Fantastiskt kul att kunna meddela att jag kommer cykla i kläder från 7Mesh i sommar och under höstens Morocco Bike Adventure. 7Mesh är ett relativt nytt märke med cykelkläder som startade 2015 i Kanada. Kläderna är tekniskt drivna i högkvalitativa material och i flera fall har de innovativa lösningar. Kläderna är gjorda för att tåla tufft väder och många av plaggen känns verkligen som gjorda för långa äventyr på cykel. Helt perfekt för mina behov med andra ord.

Till överkroppen i Marocko kommer jag använda:

Ashlu Merino Jersey. En tunn kortärmad merinoullströja med hel dragkedja. Merinoull är ju lite av ett favoritmaterial när man är ute länge med begränsade möjligheter till tvätt och i varierande väder. Fickorna är i ett lite stabilare material vilket jag tror är klockrent. Jag har tidigare kört mycket i Raphas Brevet WindBlock Jersey där fickorna är i tunn merino, de blir ömtåliga samt att de tyngs ner väldigt mycket om man fyller dem med lite tyngre prylar. Ashlu Merino Jersey har tre normala fickor på ryggen samt två med dragkedja under de yttre fickorna.

Desperado Merino Henley. Även detta en kortärmad merinotröja. Dock är det mer som en t-shirt än en traditionell cykeltröja. Knappar i kragen så att det går att knäppa upp lite samt att bakstycket är förlängt. Det här blir en bra sovtröja, förstärkningsplagg, restaurangtröja m.m. Jag gillar att ha med en extra tröja som jag försöker hålla lite fräschare än cykeltröjan och den här kommer bli utmärkt.

Freeflow Jacket. Det här är en riktigt innovativ produkt. En vindjacka som är fodrad med Polartec Alpha på strategiska platser. Ryggen har inget foder, ej heller armhålor, eller nedre delen av sidorna och magen. Jackan är lätt (160 gram), har liten packvolym och den sitter riktigt bra. Jag tror att den här blir bra under lite svalare morgontimmar, nätter, uppe i bergen och i kombination med alla andra plagg om det blir riktigt svalt. Kompletterat med en regnjacka så borde jag klara ganska vidrigt väder.

Än så länge har jag bara klämt och känt på plaggen i källaren men jag lovar att de kommer testas ordentligt och jag återkommer med utförligare rapporter så småningom. Jag återkommer även i ett senare inlägg om vad jag tänker ha på benen.

#kanadensiskakläderförsvensktväder och förhoppningsvis även för marockanskt.

Blev en fin tur i lördags. Lite små justeringar bara så är Stancas 400k ännu lite bättre. Jag och Marcus rullade själva österut medan huvuddelen av cyklisterna drog söderut på 600k. Till Eksjö gick det lätt med vinden i ryggen. Alla backar i Astrid Lindgren land på väg till Vimmerby gjorde att det kändes att vi cyklade på lite tyngre stålcyklar. Till vår stora sorg upptäckte vi att macken i Vimmerby där Sölve fick varma filtar och lite värme för några vårar sedan stängt butiken så det blev lite inköp på ICA istället. Strax före Åsunden blev vi passerade av ett glatt gäng från Team Rynkeby så vi åkte lite snålskjuts i vinden. Efter 24 mil blev det pizza i Linköping som vanligt åtföljt av matkoma längs Göta Kanal. Vi belönades dessutom med en rejäl regnskur som fick oss att söka lite skydd under ett tak. I Motala efter 30 mil stannade vi för att fylla på med vätska och energi samt dra på lite varmare kläder för natten. Natten blev en ganska kärv historia med 11 mils bitvis ganska byig och hård motvind. Tur vi hade bra med kläder och lite koffeintabletter att liva upp stämningen med.

Filmen från turen visar som vanligt bara när solen skiner men det får ni ha överseende med. Vi gör vårt bästa för att inte skrämma bort eventuella blivande randonneurer.

I morgon lördag är det dags för 400km brevet i regi av La Lepre Stanca. Jag ser fram emot en lång mysdag på min Bob Jackson randobike. Det blir årets första randotur på den cykeln då den varit inne för finservice. Nygammal bakväxel kommer förhoppningsvis förhindra automatväxeln jag hade i slutet av förra året när den ville växla lite själv ibland. Utöver bakväxel har jag pimpat med polerade snabbkopplingar från Paul Components och om jag får säga det själv en brutalt fin vaxad tool roll från EH-Works. När det kommer till rutten har Marcus har gjort lite små förändringar på vad som är en riktigt vacker tur från Jönköping via Eksjö, Vimmerby, Rimforsa, Linköping, längs Göta Kanal till Motala och tillbaka till Jönköping. Vill ni kika närmare på rundan så hittar ni den här. Vädret ser ute att bli hyggligt i alla fall och förhoppningsvis så slipper vi regn.

