodnight2020campout till att sova ute en natt i mellandagarna så det fick bli en del i upplägget. Utöver en del kortare turer på mellan 4 och 6 mil så drog jag och Calle på ett litet mellandagsäventyr med cyklarna lastade med campinggrejer. Det blev en tur via Jönköping där Joel hängde på en bit och sedan via småvägar i snö, regn och bitande motvind till Värnamo och ett väl insovet vindskydd utanför Dörarp där vi spenderade natten. Efter det rullade vi på för oss ocyklade småvägar norrut längs Rusken till Vrigstad där Calle svängde mot Jönköping och jag mot Nässjö. Totalt blev turen på nästan 30 mil.

I år kunde man om man ville köra Festive 500 utmaningen på trainer inomhus, vilket man självklart får göra om man vill. Det har höjts en del röster om att det ska vara utecykling om det ska vara på riktigt osv. men jag tycker att var och en väljer sin egen utmaning. I vissa länder är det säkert inte tillåtet att cykla ute i rådande läge och de som bor i t.ex. Australien gör ju alltid den här utmaningen på ett bra mycket enklare sätt med släta däck och tunna kläder. Personligen har jag dock lite svårt att se tjusningen i att göra det här inomhus, jag gillar att det är lite kärvt och att det tar tid. I år har jag kört utan dubbdäck i blötan men 30 mil med partypackning höll ner hastigheten ordentligt. Tidigare år har man fått ett litet tygmärke om man fullföljt men i år får man om jag förstått det hela rätt nöja sig med en digital badge.

God fortsättning och Gott Nytt år!

29 december, 2020 | 1 KOMMENTAR.
Okategoriserade

Cykelrundor åt Nässjö kommun och lite tips för jul.

Bloggandet går lite på sparlåga nu i höstmörkret och cyklingen är kanske inte heller så spännande. Varvar inomhusgnetande på Zwift med något eller några distanspass utomhus varje vecka. Just nu hoppas jag på att det blir några grader kallt och att det kommer lite snö. Blöta, mörka grusvägar är inte så värst inspirerande. Night Rider ställdes tyvärr in men jag valde att köra nattcykling på egen hand. Fick ihop 20 mil i mörkret och var ute mellan 22 och 08. Hoppas nu att det där vaccinet kan få tillbaka en lite mer normal värld.

Jag har knåpat på lite cykelrundor åt Nässjö Kommun som ska vara klara till 2021. Det blir två korta rundor (ca 10 km) i och kring Nässjö stad samt fyra lite längre (mellan 40 och 60km). Målgruppen är inte tävlings- eller träningscyklisten utan snarare familjen eller de som vill göra en liten cykelutflykt. Alla rundor innehåller något eller några utflyktsmål. Det kan vara en sevärdhet, ett café, badplats eller liknande. Jag tror att cykelturen blir mycket roligare om man har ett mål längs vägen att se fram emot. Självklart har jag även plottat in nåt vindskydd och jag hoppas att några slänger sovsäcken i cykelkorgen och drar ut på miniäventyr. Jag gjorde klart sista rundan nu i veckan och tycker själv att det blir ganska bra. Alla rundor har utöver själva spåret även beskrivning, bilder och points of interests. Nu återstår kommunens jobb med hur det här ska presenteras och paketeras. Vill ni tjuvkika på rutterna så hittar ni dem här.

Den här julen lär man ju ha mer tid än nånsin att cykla då det inte går att besöka släkt och vänner som under en vanlig jul. Rapha bjuder som vanligt in till sin Festive 500 där man ska cykla minst 500km från julafton till nyårsafton. I år tror jag att det är godkänt även med inomhuskilometrar men helt ärligt känns det ju inte som att det är en riktig utmaning då. Det ska ju vara blött, kallt och lite slitigt. På Zwift är det ju relativt enkelt att snitta 40 km/h i en klunga, något som jag knappast åstadkommer utomhus med dubbdäck på en blöt grusväg. Nej, Festive 500 ska göras utomhus.

Vill man ut på ett litet äventyr så bjuder Bikepacking.com på GoodNight2020 där man ska sova en natt ute med cykel mellan den 26:e och 31:a december. Här kan man vara med och tävla om fina priser om man delar med sig av lite bilder från övernattningen. Jag har ju nyligen köpt en riktigt varm och skön sovsäck från Western Mountaineering av Jocke på Uthuset så jag har väl egentligen ingen ursäkt till att inte avnjuta en natt utomhus i mellandagarna.

