Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Okategoriserade

Traditioner och planer

Nu var det länge sedan jag skrev något här. Efter Swede Divide har min cykling ärligt talat inte varit särskilt inspirerande. Mycket jobb varvat med Zwift och en del cykling utomhus. Har så klart spenderat några nätter ute men inte tillräckligt. Jag hoppas dock på bättring under 2022 med en del nya upplevelser och en del fina traditioner.

Julen är ju traditionstyngd och sedan nu 8 år tillbaka firar jag tiden mellan julafton och nyårsafton med att avnjuta Rapha Festive 500. Upplägget är tämligen enkelt i teorin: Cykla 500km under de 8 dagarna från 24/12-31/12. I praktiken blir det dock lite mer utmanande, åtminstone för oss här uppe i norr om man väljer att cykla utomhus. Ja, jag vet, det går att göra det inomhus på Zwift, men det är inte den traditionen jag har. Skillnaden på att cykla inomhus på en helt platt bana, t.ex. Tempus Fugit, jämfört med ute i minus 15 grader, snö och på kuperade småvägar, är enorm. All respekt till er som kör inomhus eller varvar inne och ute, det viktiga är väl att man gör det man tycker är roligt. Jag kör ju en hel del Zwift av enkelhet och effektivitet men försöker undvika det i den här perioden. När jag började med den här lilla jultraditionen fick man ett tygmärke men i takt med att det blivit mer och mer populärt har väl helt enkelt kostnaden blivit för stor och nu får man nöja sig med en digital badge och stoltheten.

Jag har genom åren haft lite olika upplägg, alltifrån till at dela upp det på 8 dagar till att jag, Calle och Marcus körde hela skiten under en runda. Under flera av åren gick Abloc Winter Challenge under julhelgen och då betade man ju av drygt 30 mil under en runda, vilket på sätt och vis gjorde det hela mycket enklare. I år körde jag back to Basic. Cyklade varje dag likt hur jag gjorde första gången, 2014. Jag cyklade till och från mor och far på julafton, totalt ca 8 mil. Till och från svärmor och svärfar på juldagen, totalt ca 10 mil och under övriga dagar mellan 9 och 3 mil. I snitt behöver man cykla drygt 6 mil om dagen vilket för mig i praktiken blir i snitt 3 timmars cykling om dagen med tung vintercykel, dubbdäck och snöiga vägar. i år var det inledningsvis snöigt och kallt med temperaturer neråt -15 grader och på slutet plusgrader och bara vägar. Kylan och snömodden ökade utmaningen rejält men det blev några riktigt fina dagar i gnistrande vinterlandskap.

Jag måste säga att jag föredrar nog att köra någon längre runda, gärna uppemot 30 mil för att inte behöva gneta varje dag, jämfört med det upplägg jag hade i år. Tygmärke eller inte, jag uppskattar ändå utmaningen och den lilla extra motivationen det ger att samla mil under ledigheten och hoppas på att kunna fortsätta traditionen.

minus 15…
…till plus 5.

Abloc Winter Challenge

Nästa fina tradition är Abloc Winter Challenge som jag kört varje år sedan starten. Även detta är en hyllning till vintercyklingen och i år kör vi den 22 Januari. Det blir dryga 30 mils cykling med fika, våfflor och matstopp. Jag är taggad och ser verkligen fram emot eventet och hoppas att det kommer gå att genomföra. Jag kommer vara ledare i den gruppen som njuter längst tid och om allt går i lås kommer jag dessutom få förmånen att berätta lite om hur roligt det är att cykla långt kvällen innan vi drar ut.

2022 då?

Lite planer finns redan nu. Utöver AWC har jag anmält mig till North Cape 4000, ett 3800 km långt äventyr från Gardasjön i Italien till Nordkap. Hoppas, hoppas att det går att genomföra, då det ställdes in 2021. Det är ett lopp med fast rutt och det känns både spännande och lite skrämmande att passera genom Sverige och nästan hemma efter knappt halva rutten. Jag har aldrig tidigare kört ett långt lopp där det kommer vara så lätt att vika ner sig och bryta. Hoppas jag kan vara stark nog att motstå frestelsen.

I början av Juli blir det förhoppningsvis också en start i Sweden 3 Days på höghjuling. Ett så roligt arrangemang och kul tävling bara måste jag ju köra även detta år.

Utöver detta hoppas jag på många roliga små och spontana äventyr på två hjul under året och att jag kanske kan inspirera några fler till att spänna fast sovsäcken på hojen och komma ut.

Gott Nytt År allihop, nu gör vi nåt kul av 2022!

1 januari, 2022 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Okategoriserade

Swede Divide “the prologue”

Förra helgen bjöd ECAB Bike Adventure upp till cykeläventyr. Ett 52 mil långt grusevent kallat Swede Divide the prologue. Av namnet att döma och av lite information på hemsidan kan man hoppas på ett lägre äventyr (170 mil) redan till nästa år. När en arrangör spänner bågen och planerar för ett 170 mils grusäventyr genom Sverige kände jag mig tvungen att haka på.