Dags att försöka summera första upplagan av Cabin Fever. Vi blev till slut 7 startande på fulla loppet och en som valde att starta på fredagen för en kortare variant. Min plan var att försöka plåga mig ganska hårt och göra mitt bästa för att minimera stopptid så som sömn och pauser för att handla mat och äta riktig mat. Försöka röra mig framåt så mycket som möjligt helt enkelt.

Loppet startade torsdag morgon med registrering, utdelning trackers och lite gött häng i det som skulle vara loppets base-camp. Strax före klockan 10 rullade vi i regnet mot Jönköpings centrum för lite media och så småningom start. Som vanligt vill man bara komma iväg, slippa allt brus och börja cykla.

Loop 1 176km
Äntligen start, cykelvägar ut ur stan som ganska snart byttes mot stigar och de första utmaningarna. Sand, push-bike och knepig navigering efter obefintliga stigar. Fantastiskt, det här skulle bli ett äventyr, trots att det var så nära hemma. Bas från Holland drog ifrån, jag låg på andra plats och bakom mig bombade Bama så fort det blev väg. Det var ganska mycket stig och sandiga, svårcyklade stigar på väg upp mot första checkpointen. Efter den blev det mer lättcyklat och strax innan Mullsjö såg jag ryggen av Bas. Checkpoint 2 var på toppen av Mullsjö Alpin. Jag och Bas var där tillsammans och strax innan berättade Hplländaren som cyklat Silk Road Mountain Race att han upplevde den här loopen som mer isolerad och öde än Kirgizistan. Grymt betyg ändå till banläggare Calle som hade letat upp gott om små grusvägar och stigar utan bebyggelse i närheten. Avslutningen blev lite mer stökig igen innan vi åter närmade oss Jönköping efter ungefär 9 timmar. Jag tog ett snabbt pit-stop på Mc Donalds, köpte 4 hamburgare som jag tog med in till Base Camp för att trycka under tiden jag packade om för loop 2.

Loop 2 169km
Min plan vara att köra även andra loopen innan jag stannade för att sova. Natten skulle bli kall, kanske t.o.m. minusgrader så jag klädde mig varmt med vinterskor och allt innan jag lämnade. Bas kom in till Base Camp och beslutade sig för att sova en kortis innan loop 2. Andra loopen startade med i huvudsak väg och det rullade på bra ner mot Isabergstoppen och tredje checkpointen. Det var först precis innan den som det blev stig och lite stök. Efter kontrollen blev det dock tuffare i mörkret, stigar, push-bike rakt genom skogen, bäckövergångar, vandringsleder, soluppgång, checkpoint 4 på Tabergstoppen och bara 15 km till Base-Camp. 15 ganska långsamma och tuffa kilometrar skulle det visa sig då det skulle fortsättas med vandringsled och stig. Kom in till Base Camp runt 0700 om jag kommer ihåg rätt och ställde klockan på två timmars sömn i soffan.

Loop 3 238,5km
Vaknade med kramp i högerbenet. Sjuk kramp som inte ville släppa. Mina försök att bli av med krampen slutade med att jag ramlade, rev ut en massa bromsdelar som Cykelköket sorterat och fick avsluta krampandet på golvet. Fixade mat, klädde på mig, packade cykeln, monterade sadelväskan med sovprylar utfall att det skulle behövas sovas längs loopen och kom iväg vid 10-tiden. Bas var fortfarande inte inne efter loop 2 så det kändes gött att rulla ut. Tredje loopen hade jag själv konstruerat så den hade jag till skillnad från övriga loopar bra koll på. Lättcyklat till Hook, därefter stökigt till Tomtabacken, vandringsled vidare över Vikskvarn till Nässjö, fortsatt led till Eksjö där jag stannade för kebab. Efter Eksjö vandringsleden till Skuruhatt där jag välkomnades av ett rejält snöfall. Stora flingor vräkte ner och jag täcktes snart i snö och det blev både blött och kallt. Efter Skuruhatt återtog ungefär 10 mil mestadels väg tillbaka till Base Camp. Mörkret kom och jag bestämde mig för att försöka köra resten. Det var för kallt för den sovutrustningen jag tagit med så lika bra att köra. Fötterna var det stora problemet, jag bytte till Seal Skins strumpor, tryckte i kemiska värmare i skorna men fick ändå stanna efter ungefär en timmes cykling för att springa igång fötterna. Vid ungefär 0330 stämplade jag in på Base Camp.

