Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Okategoriserade

French Divide Del 3 (dag 4-6)

Dag 4, fortsättning:

Efter att jag fått andra stämpeln i kortet cyklade jag ut ur Quarré-Les-Tombes mot den omtalade Morvan-skogen. Ganska snabbt gick spåret in på stigar i skogen. Det började skymma och i skogen var det mörkt nog för att jag snart skulle behöva lyse. Stenigt, bitvis ganska tekniskt och långsamt.

Jag tuggade på, passerade ett enormt kloster i en dalgång innan jag kom fram till en vacker sjö. Lite längre fram längs sjökanten stod några få husbilar uppställda. En man i en stol påkallade min uppmärksamhet och jag stannade till. Han undrade om det var någon form av tävling och vi bytte några meningar om vad jag höll på med. Han hade sett några fler cyklister passera och blivit nyfiken. Solen var på väg ner och han undrade hur jag brukade göra med sömn och var jag sov. Några meningar senare hade jag blivit erbjuden både tält och middag. Vilken lyx, väderprognosen såg inte helt stabil ut så tält istället för bivy-bag lät ju inte fel. Grillat på stranden skulle ju inte heller sitta helt fel. Jag påminde mig själv att det var långt kvar av loppet och att lite riktig mat och god sömn skulle löna sig. Medan jag tog ett bad i sjön och tvättade upp mina kläder grillades det kyckling, lagades mat och sattes upp tält. Mannen i stolen var engelsman och på husbilssemester med sin fru och deras två hundar. De var jättetrevliga och vi satt vid sjökanten, käkade och pratade om allt möjligt. Jag åt kyckling, cous-cous, sallad och drack en öl och en cola till. Sedan blev det kakor innan jag kände att jag behövde få några timmars sömn och var tvungen att tacka för gästfriheten. Så himla trevligt och ännu ett bevis på att man har väldigt lätt att få kontakt med folk när man cyklar omkring skitig och eländig på en cykel med packning.

193,4 km och 3593 höjdmeter

Dag 5

Jag kröp ur tältet tidigt, klädde på mig och cyklade iväg i mörkret. Skog, stig och det dröjde inte så länge på förmiddagen innan tävlingens första åskstorm drog in. Jag tog skydd i en busskur under den värsta blåsten, käkade lite bröd, tog en tupplur och kröp i regnjackan innan jag fortsatte. Det gick ju inte att sitta där och gömma sig, i värsta fall skulle det ju fortsätta att regna hela dagen. 

Vilket det nästan skulle göra. Det regnade som bara den och vattnet forsade längs stigarna i skogen. Det blev som väl var inte lerigt utan bara blött. Allt var blött och det dröjde till långt inpå eftermiddagen innan det slutade regna och jag började torka upp. Då hade jag tagit mig ur Morvan och stötte ihop med Jorne igen. Vi käkade pizza till kvällsmat i Bourbon-Lancy och rullade några avslutande lätta, platta mil i mörkret längs med Loire innan vi slog nattläger bredvid en fårhage. Inledningsvis undrade nog fåren vad som hände på andra sidan stenmuren för de lät ordentligt högt ända tills vi tystnade.

206,9km och 3462 höjdmeter

Dag 6

Det blev en kortare natts sömn den här natten. Kallt, fuktigt och jag saknade verkligen sovsäcken den här natten. Det hade säkert varit lite behagligare lite högre upp men nu var jag ju tyvärr på låg höjd. Jag var snabbare klar än Jorne och drog iväg när jag var klar. Inledningen var flack men ganska knixig, bitvis var det mer bushwacking än cykling och stigen var riktigt svår att hitta.

