Bikepacking European Divide Trail (De 235 milen genom Sverige)

Jag har tidigare, mycket tack vare mitt jobb sett en hel del av Sverige, även de nordligaste delarna men jag har bara sett fläckar på kartan som Arvidsjaur, Jokkmokk m.m. Det jag saknade var att uppleva storheten, avstånden och ödsligheten i Sverige och jag skulle sannerligen inte bli besviken.

Jag bestämde mig för att bikepacka de 235 milen genom Sverige av nyligen lanserade European Divide Trail. Totalt är hela rutten över 700 mil och sträcker sig från nordligaste Finland till Portugal. Mitt äventyr skulle dock starta på Finska gränsen vid Muonio och sträcka sig längs grusvägar, skogsbilvägar, stigar och lite asfalt till Göteborg.

Jag har tidigare flugit till Japan, Marocko, Irland m.m. för att cykla men den här gången fick det bli lite mer miljövänligt. Jag kommer säkerligen göra mindre miljövänliga utflykter i framtiden och vill inte på något sätt placera mig själv på piedestal, men den här gången kan jag ändå vara lite stolt över avtrycket. Min fru skjutsade mig till stationen i vår nya elbil, sedan åkte jag tåg från Nässjö till Luleå, buss till Pajala där jag packade upp cykeln och slängde kartongen i återvinningen och cyklade de 12 milen till Muonio. Sedan cyklade jag osupportat, utan följebilar till Göteborg och tog tåget hem till Nässjö igen. Det funkade alldeles utmärkt. På SJ hade jag cykeln packad i cykelkartong så att den höll sig inom deras bagageregler, på nattåget valde jag egen kupé så att jag kunde ha cykelkartongen därinne utan att någon annan skulle behöva bry sig. På bussen var det inga problem och på Västtåget från Göteborg är det t.o.m. gratis att ta med en hopsatt cykel.

Planen och utrustningen

Jag hade en plan på att försöka cykla hyggligt snabbt och sätta en bra tid på sträckan, en så kallad Fastest Known Time (FKT) för cyklister att slå. Avstånden mellan platser där man kan handla mat under den första halvan av rutten är ungefär 20 mil, lägg därtill begränsade öppettider så begriper man snart att det kan vara bra med lite planering. Jag räknade med att kunna handla mat och även äta lagad mat ungefär en gång/dygn. Sedan kan det ju alltid bli problem, mekaniska eller kroppsliga som gör att man inte hinner till den där butiken, vilket gjorde att jag ofta hade energi på mig för närmare två dygn. Jag körde utan kök, åt pizza eller annan lagad mat en gång/dag och körde med mackor, bullar, risgrynsgröt, godis, nötter m.m. som inte krävde någon tillagning. Jag valde att ha med mig tält då det inte finns så mycket annat än skogen att välja på. Visst det finns en hel del vindskydd men då ska det passa med när man kommer dit, vindskyddet ska vara ledigt m.m. Tältet ger friheten att sova precis var man vill och jag är nöjd med mitt val att ta med det. I övrigt valde jag att köra på min Salsa Cutthroat med bikepackingväskor, en midjeväska och en liten ryggsäck från Apidura som man kan packa ihop för den är tom. Den använde jag till att fylla med mat och sedan var planen att den skulle packas ihop när den var tom och knölas ner i någon annan väska, rädslan för att bli utan mat gjorde dock att den efter dag 1 aldrig blev tom.

Klädmässigt testade jag för första gången på en längre tur att ha med ett par cykelkalsonger från 7Mesh. Jag kör med ett par cykelbyxor men dessa behöver tvättas då och då för att minska skavsåren. Nu kunde jag torka cykelbyxorna på min sadelväska och under tiden cykla i cykelkalsongerna med shorts över. Det funkade hur bra som helst och den lösningen kommer jag köra med fler gånger.

Cyklingen då?