Jag hoppas på att kunna klämma in både Festive 500 och en natt ute. Passa på nu att cykla ordentligt och ta hand om er.

God Jul!

18 december, 2020 | 1 KOMMENTAR.
Okategoriserade

Ändrade planer

Länge sedan jag skrev nåt nu. Har dragits med en smärtande rygg efter vurpan i fjällen som har tagit tid att läka. Nu är det äntligen bra igen och jag kan träna ordentligt. Har dessutom känts lite tomt efter fjällturen och med ett inställt Rhino Run men nu börjar motivationen komma tillbaka igen.

Jag skulle ju åkt till Sydafrika denna veckan för att köra Rhino Run genom Sydafrika och Namibia med start nu till helgen. Jag blåste dock av de planerna redan i somras och nu för ett par veckor sedan ställdes loppet officiellt in. Kändes ju helt orimligt att resa över hela jordklotet för att cykla som situationen ser ut nu och som det känns kommer det säkert att vara ganska problematiskt att resa ett bra tag framöver. Har spanat lite på att dra till Norge och köra Fat Viking också i Januari men det ställdes också in här om veckan.

Nu blir det lite andra planer istället och jag börjar bli rejält sugen.
Närmast i kalendern blir det Night Rider tillsammans med arrangören Eskapad Adventure som körs fredagen den 13 November i kring Jönköping. Start 22:22 och målgång lagom till frukosten. En hel natt med cykling i November kan ju bli hur miserabelt som helst men samtidigt hur kul som helst. Jag gillar mörkercykling, kommer rulla på min Salsa Cutthroat med Dynamo och K-Lite lyse så förhoppningsvis kan jag lysa upp stigar och grusvägar ordentligt. Jag har ju dessutom förmånen att få köra i kläder från 7Mesh så lite dåligt väder bör inte vara några problem. Eventet kommer bygga på loopar där man passerar ett basläger efter varje loop och kan fylla på med energi, byta kläder, byte batterier m.m. Jag är helt övertygad om att det kommer bli en höjdare och jag väntar nyfiket på hur Mats på Eskapad lägger looparna.

Salsan när vi var ute och rekade rutter åt Nässjö Kommun.

Efter Night Rider hoppas jag på att gnida mig igenom Festive 500 i mellandagarna, vara ledare på 6:e upplagan av Abloc Winter Challenge den 23:e Januari, Köra 15 mil fatbike under Global Fat Viking Challenge 29-30 Januari och sedan får vi se vad 2021 har att erbjuda. Jag har lite planer men får ta och återkomma när de är lite mer spikade än att bara vara på idéstadiet. Det kommer säkerligen bli en hel del cyklande och förhoppningsvis något eller några lite fetare äventyr.

Ciao!

27 oktober, 2020 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

Fjällcykling

Då var hösten lilla cykeläventyr i fjällvärlden genomfört. Till skillnad från det planerade Rhino Run i Sydafrika och Namibia blev det ett mer miljövänligt och mindre hetsigt alternativ i Sverige i stället.

Jag tog nattåget till Åre med min fatbike packad i låda (helt enligt SJ´s bagagebestämmelser 140x85x30). Klev av tåget klockan 8 på morgonen och möttes av Jonas på 7Mesh Sweden som skjutsade mig till deras kontor i Åre där jag kunde montera cykeln och byta om till cykelkläder. Lådan kunde jag sedan låta stå hos dem, tills den behövdes för hemresan, riktigt lyxigt. Jag fick även med mig ett par cykelshorts i Gore-Tex som heter Revo som jag fick glädjen att testa i fjällvärlden. Efter kaffe, gott snack och monterande av gaffel, framhjul och alla väskor lämnade jag Åre och trampade riksvägen mot Ånn och Storulvån.

Efter 6 mil landsväg var jag i Storulvån där jag lyxade till det med lunch på fjällstationen. Sedan blev det vandringsled mot Sylarna i en allt mer tilltagande och byig vind.