I år var det dock prologen, 52 mil mellan Upplands Väsby och Rankhyttan utanför Falun. Men det är väl inte 52 mil mellan Upplands Väsby och Falun tänker den geografikunnige. Och det är självklart helt rätt, men med grusvägar, omvägar och kanske villovägar blir det snabbt över 50 mil. Det fanns lite olika upplägg för olika typer av cyklister i år. Antingen kunde man haka på ett all-inclusivepaket med följebil, ledare, fika och lunch längs vägen, övernattningar och trerätters middagar på kvällarna och njuta för fullt i dagarna tre, eller kunde man välja soloalternativet, som var lite mer självsupportat och där man fick klara sig själv längs rutten, även om Roger som arrangerade loppet både bjöd på vatten, kaffe och bananer under första dagen och även löste vissa haverier åt solocyklister. Lite mer service än vad jag är van vid från osupportade arrangemang alltså.

Vi startade som sagt i Upplands Väsby på fredagsmorgonen och sedan gick rutten norrut via Rimbo upp till Österbybruk där de hade sin första natt i hotellsängar. Min plan var att utmana mig själv med att försöka köra hela rutten utan sömn och vila så jag hade bara packat ner en aluminiumfilt och dunjacka ifall jag behövde ta en sovpaus. Det rullade på ganska bra, trots motvind, regn och blöta grusvägar. Rutten var mestadels jättefin, lite trafik och med mycket mat på cykeln kunde jag köra de första 20 milen utan annat än korta vattenstopp och lite mekande efter att jag synat asfalten. I Österbybruk käkade jag pizza och handlade lite mer energi för natten.

Efter Österbybruk kom snart mörkret och jag fick njuta av ljuset från min K-Lite lampa. Det blev blötare och blötare ju närmare vi kom Gävle och det strömmade på rejält med vatten i Dalälven vid Älvkarleby. Nånstans runt 0300, några mil innan etappmålet för dag två för all-inclusivegänget vart jag rejält sömnig och fick efter att ha sladdat fram på en dygnsur, nyskapad väg i några kilometer ta en tupplur. Natten var varm, säkert 10 grader så jag tog bara på mig regnjackan, ställde mobilen på 10 minuters och la mig på i vägkanten med hjälmen som kudde. Somnade nästan direkt och vet inte om jag vaknade av att jag frös eller av klockan men 10 minuter räckte för att starta om hjärnan och jag kunde trampa vidare mot Gysinge och soluppgången.

I Gysinge var det ungefär 15 mil kvar och det skulle bli lite mer kuperat sista biten. Det fortsatte vara mycket fina vägar, blandat med ganska stökiga småvägar där jag hellre haft en heldämpad hoj och även ett parti med hike-a-bike som var rejält vattensjukt och tack vara en hel del fallna träd var tämligen ocykelbart.

Sista milen sprack vädret upp och det var bitvis riktigt fint in mot Runn och målet vid Rankhyttans herrgård. Efter nån stans runt 29 timmar rullade jag i mål, nöjd och lite mörbultad av en ganska hård grusrunda.

Roger och ECAB hade fixat ett riktigt fint litet event. Välrekade grusvägar, servicevilja utöver vad man kan förvänta sig. Jag räknade som sagt inte med någon som helst service som solocyklist men Roger hade varit och hjälpt solocyklister med trasiga däck m.m. m.m. Efter att vilat ett dygn på Rankhyttan var det middag på herrgården innan hemtransporten och det verkade som att även de som kört med full service var jättenöjda med arrangemanget.

Nu är det bara att hoppas på mer till 2022. Mer av allt! Jag är helt klart sugen på 170 mil.

6 september, 2021 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Okategoriserade

Bikepacking European Divide Trail (De 235 milen genom Sverige)

Jag har tidigare, mycket tack vare mitt jobb sett en hel del av Sverige, även de nordligaste delarna men jag har bara sett fläckar på kartan som Arvidsjaur, Jokkmokk m.m. Det jag saknade var att uppleva storheten, avstånden och ödsligheten i Sverige och jag skulle sannerligen inte bli besviken.

Jag bestämde mig för att bikepacka de 235 milen genom Sverige av nyligen lanserade European Divide Trail. Totalt är hela rutten över 700 mil och sträcker sig från nordligaste Finland till Portugal. Mitt äventyr skulle dock starta på Finska gränsen vid Muonio och sträcka sig längs grusvägar, skogsbilvägar, stigar och lite asfalt till Göteborg.