Rutten var till stora delar fantastisk, ändlösa grusvägar genom så mycket skog så att det nästan kändes orimligt. Broar över älvar, en linfärja som jag själv fick dra, renar i hundratal och så mycket ödemark att man nästan fick lappsjuka. Vissa dagar tror jag knappt att jag träffade på en enda människa utöver de jag träffade på när jag handlade mat. Någon enstaka minibuss med bärplockare men utöver det inte en enda bil. Helt magiskt! Jag hade en otrolig tur med vädret och behövde inte ta fram regnkläderna en enda gång, däremot blev det kallare på nätterna än vad jag hade räknat med och min lite för optimistiska sovutrustning gjorde att jag huttrade mig igenom några av nätterna.

Jag sov alla nätter utomhus. Huvuddelen i tält, några i vindskydd, en natt i en ouppvärmd turistinformationsfriggebod vid Indalsälven och nån timme sista natten under bar himmel. Myggen var ett mycket mindre problem än vad jag räknade med. Visst på några platser där jag var lite mer i skogen kunde det vara en del mygg men inte värre än det kan vara i Småland i skogen tycker jag. Fördelen med tältet är ju då att det finns ett bra myggnät till skillnad från nätterna i vindskydd med ett huvudmyggnät som jag behövde ha hjälmen på under för att få ut det från ansiktet. Jag gjorde ett försök att sova inne i Åsele men hotellet var fullbelagt. I efterhand är jag nästan glad för det då det känns bättre att sovit ute hela resan.

Jag körde på hela dagarna. Ställde klockan på runt 03.00, käkade en korv risgrynsgröt direkt ur förpackningen i sovsäcken innan jag packade ihop och försökte vara på rull senast 04.00. Sedan cyklade jag hela dagen med uppehåll för normalt sett en matrast fram till omkring 22.00. Reste mitt lilla läger, bytte om, käkade något jag handlat tidigare (en macka eller liknande) och försökte få omkring 4 timmars sömn. Jag lyckades tillryggalägga ungefär 26 mil/dag med det här schemat. Bitvis rullade det på fint men bitvis var det rejält långsamma mil. Delar av rutten var minst sagt stökiga. Att den skulle vara över 99% cykelbar tycker jag inte stämde. Vissa avstickare följde skoterleder över blöta myrar, igenväxta stigar, endurospår, steniga vandringsleder eller i något fall helt enkelt bara rakt genom skogen och en mosse där jag fick släpa cykeln i säkert 40 minuter. Rutten är ju ny och förbättras ständigt genom att folk rapporterar in och jag har full förståelse för att ett mastodontverk på 760 mil har lite barnsjukdomar. De här stödpartierna och den orimlighet de ibland innebar gjorde att jag mot slutet tappade drivet att slaviskt försöka följa rutten för mitt FKT. Det är ju en sak om man måste bushwacka med ett syfte, kanske för att det är enda rimliga sättet att ta sig mellan två vägar och kunna fortsätta, men att vika av från en fin grusväg för ta sig över en blötmyr 100 meter från grusvägen och sedan återanslutas till samma grusväg kändes minst sagt orimligt. Jag valde bort två blötmyrar i början, cyklade runt tror jag tre förbjudna områden där rutten gick genom trädgårdar och tröttnade lite på slutet i Glaskogen och cyklade väg runt två partier med vandringsled. Sista biten in mot Göteborg valde jag också att cykla runt ett område med vandringsled.

Det blev således inget FKT och nu i dagarna släpptes en uppdatering av rutten där några av de här konstigheterna säkert är åtgärdade. Jag var ute i 8 dygn 8 timmar och några minuter och hade ett helt makalöst äventyr. Så mycket vildmark, så mycket ensamhet, så mycket skog och tystnad så att det är helt otroligt. Jag är väldigt glad att jag hade möjligheten att göra det här och känner stor tacksamhet till Andy som snickrat ihop rutten. För er som är sugna på ett riktigt vildmarksäventyr kan jag verkligen rekommendera att köra hela eller delar av den. Vill ni däremot träffa människor, cykla förbi sevärdheter och sova inomhus ska ni nog titta efter en annan runda.