Det blåste rejält och var bitvis riktigt stökigt i vinden. Vandrare blåste ikull med sina stora ryggsäckar och när jag på en spång över en bäck blev lite övermodig blåste en riktig byvind mig helt enkelt av spången. Otroligt klantigt att inte ta det mer försiktigt och jag landade ganska illa någon meter ner i en stenig och iskall bäck. Jag slog i underarmen, höften och framförallt ryggen ganska illa. Jag blödde från högerhanden och när jag väl tagit mig upp ur den kalla bäcken droppade det blod på min vita ram. Cykeln klarade sig dock fint och det enda jag behövde göra var att rätta till sadeln som pekade ur kurs. Som väl var så var det bara ryggen som skulle fortsätta smärta och det gör den fortfarande en vecka efter vurpan. Planen var att sova i tält men efter den här inledningen och den starka vinden valde jag sovsal på Sylarnas fjällstation och hoppades på god läkning under natten.

Jag hade fortfarande rejält ont på morgonen och efter någon eller kanske några kilometers puttande av cykeln mot Sylsjön och den planerade Fältjägarstugan bestämde jag mig för att revidera planen. Det fick bli en kortare tur med bättre möjlighet att korta av ytterligare om det skulle bli sämre. Planen blev att istället styra mot Helags, Gåsen, Sylarna, Blåhammarn, Rundhögen och sedan tillbaka till Åre. Ett beslut som skulle visa sig bli helt rätt.

Vädret var kalas när jag cyklade och puttade mig mot Helags, jag kokade kaffe och njöt i solen och cyklade i shorts och kortärmat. Här mötte jag inte mycket folk ute mest renar och några enstaka vandrare.

Väl framme i Helags blev det Gulaschsoppa på stationen och sedan satte jag upp mitt tält en bit från stationen och avnjöt en kväll i ensamhet. På telefonen såg jag att det var dåligt väder på ingående med snö, kyla och hårda vindar. Min lätta campingutrustning var inte riktigt anpassad för hårt fjällväder så jag bokade boende på Gåsen och även Sylarna.

Cyklandet på en relativt tungt lastad fatbike på bitvis ganska stökiga vandringsleder gick sakta och jag fick putta och bära mycket. Jag tog mig fram lite snabbare än de som vandrade i rask takt men inte mycket. Vissa sträckor när det var svagt utför och lite mindre stenigt var det dock helt underbart att rulla istället för att gå och jag sa till de flesta vandrare som frågade hur det var att jag hade ju glädjen av att ha hjul på min packning istället för att behöva bära allt på ryggen. Sträckorna Helags-Gåsen och Gåsen-Sylarna var nog de finaste att cykla av de jag körde.

7Mesh Revo härligt skrynkliga efter några dagar i väskan.

På Gåsen drog busvädret under kvällen in med snö och hårda vindar. Oron över att inte kunna fortsätta nästa dag kröp sig på och de få vandrare som checkat in på Gåsen tittade oroligt ut genom fönstren. Jag var framförallt orolig för att leden skulle snöa igen, vara svår att se och att det skulle vara dålig sikt. Det skulle dock inte bli så illa utan det låg bara ett tunt lager snö när jag vaknade på morgonen.

Alla kläder på!
Turens enda rejäla vad som krävde att skorna togs av.

Det blåste dock hård motvind när jag lämnade värmen på Gåsen i underställ, fullt regnställ, mössa och dubbla vantar. Ganska stor kontrast från dagen innan då jag cyklat i kortärmat. De inledande kilometrarna ner mot Gåsån var jättefina och kanske turens bästa cykling. Därefter väntade ännu hårdare vindar och mer puttande tillbaka upp till Sylarna.

På sträckan från Sylarna till Blåhammaren var det återigen kanonväder.

Fjällen var vita efter snöfallet, solen sken och jag hade medvind. Den här dagen kommer jag sent att glömma, jag hade gott om tid, kokade kaffe, käkade lunch i solen och låg i riset och njöt. På Blåhammaren fortsatte njutandet med dusch, trerätters middag och säng.

Sista dagen tog jag leden rakt norrut mot Rundhögen och riksvägen tillbaka till Åre och min väntande cykellåda. Stört stenigt i kanske tre kilometer innan det blev bättre och bättre cykling när jag kom ner i skogen. I Åre tvättade jag hojen, käkade, packade ihop och Theodor på 7Mesh hade fixat så jag kunde ta en dusch innan jag tog nattåget hem igen.