Jag har tidigare flugit till Japan, Marocko, Irland m.m. för att cykla men den här gången fick det bli lite mer miljövänligt. Jag kommer säkerligen göra mindre miljövänliga utflykter i framtiden och vill inte på något sätt placera mig själv på piedestal, men den här gången kan jag ändå vara lite stolt över avtrycket. Min fru skjutsade mig till stationen i vår nya elbil, sedan åkte jag tåg från Nässjö till Luleå, buss till Pajala där jag packade upp cykeln och slängde kartongen i återvinningen och cyklade de 12 milen till Muonio. Sedan cyklade jag osupportat, utan följebilar till Göteborg och tog tåget hem till Nässjö igen. Det funkade alldeles utmärkt. På SJ hade jag cykeln packad i cykelkartong så att den höll sig inom deras bagageregler, på nattåget valde jag egen kupé så att jag kunde ha cykelkartongen därinne utan att någon annan skulle behöva bry sig. På bussen var det inga problem och på Västtåget från Göteborg är det t.o.m. gratis att ta med en hopsatt cykel.

Pajala och dags att göra sig av med kartongen

Planen och utrustningen

Jag hade en plan på att försöka cykla hyggligt snabbt och sätta en bra tid på sträckan, en så kallad Fastest Known Time (FKT) för cyklister att slå. Avstånden mellan platser där man kan handla mat under den första halvan av rutten är ungefär 20 mil, lägg därtill begränsade öppettider så begriper man snart att det kan vara bra med lite planering. Jag räknade med att kunna handla mat och även äta lagad mat ungefär en gång/dygn. Sedan kan det ju alltid bli problem, mekaniska eller kroppsliga som gör att man inte hinner till den där butiken, vilket gjorde att jag ofta hade energi på mig för närmare två dygn. Jag körde utan kök, åt pizza eller annan lagad mat en gång/dag och körde med mackor, bullar, risgrynsgröt, godis, nötter m.m. som inte krävde någon tillagning. Jag valde att ha med mig tält då det inte finns så mycket annat än skogen att välja på. Visst det finns en hel del vindskydd men då ska det passa med när man kommer dit, vindskyddet ska vara ledigt m.m. Tältet ger friheten att sova precis var man vill och jag är nöjd med mitt val att ta med det. I övrigt valde jag att köra på min Salsa Cutthroat med bikepackingväskor, en midjeväska och en liten ryggsäck från Apidura som man kan packa ihop för den är tom. Den använde jag till att fylla med mat och sedan var planen att den skulle packas ihop när den var tom och knölas ner i någon annan väska, rädslan för att bli utan mat gjorde dock att den efter dag 1 aldrig blev tom.

Klädmässigt testade jag för första gången på en längre tur att ha med ett par cykelkalsonger från 7Mesh. Jag kör med ett par cykelbyxor men dessa behöver tvättas då och då för att minska skavsåren. Nu kunde jag torka cykelbyxorna på min sadelväska och under tiden cykla i cykelkalsongerna med shorts över. Det funkade hur bra som helst och den lösningen kommer jag köra med fler gånger.

Man ångrar sällan ett bad, inte denna gången heller.
Cykelbyxtvätt

Cyklingen då?

Starten

Rutten var till stora delar fantastisk, ändlösa grusvägar genom så mycket skog så att det nästan kändes orimligt. Broar över älvar, en linfärja som jag själv fick dra, renar i hundratal och så mycket ödemark att man nästan fick lappsjuka. Vissa dagar tror jag knappt att jag träffade på en enda människa utöver de jag träffade på när jag handlade mat. Någon enstaka minibuss med bärplockare men utöver det inte en enda bil. Helt magiskt! Jag hade en otrolig tur med vädret och behövde inte ta fram regnkläderna en enda gång, däremot blev det kallare på nätterna än vad jag hade räknat med och min lite för optimistiska sovutrustning gjorde att jag huttrade mig igenom några av nätterna.

Vindskyddsmorgon efter att blivit väckt strax innan 03 av två godingar på fyrhjuling.
Sovplats i Jämtland.

Jag sov alla nätter utomhus. Huvuddelen i tält, några i vindskydd, en natt i en ouppvärmd turistinformationsfriggebod vid Indalsälven och nån timme sista natten under bar himmel. Myggen var ett mycket mindre problem än vad jag räknade med. Visst på några platser där jag var lite mer i skogen kunde det vara en del mygg men inte värre än det kan vara i Småland i skogen tycker jag. Fördelen med tältet är ju då att det finns ett bra myggnät till skillnad från nätterna i vindskydd med ett huvudmyggnät som jag behövde ha hjälmen på under för att få ut det från ansiktet. Jag gjorde ett försök att sova inne i Åsele men hotellet var fullbelagt. I efterhand är jag nästan glad för det då det känns bättre att sovit ute hela resan.

Ett exempel på mindre framkomlig väg…
Tunnbrödsrulle till natten cykling. Ölkorv och mjukost.