Under dagen skulle jag sannolikt ta mig in i Massif Central och de högsta passagerna på hela racet. Jag kände ett sug efter att ta en natt inomhus efter att ha legat i bivybagen och huttrat natten innan. Jag har inga större problem med att ha några ruffa nätter bara jag får komma in och sova inne var tredje eller var fjärde natt. Vissa av deltagarna sover alla nätter ute men det tror jag inte att jag skulle palla. Stridsvärdet höjs så pass mycket av ett natt i en säng efter en varm dusch och gärna lite lagad mat att jag prioriterar det. Då kan jag sova lite mindre de nätterna jag sover ute när jag vet att det väntar lite lyx om någon eller några dagar. Under eftermiddagen nådde jag höjderna och klättrade upp till dryga 1000 meters höjdBitvis brant och hike a bike, bitvis fin cykling. Jag hittade ett boulangerie strax innan det vände neråt igen och laddade upp med godsaker.

Lyndsey från USA som sov alla nätter utomhus och körde utför som värsta DH-åkaren.

Utförskörning ner till 700 meter och byn Olby där jag hoppades det skulle gå att hitta ett rum. Jag cyklade in i byn tillsammans med Marco från Italien som körde med riktigt minimalistisk utrustning. En cyclocross med bara två små väskor, knappt någon sovutrustning eller varma kläder och landsvägsskor. Jag fattar inte hur han bar sig åt.

Så mycket som jag fick gå och putta cykel hade jag varken haft skor eller fötter kvar om jag kört med stenhårda landsvägsskor. Marco kunde inte tänka sig att sova ute på lite högre höjd utan prylar och blev mer besviken än jag då vi upptäckte att det bara fanns ett litet pensionat utan lediga rum i Olby. Jag beställde en hamburgare och kollade rutten framåt. Det fanns en camping ett par kilometer längre fram och därefter började stigningen upp till banans högsta punkt på 1400 meter. Vädret kändes bra, det var lagom varmt, minimal vind, inga moln och prognosen såg bra ut. Jag käkade upp, fyllde på matväskan och bestämde mig för att göra ett försök att ta mig över berget. Skulle jag bli för sömnig så hade jag ju grejer som borde räcka till. Klättringen var till största del cykelbar och riktigt fin, det krävdes ganska snart att jag tände mina lampor och det var riktigt nice i mörkret.

När jag kom upp på toppen vände det ner i kanske 200 höjdmeter innan jag skulle upp igen till dryga 1400. Utför fick jag gå en del för det var stökigt och jag ville inte riskera en vurpa i mörkret. Upp igen och sedan ner till La Bourboule på 800 meters höjd. Vid midnatt kom cyklade jag in i staden som var avsevärt mycket större än Olby. Gott om hotell och restauranger och jag stannade utanför ett hotell utan större förhoppning mitt i natten. Det var låst men det satt några personer där inne. Jag knackade på och de öppnade. Fullt tyvärr men de erbjöd sig att hyra ut någon form av personalrum som normalt sett inte var till uthyrning. Skit samma. Jag hade slitit ganska många timmar, frusit natten innan, passerat banans högsta punkt så jag slog till. När jag kom till rummet i en avkrok av hotellet förstod jag varför de inte hyrde ut det. Bra sunkigt, dörren gick inte låsa men sängkläderna verkade rena och det fanns en dusch med varmvatten. Jag barrikaderade dörren, duschade, tvättade kläder, satte lamporna på laddning, petade i mig en panodil mot mina värkande knän och somnade.

200,4 km och 3733 höjdmeter

Daniel Johansson
Randobloggen fokuserar på långdistanscykling och cykeläventyr. Min förhoppning är att jag lyckas inspirera fler till att upptäcka hur roligt det är att cykla långt och länge. Cykling är så mycket mer än blodsmakande intervaller eller att cykla medurs runt en sjö. Jag är en heltidsarbetande tvåbarnsfar som tidigare tävlade i multisport men nu fokuserar på riktigt långa cykeltävlingar och cykeläventyr. Jag har bl.a. kört TCR två gånger. Nu laddar jag för fullt för French Divide och ett projekt där jag tänker cykla höghjuling runt Vättern.

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.