Cykling i den här delen av fjällen kan verkligen rekommenderas. Det är lättillgängligt, enkelt att justera planen och boende och mat kan fixas på stationer och stugor om man inte vill kämpa med tält och frystorkat. Man ska dock vara beredd på att både putta och bära cykel om man inte är riktigt tekniskt driven som cyklist och kanske framförallt vara beredd på den gamla klyschan att vädret kan växla väldigt fort och vara utrustad med bra kläder så att det inte blir farligt.

14 september, 2020 | 2 KOMMENTARER!
Randobloggen

13Hills och höstens planer

I går hölls den sjätte upplagan av fantastiska 13Hills i Jönköping. Jag tror jag har kört fem av dessa och tillsammans med premiäråret håller jag detta som det bästa. Vädret, förvissa var det varmt men jag cyklar bra mycket hellre i solsken än i kallt regn som vi fick förmånen att göra i fjol. Utmaningen var riktigt bra avvägd. Det kostade på att ta alla 13 backarna och bonusbacken inom tidskravet, precis som jag tycker det ska vara. Här ska man få kriga för att hinna med alla backarna. Hänget före, under och efter eventet gör så otroligt mycket för helheten. Kvarteret Ödlan och Cykelköket är helt perfekt, särskilt i solsken. Våfflorna vid fikat efter 6 backar, maten, hantverksölen, musiken, hängmattorna, badet i Munksjön, mer öl, ja det här är svårslaget. Tack cykelklubben La Lepre Stanca för att ni ännu en gång levererar alternativa cykelevent av yppersta klass.

Till hösten hade jag ju planerat att köra Rhino Run i Sydafrika och Namibia. 300 mil av självsupportad bikepacking som såg helt makalöst fint ut på foton och satellitbilder. Loppet är ännu inte inställt men jag har bestämt mig för att inte köra. I rådande läge känns det helt orimligt att planera för att cykla i knappa två veckor i Afrika. Vi får väl se när och om det går att göra såna här äventyr igen.

Nu finns det ju som man brukar säga inget ont som inte har något gott med sig så istället ska jag ta med mig fatbiken till fjällen och cykla i en vecka. Planen är att ta tåget till Åre och sedan cykla i Jämtlandsfjällen. Tanken är vandringsleder via Storulvån, Sylarna, Sylsjön, Fältjägarstugan, Bruksvallarna, Flatruet, Kläppen, Helags, Sylarna, Blåhammaren och tillbaka till Åre.

Jag satsar på tält och frystorkat men tänker mysa till det sista natten på Blåhammaren med säng och trerätters. Sedan finns det ju fjällstugor och stationer ifall vädret blir för tråkigt. Jag har sett fram emot fjällcykling och även varit sugen på att göra en trip utan tävlingshetsen. Datumet är satt till andra veckan i September och det kommer kanske nåt mer inlägg om packning innan det är dags.

16 augusti, 2020 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

Höghjulingsläger i Skåne

Helgen som gick skulle det egentligen körts en tredagars höghjulingstävling med internationellt deltagande i Skåne. sweden3days. Första racen i nutid för höghjulingar i Sverige och vad jag tror är det den enda flerdagarstävlingen med etapper i världen. Höghjulingspionjären och tillverkaren Pelle Kippel som driver Standard Highwheels står bakom arrangemanget och han har fått med sig många intresserade på tåget.

Nu blev ju inget som det var tänkt under 2020 så sweden3days är som det mesta annat uppskjutet till 2021. Istället blev det ett läger i mindre skala med syfte att träffas, provcykla några av etapperna, träna och ha trevligt. Vi träffades i Tomelilla på fredagkvällen och snackade hjulstorlekar, vevarmslängder, käkade god mat och umgicks.

På lördagsmorgonen testade vi prologen. En 9,5km lång, ganska kuperad landsväg som skall köras som individuellt tempo. Kul start på tävlingarna och det kommer bli en rejält hård etapp som i princip blir ett 20 minuters tröskelrace. Vi körde på så hårt som den enskilde hade lust med och därefter drack vi kaffe och snackade mer skit.

När vi återfått normal andning tog vi bilarna till Ystads Saltsjöbad (som är en av tävlingens sponsorer) för lite fotografering innan vi gemensamt trampade de knappa 2 milen till Kåseberga för att äta en sen lunch. Sol, stekt sill, potatismos och lingonsylt var helt perfekt. Lite mer fotografering och turistande vid Ales stenar och sedan tillbaka till Ystad för bad i havet, fika och så var lördagens träning över.