Jag körde på hela dagarna. Ställde klockan på runt 03.00, käkade en korv risgrynsgröt direkt ur förpackningen i sovsäcken innan jag packade ihop och försökte vara på rull senast 04.00. Sedan cyklade jag hela dagen med uppehåll för normalt sett en matrast fram till omkring 22.00. Reste mitt lilla läger, bytte om, käkade något jag handlat tidigare (en macka eller liknande) och försökte få omkring 4 timmars sömn. Jag lyckades tillryggalägga ungefär 26 mil/dag med det här schemat. Bitvis rullade det på fint men bitvis var det rejält långsamma mil. Delar av rutten var minst sagt stökiga. Att den skulle vara över 99% cykelbar tycker jag inte stämde. Vissa avstickare följde skoterleder över blöta myrar, igenväxta stigar, endurospår, steniga vandringsleder eller i något fall helt enkelt bara rakt genom skogen och en mosse där jag fick släpa cykeln i säkert 40 minuter. Rutten är ju ny och förbättras ständigt genom att folk rapporterar in och jag har full förståelse för att ett mastodontverk på 760 mil har lite barnsjukdomar. De här stödpartierna och den orimlighet de ibland innebar gjorde att jag mot slutet tappade drivet att slaviskt försöka följa rutten för mitt FKT. Det är ju en sak om man måste bushwacka med ett syfte, kanske för att det är enda rimliga sättet att ta sig mellan två vägar och kunna fortsätta, men att vika av från en fin grusväg för ta sig över en blötmyr 100 meter från grusvägen och sedan återanslutas till samma grusväg kändes minst sagt orimligt. Jag valde bort två blötmyrar i början, cyklade runt tror jag tre förbjudna områden där rutten gick genom trädgårdar och tröttnade lite på slutet i Glaskogen och cyklade väg runt två partier med vandringsled. Sista biten in mot Göteborg valde jag också att cykla runt ett område med vandringsled.

Kändes märkligt med all trafik och allt folk efter en vecka i vildmarken.
Målet vid färjan mot Danmark. Får se om jag cyklar fortsättningen nån dag.

Det blev således inget FKT och nu i dagarna släpptes en uppdatering av rutten där några av de här konstigheterna säkert är åtgärdade. Jag var ute i 8 dygn 8 timmar och några minuter och hade ett helt makalöst äventyr. Så mycket vildmark, så mycket ensamhet, så mycket skog och tystnad så att det är helt otroligt. Jag är väldigt glad att jag hade möjligheten att göra det här och känner stor tacksamhet till Andy som snickrat ihop rutten. För er som är sugna på ett riktigt vildmarksäventyr kan jag verkligen rekommendera att köra hela eller delar av den. Vill ni däremot träffa människor, cykla förbi sevärdheter och sova inomhus ska ni nog titta efter en annan runda.

13 augusti, 2021 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Okategoriserade

Bikepacking Best of Höglandet

Jag, Marcus och Olle lyckades få till ett dygns cykeläventyr i sommarvärmen. Rutten tillverkade jag ursprungligen för Cabin Fever där den utgjorde tredje loopen av fyra. Jag har sedan dess förfinat den lite, lagt till lite här och tagit bort lite där. Som den ser ut just nu så är den 240km och har start och mål i Jönköping. Vi valde dock att starta i Nässjö i fredags eftermiddag. Mitt under pågående fotbollsmatch mellan Sverige och Slovakien. Kändes helt rätt att istället för att titta på tv, trampa ut i naturen i värmen.

Från Nässjö följer rutten i huvudsak Höglandsleden till Eksjö och är bitvis ganska stökig cykling.

I Eksjö käkade vi och handlade snacks och frukost innan vi cyklade vidare på vandringsleden till Försjöns norra spets där vi slog läger. Bad, chips, en ljummen folköl och lite lägerpyssel innan vi försökte sova under bar himmel bland myggen.

Foto: Olle Claesson. Stugan var upptagen.

Det var varmt, ingen vind och myggen var värre än jag tänkt mig. Jag körde bivybag och ett huvudnät som med bara en liten cykelkeps hamnade mer eller mindre direkt mot ansiktet. Inget vidare skulle det visa sig och skulle jag gjort om den här turen hade jag tagit med mitt enmanstält. Det hade varit perfekt att bara sätta upp innertältet på stranden. Man lär sig alltid något när man är ute.

Efter lite frukost och kaffe på lördagsmorgonen tog vi oss upp på Skuruhatt och därefter genom Skurugata med cyklarna. Vi strök Skurugata under Cabin Fever 2019 då det började snöa och jag tyckte det blev lite riskabelt. Nu skulle vi testa att ta med cyklarna för att få lite mer erfarenhet inför framtiden. Skurugata är en ravin som är ganska stenig och krävande även utan en cykel att släpa på. Svetten rann när vi sakta kämpade oss genom naturreservatet.

Efter Skurugata följer rutten i huvudsak småvägar, grusvägar och lite skogsbilvägar via Stalpet som är Södra Sveriges högsta vattenfall där vi passade på att fika. Efter Stallet passerar man Stierngranats gravpyramid innan man på fina grusvägar viker av västerut mot Jönköping.

Olles handbyggda cykel. Foto: Olle Claesson.
Min trotjänare. TREK 920. Foto: Olle Claesson.
Marcus Ridley. Foto: Olle Claesson.
Foto: Olle Claesson.
Vila efter nedkylning med kyrkogårdsvatten.

