Swede Divide “the prologue”

Förra helgen bjöd ECAB Bike Adventure upp till cykeläventyr. Ett 52 mil långt grusevent kallat Swede Divide the prologue. Av namnet att döma och av lite information på hemsidan kan man hoppas på ett lägre äventyr (170 mil) redan till nästa år. När en arrangör spänner bågen och planerar för ett 170 mils grusäventyr genom Sverige kände jag mig tvungen att haka på.

I år var det dock prologen, 52 mil mellan Upplands Väsby och Rankhyttan utanför Falun. Men det är väl inte 52 mil mellan Upplands Väsby och Falun tänker den geografikunnige. Och det är självklart helt rätt, men med grusvägar, omvägar och kanske villovägar blir det snabbt över 50 mil. Det fanns lite olika upplägg för olika typer av cyklister i år. Antingen kunde man haka på ett all-inclusivepaket med följebil, ledare, fika och lunch längs vägen, övernattningar och trerätters middagar på kvällarna och njuta för fullt i dagarna tre, eller kunde man välja soloalternativet, som var lite mer självsupportat och där man fick klara sig själv längs rutten, även om Roger som arrangerade loppet både bjöd på vatten, kaffe och bananer under första dagen och även löste vissa haverier åt solocyklister. Lite mer service än vad jag är van vid från osupportade arrangemang alltså.

Vi startade som sagt i Upplands Väsby på fredagsmorgonen och sedan gick rutten norrut via Rimbo upp till Österbybruk där de hade sin första natt i hotellsängar. Min plan var att utmana mig själv med att försöka köra hela rutten utan sömn och vila så jag hade bara packat ner en aluminiumfilt och dunjacka ifall jag behövde ta en sovpaus. Det rullade på ganska bra, trots motvind, regn och blöta grusvägar. Rutten var mestadels jättefin, lite trafik och med mycket mat på cykeln kunde jag köra de första 20 milen utan annat än korta vattenstopp och lite mekande efter att jag synat asfalten. I Österbybruk käkade jag pizza och handlade lite mer energi för natten.

Efter Österbybruk kom snart mörkret och jag fick njuta av ljuset från min K-Lite lampa. Det blev blötare och blötare ju närmare vi kom Gävle och det strömmade på rejält med vatten i Dalälven vid Älvkarleby. Nånstans runt 0300, några mil innan etappmålet för dag två för all-inclusivegänget vart jag rejält sömnig och fick efter att ha sladdat fram på en dygnsur, nyskapad väg i några kilometer ta en tupplur. Natten var varm, säkert 10 grader så jag tog bara på mig regnjackan, ställde mobilen på 10 minuters och la mig på i vägkanten med hjälmen som kudde. Somnade nästan direkt och vet inte om jag vaknade av att jag frös eller av klockan men 10 minuter räckte för att starta om hjärnan och jag kunde trampa vidare mot Gysinge och soluppgången.

I Gysinge var det ungefär 15 mil kvar och det skulle bli lite mer kuperat sista biten. Det fortsatte vara mycket fina vägar, blandat med ganska stökiga småvägar där jag hellre haft en heldämpad hoj och även ett parti med hike-a-bike som var rejält vattensjukt och tack vara en hel del fallna träd var tämligen ocykelbart.

Sista milen sprack vädret upp och det var bitvis riktigt fint in mot Runn och målet vid Rankhyttans herrgård. Efter nån stans runt 29 timmar rullade jag i mål, nöjd och lite mörbultad av en ganska hård grusrunda.

Roger och ECAB hade fixat ett riktigt fint litet event. Välrekade grusvägar, servicevilja utöver vad man kan förvänta sig. Jag räknade som sagt inte med någon som helst service som solocyklist men Roger hade varit och hjälpt solocyklister med trasiga däck m.m. m.m. Efter att vilat ett dygn på Rankhyttan var det middag på herrgården innan hemtransporten och det verkade som att även de som kört med full service var jättenöjda med arrangemanget.

Nu är det bara att hoppas på mer till 2022. Mer av allt! Jag är helt klart sugen på 170 mil.