Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Okategoriserade

Äntligen varma fötter och händer

Jag tror att de flesta som cyklar ute på vintern kämpar med att hålla fötter och händer varma. Mitt största bekymmer har varit fötterna och jag tycker det är lite lättare att med bra vantar undvika att bli alltför kall om händerna.

Mina fötter har testat det mesta. Skoöverdrag, stora skor med dubbla strumpor, ull, ullsulor, elektriska värmesulor där batteripacket på benet började brinna, plastpåsar, ugnsfolie och även specifika vintercykelskor. Förra årets Wbloc Winter Challenge körde jag i Lundhagskängor och platta plastpedaler och fick många skeptiska blickar. Mina fötter har blivit mer känsliga, troligtvis för at jag kylt ner dem för många gånger och tinat dem i den smärtsamma duschen. Sedan något år eller två har jag sneglat på 45NRTH Wölfgar som är deras dyraste och varmaste cykelboots framtagna för fatbiking i riktig kyla, deras hemsida anger -12 till -31 grader som lämpliga temperaturer för skon. Snålheten har dock hållit mig borta från köpknappen men tills slut slog jag till när jag hittade dem på “rea” för bara 4000kr. (Normalpris verkar vara runt 5500kr.) Nu har jag haft dem tillräckligt länge för att kunna skriva en liten recension.

Rejäl Vibramsula som är förberedd för dubbar om man nu vill göra det.

Till att börja med så är Wölfgar de absolut varmaste cykelskorna jag testat. Jag kan äntligen köra distans i -10 utan att komma hem med vita fötter och lida. Skon har en löstagbar innersko i 4mm filt i kombination med primaloftfoder i själva skon, aerogel i sulan och en rejält tjock yttersula för att isolera.

Innersko i 4mm filt

Sulan är styv och den har hel kolfibersula för att uppnå styvhet men även för isolering. Den upplevs dock inte alltför styv att gå i, troligtvis p.g.a. den tjocka vibramsulan. Två BOA-spännen används för att snöra skon och här är väl den punkten jag inte är helt övertygad om. Jag tycker att det är lite svårt att få till det så att den sitter lagom hårt samt att jag är lite orolig över tillförlitligheten på BOA-spännen och är lite rädd för att de skulle gå sönder när jag är ute på äventyr. Skon blir på mig lite vid upptill och om det snöar så kommer det lätt ner snö i skaftet som kan smälta och blöta ner fodret och vips så blir det kallt. Jag löser detta problem med att köra med antingen damasker eller genom att dra en byxa ner över skoskaftet om det snöar.

Med monterad damask. Jag köpte ett par Sea to Summit i XXL för att kunna stänga dem nertill. Med BOA-spännena blir skorna ganska klumpiga.
Remmen under skon sitter bra då sulan har en rejäl häl.
Här kommer inte snön ner om man drar åt dragskon.

Damasker gör dessutom att det blir lite varmare, dock så finns det nog risk för att mer kondens stannar kvar i skon. Det är ganska mycket foder i skon som man inte vill få blött på en flerdagarstur, svettas man mycket om fötterna får man nog spara skorna tills det är riktigt kallt eller köra med någon form av fuktspärr mellan fot och sko. Sammanfattningsvis så kan jag inte annat än ångra att jag inte köpte Wölfgar för länge sedan, att slippa tina fötterna i duschen är lätt värt 4000kr och jag ser fram emot att njuta av varma fötter många långa pass framöver.

Jag har även unnat mig ett par Poogies, 45NRTH Cobrafist till min fatbike och även här är jag extremt nöjd med inköpet. Poogies fästs på styret, på den här modellen med kardborre samt med en styrändsplugg som skruvas fast och håller allt på plats.

Vy ner i poogien.

Monteringen tar bara några minuter och sedan har man handtag och reglage inne i poogien. Det ser först lite klumpigt ut men känns smidigt när man väl cyklar. Det sitter en dragsko i öppningen så att man kan dra åt den runt handleden och bevara värmen samt att de har ventilationsöppningar med dragkedja om det skulle bli för varmt. Jag har kört i -5 med bara händer utan att frysa och med en tunn handske i -10, vilket är bra mycket trevligare än att behöva cykla med klumpiga tumvantar för att hålla värmen. Det finns även en liten elastisk ficka inne i poogiesarna där man kan förvara lite snacks så att inte chokladbiten fryser ihop.

Hoppas ni har hittat rätt lösning för att undvika att frysa!

Daniel Johansson
Randobloggen fokuserar på långdistanscykling och cykeläventyr. Min förhoppning är att jag lyckas inspirera fler till att upptäcka hur roligt det är att cykla långt och länge. Cykling är så mycket mer än blodsmakande intervaller eller att cykla medurs runt en sjö. Jag är en heltidsarbetande tvåbarnsfar som tidigare tävlade i multisport men nu fokuserar på riktigt långa cykeltävlingar och cykeläventyr. Jag har bl.a. kört Transcontinental Race två gånger och nu senast Morocco Bike Adventure.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.