Här nöjde vi oss. Vårt dygnslånga äventyr var över och vi får spara milen mellan Jönköping och Nässjö till nästa gång. Vill ni köra rutten hittar ni den här. Den är fullt möjlig att köra på under 20 timmar om man vill det men det är säkert mer njutbart om man delar upp den på 2-3 dagar.

Okategoriserade

Bikepacking i Snapphaneland

Sverige är verkligen fantastiskt och som gjort för Bikepacking. Grusvägar, skogsbilvägar, cykelleder, stigar och små asfalterade vägar i mängder. Kombinera detta med allemansrätten och vindskydd och du har en i det närmaste perfekt kombination.

Jag och Mattias bestämde oss efter ett tags funderande på var vi skulle cykla för att styra mot Norra Skåne och ett område som inte någon av oss kände till speciellt väl. Vi letade upp en av bikepackingrutterna på grvl.se kallad Skåne 344 och tillverkad av Team RMI. Rutten utlovade 34 mil varav 70% gravel och 30% asfalt. Nästan hela rutten skulle vara cyklingsbar och bara innehålla en kortare sektion med hike-a-bike. Det verkade passa oss perfekt och vi tänkte oss två övernattningar i vindskydd samt start och mål i Osby.

Jag tog min gamla trotjänare till cykel, en TREK 920 med randoväska från Swift Industries fram och sadelväska från Revelate Industries bak. Mattias rullade på sin Open Upper med väskor från Apidura. Vi hade med oss kök, kaffe, sovprylar, kläder för de flesta väder, reservdelar, verktyg och lite käk, men planerade att handla huvuddelen av maten efter vägen.

Första dagen trampade vi från Osby och västerut. Vi möttes nästan direkt av knallgröna bokskogar och ett Skåne i full blom. Äppelträd, körsbärsträd, magnolia m.m. allt blommade och vi fick en fantastiskt fin dag. Lite regnstänk så vi fick träna på att ta av och på regnkläder förgyllde dagen. Vi käkade asiatisk buffé i Örkelljunga innan vi klättrade upp på Hallandsåsen, handlade lite kvällsmat på Rasta och slog läger i vindskyddet efter 13 mils cykling. Chips, macka, varma koppen och lite skönt häng i kvällssolen fick avsluta första dagen innan vi kröp ner i sovsäckarna.

Dag 2 skulle bli vår långa dag. 21 mil var planen och vi rullade iväg vid 7 på morgonen för att ha gott om tid på oss. Efter Hallandsåsen passerade vi ruttens kanske vackraste del i bokskogen vid Västersjön. Lunch blev det i Höör efter 9 mil. Med fulla magar trampade vi vidare via Vinslöv till ett fikastopp på Wanås slott. Efter Knisslinge där vi handlade kvällsmat tog ruttens kanske enda lite tråkiga parti vid med lite större vägar och enda gången det egentligen var lite trafik. Regnet kom och vi gnetade oss in i Blekinge med några mil kvar på dagens program. I ösregnet efter 19 mil hittade vi två kanonfina vindskydd med vedförråd och det ena vindskyddet var ledigt. Beslutet att stanna två mil tidigt var enkelt. Ett ledigt vindskydd med sjöutsikt och välfyllt vedförråd ska mycket till att man trampar förbi i regn. Vi fick en kanonkväll vid sjön. Himlen sprack upp, vi bytte till torra kläder, käkade och njöt av lugnet.

Dag 3. Nu återtog bara en kortare sträcka på under 5 mil tillbaka till Osby. Fina vägar, mer bokskog och strålande väder fick avsluta en riktigt bra bikepackingtur i norra Skåne. Vi klippte en fika på Börjes konditori i Osby innan vi lastade grejerna och tog oss hemåt igen, ett fantastiskt litet äventyr rikare.

Cyling och kanske framförallt bikepacking är förmodligen det optimala sättet att turista. Man kommer lika nära naturen som till fots men kan förflytta sig bra mycket snabbare. Vi fick uppleva delar av Skåne som vi troligtvis aldrig skulle sett annars.

Tack grvl.se och Team RMI för rutten.

24 maj, 2021 | 2 KOMMENTARER!
Okategoriserade

Randosäsongen är i full gång!!

I helgen drog randonneursäsongen igång i Jönköping med en 20-milare. Vi blev sju cyklister till start så vi lyckades hålla oss inom rekommendationerna. Jag fortsätter förvånas över att så få anmäler sig till randoloppen när så många är svältfödda på cykellopp som blir av. Vi hade det stora nöjet att få med oss två nya randonneurer runt banan och det känns som att både Therese och Mattias kommer hänga med på fler rundor framöver. Jag passade på att utnyttja påskledigheten lite extra och drog på en liten prolog på 15 mil med övernattning ute dagen innan.

Jag körde på min gamla trotjänare med packning för övernattning.
Höjden av lycka att hitta en uppvärmd raststuga för natten.