Söndagen drog vi till Björkabasen utanför Sjöbo som skall vara arena för den tredje dagens tävlande och den fjärde etappen. Björka är en nedlagd flygbas och planen är att köra ett 2 timmars uthållighetslopp på den i princip helt platta 5 km långa ovalen. Det här kommer att bli en riktigt hård historia om några bestämmer sig för att det ska åkas fort. Pelle hade också tagit dit ett filmbolag för att göra lite reklamfilmer för tävlingen så det blev en hel del cyklande för att få fram material.

Vi drog också till med ett hyggligt snabbt varv där Mattias, Pelle och jag hjälptes åt att sätta ett varvrekord på 9:30,7. Mattias var den som drog längsta strået i spurten och är nu stolt innehavare av varvrekordet på Björka. Utöver detta så testade vi varandras cyklar. Jag provade för första gången en Racer som har lite smalare fälg, smalare däck, är lite lättare och har en annorlunda sadel. Den här var dessutom utrustad med SPD-pedaler. Grymt kul att få testa och vips så blev man ju sugen på att utöka cykelstallet. Större hjul är ju en fördel så länge man orkar dra runt det och på en platt bana som den här är det definitivt ingen nackdel att ha ett stort hjul och kanske även lite kortare vevarmar.

Stort tack Pelle och alla deltagare som tillsammans gjorde det här lägret till en kanonhelg. Jag är sjukt sugen på sweden3days och hoppas vi ses innan dess för att cykla mer på dessa fantastiska cyklar.

Randobloggen

Stanca Solstice Campout 2020

Det här börjar bli en väldans trevlig tradition. Att på årets ljusaste dag cykla, sova ute och sedan cykla tillbaka igen. Idén kommer från det amerikanska cykelväskmärket Swift Industries som årligen uppmanar cyklister över hela världen till en Swift Solstice Campout. I år gjorde de dock inte det p.g.a. Corona och att alla inte har möjligheten och tillåtelsen att komma ut i naturen.

Vi har i klubben La Lepre Stanca kört det här nu i tre år. Genomslaget är dock förvånansvärt litet. Första året var vi 2, andra året 4 och nu i år 3 deltagare. Fler borde följa med och uppleva det enkla äventyret. Man behöver ingen särskild cykel och har man inte alla specialväskor går det alldeles utmärkt med ryggsäck. Jag körde med min Bob Jackson med randoväska fram och bikepackingväska bak vilket funkade utmärkt. Thomas kompletterade med ryggsäck för att få med sig allt och Marcus körde Lidl-väska fram och Raphaväska bak. Jag gillar ju det här och tycker att just enkelheten och tillgängligheten är det bästa. Man behöver inte alltid sträva efter de närmast ouppnåeliga allra häftigaste äventyren som inte blir av. Att komma ut på en overnighter nära hemmet med några vänner kan vara väl så bra.

I år rullade vi från Jönköping vid 1600 på midsommardagen. Det hade åskat och regnat hela dagen men nu började det spricka upp. Det var jag, Marcus och Thomas som med lastade cyklar och i Thomas fall även en fullpackad rycksäck rullade norrut mot Omberg. Vi stannade för kaffe och glass i Gränna och sedan på ICA i Ödeshög för att köpa kvällsmat och frukost. På Omberg tog vi sikte på Stocklycke hamn där det finns både vindskydd, eldstad och en trappa ner till Vättern. Inledningsvis var där lite folk men senare på kvällen var det bara vi och två husbilar kvar. Stocklycke är fantastiskt och visade sig från sin bästa sida med en varm kväll, otroligt fin solnedgång och i det närmaste vindstilla. Vi badade, grillade, snackade cykling och hade en riktigt bra utekväll innan vi tog natt. Jag hade med mig tält medan Thomas och Marcus kröp in i vindskyddet.

Efter en varm natt där det knappt hade behövts sovsäck käkade vi frukost, drack kaffe, packade cyklarna och rullade på småvägar de 8 milen tillbaka till Jönköping, självklart med ett fikastopp i Gränna och helt överens om att det här gör vi om.

Tack för ett alldeles perfekt litet äventyr på hemmaplan boys.

22 juni, 2020 | 3 KOMMENTARER!
Annons
Annons
1 2 26

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.