Vi körde La Lepre Stancas klassiska 20-mils runda från Jönköping via Eksjö, Österbymo, Tranås, Ödeshög, Gränna och tillbaka till Jönköping och vi bjöds på det mesta. Lite halka på sina ställen då det frusit på lite under natten, sol, hårda vindar, hagel och snö i Österbymo, vajerbrott, pizzapaus i Tranås för att nämna en del. 2020 års meste randonneur i Sverige, Sölve valde precis som vanligt att hoppa över lunchen och istället mala på. Vi andra rastade bort tiden och såg inte röken av Sölve efter att han lämnat oss med 9 mil kvar. Är ni sugna på att prova på denna enkla form av cykling så hittar ni alla lopp här.

Strumpbyte och en sista energipaus med 3 mil kvar.

Utöver detta så känns det verkligen som att säsongen är i full gång och kalendern fylls på med roligheter som jag hoppas kan bli av. Nu närmast väntar friluftsmässan Fair Enough på Uthuset utanför Jönköping. De har till i år utökat sortimentet med Bikepacking och cykeltouringprylar. Jag kommer vara där lördag och söndag 24-25 April och hålla föredrag om Bikepacking samt dessutom arrangera ett lite kortare cykeläventyr med övernattning för de som är sugna på att följa med på det. Mer detaljer kommer på Uthusets sida när allt är klart.

Jag anmälde mig dessutom till prologen av Swede Divide i slutet av Augusti. Det är ett 50 mil långt gruslopp där man kan köra antingen solo och utan support eller ett tre dagars all-inclusive koncept med hotell, fina middagar, följebil m.m. Ni som känner mig kan säkert lista ut vilket alternativ jag valde.

Det var allt för den här gången. Hoppas nu våren kommer på allvar och att ni kommer ut i naturen. Ta hand om er!

Okategoriserade

Äntligen varma fötter och händer

Jag tror att de flesta som cyklar ute på vintern kämpar med att hålla fötter och händer varma. Mitt största bekymmer har varit fötterna och jag tycker det är lite lättare att med bra vantar undvika att bli alltför kall om händerna.

Mina fötter har testat det mesta. Skoöverdrag, stora skor med dubbla strumpor, ull, ullsulor, elektriska värmesulor där batteripacket på benet började brinna, plastpåsar, ugnsfolie och även specifika vintercykelskor. Förra årets Wbloc Winter Challenge körde jag i Lundhagskängor och platta plastpedaler och fick många skeptiska blickar. Mina fötter har blivit mer känsliga, troligtvis för at jag kylt ner dem för många gånger och tinat dem i den smärtsamma duschen. Sedan något år eller två har jag sneglat på 45NRTH Wölfgar som är deras dyraste och varmaste cykelboots framtagna för fatbiking i riktig kyla, deras hemsida anger -12 till -31 grader som lämpliga temperaturer för skon. Snålheten har dock hållit mig borta från köpknappen men tills slut slog jag till när jag hittade dem på “rea” för bara 4000kr. (Normalpris verkar vara runt 5500kr.) Nu har jag haft dem tillräckligt länge för att kunna skriva en liten recension.

Rejäl Vibramsula som är förberedd för dubbar om man nu vill göra det.

Till att börja med så är Wölfgar de absolut varmaste cykelskorna jag testat. Jag kan äntligen köra distans i -10 utan att komma hem med vita fötter och lida. Skon har en löstagbar innersko i 4mm filt i kombination med primaloftfoder i själva skon, aerogel i sulan och en rejält tjock yttersula för att isolera.

Innersko i 4mm filt

Sulan är styv och den har hel kolfibersula för att uppnå styvhet men även för isolering. Den upplevs dock inte alltför styv att gå i, troligtvis p.g.a. den tjocka vibramsulan. Två BOA-spännen används för att snöra skon och här är väl den punkten jag inte är helt övertygad om. Jag tycker att det är lite svårt att få till det så att den sitter lagom hårt samt att jag är lite orolig över tillförlitligheten på BOA-spännen och är lite rädd för att de skulle gå sönder när jag är ute på äventyr. Skon blir på mig lite vid upptill och om det snöar så kommer det lätt ner snö i skaftet som kan smälta och blöta ner fodret och vips så blir det kallt. Jag löser detta problem med att köra med antingen damasker eller genom att dra en byxa ner över skoskaftet om det snöar.

Med monterad damask. Jag köpte ett par Sea to Summit i XXL för att kunna stänga dem nertill. Med BOA-spännena blir skorna ganska klumpiga.
Remmen under skon sitter bra då sulan har en rejäl häl.
Här kommer inte snön ner om man drar åt dragskon.

Damasker gör dessutom att det blir lite varmare, dock så finns det nog risk för att mer kondens stannar kvar i skon. Det är ganska mycket foder i skon som man inte vill få blött på en flerdagarstur, svettas man mycket om fötterna får man nog spara skorna tills det är riktigt kallt eller köra med någon form av fuktspärr mellan fot och sko. Sammanfattningsvis så kan jag inte annat än ångra att jag inte köpte Wölfgar för länge sedan, att slippa tina fötterna i duschen är lätt värt 4000kr och jag ser fram emot att njuta av varma fötter många långa pass framöver.

Jag har även unnat mig ett par Poogies, 45NRTH Cobrafist till min fatbike och även här är jag extremt nöjd med inköpet. Poogies fästs på styret, på den här modellen med kardborre samt med en styrändsplugg som skruvas fast och håller allt på plats.

Vy ner i poogien.

Monteringen tar bara några minuter och sedan har man handtag och reglage inne i poogien. Det ser först lite klumpigt ut men känns smidigt när man väl cyklar. Det sitter en dragsko i öppningen så att man kan dra åt den runt handleden och bevara värmen samt att de har ventilationsöppningar med dragkedja om det skulle bli för varmt. Jag har kört i -5 med bara händer utan att frysa och med en tunn handske i -10, vilket är bra mycket trevligare än att behöva cykla med klumpiga tumvantar för att hålla värmen. Det finns även en liten elastisk ficka inne i poogiesarna där man kan förvara lite snacks så att inte chokladbiten fryser ihop.

Hoppas ni har hittat rätt lösning för att undvika att frysa!

7 februari, 2021 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Okategoriserade

FAT VIKING GLOBAL EDITION

ett vinteräventyr med fatbike

Jag kikade nyfiket på fatbike-loppet FAT VIKING i Norge för drygt ett år sedan. Det såg lagom utmanande ut för ett vinterlopp på fatbike. 15 mil på långa sträckan, kontroller med möjlighet att värma sig och ingen övernattning ute. Det borde vara en lagom utmaning samtidigt som det såg helt magiskt ut på bilderna. Jag fick inte ihop livet med jobb m.m. för att köra 2020 och nu 2021 så var det som alla är mer än medvetna om annat än jobbet som satte käppar i hjulet.

Vilken tur då att arrangörerna valde att köra en GLOBAL EDITION där man själv på egen vald rutt antog utmaningen att cykla 5, 10 eller 15 mil fatbike. Att det dessutom blev både snö, kyla och sol förhöjde ju upplevelsen rejält. Jag hade en plan att köra 15 mil med övernattning ute för att få till ett lite större äventyr men tyvärr åkte jag på en förkylning i slutet av förra veckan. Tur i oturen så visade det sig efter test bara vara just en förkylning och jag kunde med glädje lämna hemmet efter drygt två dygn i karantän med min snuviga näsa som sällskap.

Cyklingen då?

Jag valde att korta ner till 10 mil, dela upp det på två dagar och köra lugnt, lugnt då jag fortfarande var förkyld. Frisk luft brukar ju vara bra mot det mesta och så länge inte pulsen gick upp för mycket så var jag inte orolig. Vädret var fantastiskt både lördag och söndag även om det bitvis var ganska kyligt på söndagen.

Jag körde lite av allt, lite stig, lite småvägar, lite asfalt, lite sjöis och lite oplogat även om det sista inte var nåt vidare och det blev mest putta cykel. Min vinterkittade fatbike med poogies, mina nyinköpta 45NRTH Wölfgar cykelboots för riktig vinter och mina cykelkläder från 7mesh funkade klockrent i kylan. Bitvis var det nog ner mot -15 i svackorna och det var inga problem att hålla värmen. Med poogies gick det t.o.m. att bitvis köra utan handskar och att vara varm om fötterna och slippa tina frusna tår är lätt värt nästan 5000kr som skorna kostade. Planen är att skriva ett litet inlägg om skorna och poogies så fort jag testat dem tillräckligt.

Det gick enligt plan och jag fick ihop 4+6 mil av härlig lugn vintercykling där enda fokus var att njuta av det fina vinterlandskapet. Evenemanget verkar ha spritt sig mycket mer än vad den lilla arrangören i Geilo i Norge räknat med och de får nog köra en liten fundraiser för att få ihop till klistermärken och porto till alla som genomfört loppet. Hoppas, hoppas att det går att göra en utflykt till Norge nästa år och köra ett riktigt fatbike-lopp på skoterspår, det hade varit nåt det.

Tyvärr fick jag idag mail från Abloc att de tvingats till att ställa in Abloc Winter Challenge som skulle körts för sjätte gången i slutet av februari. Inte oväntat men inte mindre tråkigt för det. Får se vad man ska hitta på istället…

1 februari, 2021 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Okategoriserade

Mellandagarna, som gjort för att cykla minst 500km.

2020 blev sjunde året i rad som jag roade mig med att köra Rapha Festive 500. 50 mil cykling från julafton till nyårsafton, skapat av en av medarbetarna på Rapha som en rejäl vintercyklingsutmaning. 8 dagar med festligheter, mat och så cykling då förstås. Jag har hat lite olika upplägg på de här årens utmaningar. Första året, 2014 fördelade jag milen ganska jämnt och körde mellan 5 och 10 mil i princip varje dag. Det blir mycket tid som varje dag ska klämmas in när man trampar vintercykel med dubb i snö. Åren därefter kom Vintervättern som senare blev Abloc Winter Challenge och hjälpte till med de 50 milen. Får man in en runda på drygt 30 mil är det ganska enkelt att få ihop resten också. Ett år valde jag, Marcus och Calle att köra alla 50 milen i ett svep då vi efter ett varv runt Vättern cyklade till Värnamo för att äta hamburgare och sedan tillbaka till Jönköping igen.

I år blev det än en gång ett lite annorlunda upplägg. Bikepacking.com uppmuntrade genom #goodnight2020campout till att sova ute en natt i mellandagarna så det fick bli en del i upplägget. Utöver en del kortare turer på mellan 4 och 6 mil så drog jag och Calle på ett litet mellandagsäventyr med cyklarna lastade med campinggrejer. Det blev en tur via Jönköping där Joel hängde på en bit och sedan via småvägar i snö, regn och bitande motvind till Värnamo och ett väl insovet vindskydd utanför Dörarp där vi spenderade natten. Efter det rullade vi på för oss ocyklade småvägar norrut längs Rusken till Vrigstad där Calle svängde mot Jönköping och jag mot Nässjö. Totalt blev turen på nästan 30 mil.

I år kunde man om man ville köra Festive 500 utmaningen på trainer inomhus, vilket man självklart får göra om man vill. Det har höjts en del röster om att det ska vara utecykling om det ska vara på riktigt osv. men jag tycker att var och en väljer sin egen utmaning. I vissa länder är det säkert inte tillåtet att cykla ute i rådande läge och de som bor i t.ex. Australien gör ju alltid den här utmaningen på ett bra mycket enklare sätt med släta däck och tunna kläder. Personligen har jag dock lite svårt att se tjusningen i att göra det här inomhus, jag gillar att det är lite kärvt och att det tar tid. I år har jag kört utan dubbdäck i blötan men 30 mil med partypackning höll ner hastigheten ordentligt. Tidigare år har man fått ett litet tygmärke om man fullföljt men i år får man om jag förstått det hela rätt nöja sig med en digital badge.

God fortsättning och Gott Nytt år!

29 december, 2020 | 1 KOMMENTAR.
Okategoriserade

Cykelrundor åt Nässjö kommun och lite tips för jul.

Bloggandet går lite på sparlåga nu i höstmörkret och cyklingen är kanske inte heller så spännande. Varvar inomhusgnetande på Zwift med något eller några distanspass utomhus varje vecka. Just nu hoppas jag på att det blir några grader kallt och att det kommer lite snö. Blöta, mörka grusvägar är inte så värst inspirerande. Night Rider ställdes tyvärr in men jag valde att köra nattcykling på egen hand. Fick ihop 20 mil i mörkret och var ute mellan 22 och 08. Hoppas nu att det där vaccinet kan få tillbaka en lite mer normal värld.

Jag har knåpat på lite cykelrundor åt Nässjö Kommun som ska vara klara till 2021. Det blir två korta rundor (ca 10 km) i och kring Nässjö stad samt fyra lite längre (mellan 40 och 60km). Målgruppen är inte tävlings- eller träningscyklisten utan snarare familjen eller de som vill göra en liten cykelutflykt. Alla rundor innehåller något eller några utflyktsmål. Det kan vara en sevärdhet, ett café, badplats eller liknande. Jag tror att cykelturen blir mycket roligare om man har ett mål längs vägen att se fram emot. Självklart har jag även plottat in nåt vindskydd och jag hoppas att några slänger sovsäcken i cykelkorgen och drar ut på miniäventyr. Jag gjorde klart sista rundan nu i veckan och tycker själv att det blir ganska bra. Alla rundor har utöver själva spåret även beskrivning, bilder och points of interests. Nu återstår kommunens jobb med hur det här ska presenteras och paketeras. Vill ni tjuvkika på rutterna så hittar ni dem här.

Den här julen lär man ju ha mer tid än nånsin att cykla då det inte går att besöka släkt och vänner som under en vanlig jul. Rapha bjuder som vanligt in till sin Festive 500 där man ska cykla minst 500km från julafton till nyårsafton. I år tror jag att det är godkänt även med inomhuskilometrar men helt ärligt känns det ju inte som att det är en riktig utmaning då. Det ska ju vara blött, kallt och lite slitigt. På Zwift är det ju relativt enkelt att snitta 40 km/h i en klunga, något som jag knappast åstadkommer utomhus med dubbdäck på en blöt grusväg. Nej, Festive 500 ska göras utomhus.

Vill man ut på ett litet äventyr så bjuder Bikepacking.com på GoodNight2020 där man ska sova en natt ute med cykel mellan den 26:e och 31:a december. Här kan man vara med och tävla om fina priser om man delar med sig av lite bilder från övernattningen. Jag har ju nyligen köpt en riktigt varm och skön sovsäck från Western Mountaineering av Jocke på Uthuset så jag har väl egentligen ingen ursäkt till att inte avnjuta en natt utomhus i mellandagarna.

Jag hoppas på att kunna klämma in både Festive 500 och en natt ute. Passa på nu att cykla ordentligt och ta hand om er.

God Jul!

18 december, 2020 | 1 KOMMENTAR.
Annons
Annons
1 2 27

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.