Loop 4 134km
Calle hade nämnt att fjärde loopen skulle vara lite lättare så det kändes ju fint när jag efter knappt 3 timmars sömn, lite mat och torra kläder trampade ut för att avsluta Cabin Fever. Marcus mötte upp längs Vättern och vi slog följe till Klevaliden innan det skulle svängas in på John Bauerleden. Den på förhand lite lättare loopen förbyttes nu till vandringsled med otaliga vindfällor, branta backar och andra hinder som gjorde att det till stor del blev cykelputtning. Klockan gick utan att kilometrarna minskade så värst mycket och mina planer på att gå i mål hyggligt tidigt lördag kväll grusades. Efter Checkpointen vid Tegnertornet blev det lite lättare cykling och hoppet tändes igen lagom till den avslutande överraskningen efter Fingals hamn. Skönt ändå att inte äventyret var över för tidigt. 1930 cyklade jag i mål, efter 58,5 timmars underbart äventyrande runt Jönköping. Sol, vind, regn, snö, kyla och en gnutta värme mitt på dagen. Vi fick verkligen uppleva allt. Jag möttes av vänner, öl, chips, gött snack, en dusch, pizza och soffan. Tack Calle, Marcus och La Lepre Stanca för en unik upplevelse i Cykelsverige. Det här blev t.o.m. ett bättre och större äventyr än vad jag räknat med. Jag är helt säker på att det blir fler deltagare nästa år. Förbered er ordentligt bara.

Dags igen för er som gillar dot watching och kanske om ni bor i närheten av Jönköping även kombinera det med att titta lite på loppet i verkligheten. Här är länken till dotwatchingsidan. Cabin Fever startar torsdag klockan 10.00 i Jönköping och därefter ska vi (7 cyklister) försöka ta oss runt de fyra looparna och närmare 75 mil vandringsled, stig, skogsbilväg, grusväg, asfalt och lite push-bike på max 75 timmar innan söndag klockan 13.00.

Cabin Fever Base Camp kommer vara vid Munksjöns södra strand i kvarteret Ödlan där vi även kan lämna kläder, mat, reservdelar m.m. Looparna går som ni kan se på kartan med loop 1 nordväst, loop 2 sydväst, loop 3 sydöst och avslutande loopen nordöst.

Vädret ser ut att bli utmanande då det vackra, varma vädret verkar förändras till kallare och blötare. Prognosen visar t.o.m. risk för snö och minusgrader nattetid. Jag har plockat fram vinterskor och varma kläder för det här kan bli en kall historia. Det är inte direkt lättare att hålla värmen när man har sömnbrist och har hålla igång länge.

Upplägget blir lite annorlunda mot vad jag är van vid med loopar och basecamp istället för att cykla från A till B. Man kan ju taktisera lite med utrustning och mat. Jag kommer försöka fylla på med så mycket käk som möjligt i Base Camp och förhoppningsvis slippa lägga för mycket tid på att proviantera längs med banan. Sedan har jag packat ner mängder av kläder ifall det blir misär.

Utöver trackingen så ska jag försöka dela lite på min instagram. Utöver det så kan ni följa hashtaggen #cabinfever19 där det säkert dyker upp inlägg.

Nu kör vi!!

Då var min Salsa Cutthroat äntligen elektrifierad. Navdynamo i framhjulet och sedan elektronik från Australiensiska K-Lite. Jag har länge varit sugen på att testa prylarna från K-Lite. De är de vanligaste på lopp som Tour Divide och är kända för att vara av hög kvalitet, driftsäkra och tåla bikepacking. Mina tidigare erfarenheter från Supernova som jag har på min TREK Boone är inte enbart positiva. Framlyset är lite klent och the Plug som jag laddar telefon, GPS m.m. från har havererat två gånger, troligen p.g.a. väder.

Kerry Staite, uppfinnarjocke och grundare till K-Lite var otroligt hjälpsam med att plocka ihop det jag skulle behöva för att få ett fungerande system med fram- och baklyse, laddning, kablar och fästen för alla prylarna. Systemet är av plug- and playmodell med alla kontakter redan monterade och vattensäkrade så det är tämligen enkelt att installera. Valen man behöver göra är egentligen vilken dynamo man tänker använda och om man vill ha enkel eller dubbel USB-anslutning (baklyse eller ej).

Mitt system innehåller Bikepacker Ultra framlyse av den bredstrålande MTB-varianten, Qube blinkande baklyse, Switch för att växla mellan framlyse och laddning samt en usb-laddare med dubbla portar.

Installationen var smidig och efter att ha kört några rundor med grejerna är jag än så länge supernöjd. Lyset är brutalt bra, över ca. 15km/h lyser det som värsta helljuset och i lägre hastighet fullt tillräckligt för att man sak ta sig fram säkert i skogen. Det lyser även i ett antal minuter efter att man stannat så att man ser och framförallt syns om man behöver stanna.

Laddningen funkar, det enda strulet jag har är att jag tror min Garmin Etrex 30 drar för lite ström från powerbanken så den envisas med att visa ett infofönster med att jag ska välja mellan att växla till batteri eller att den stänger av sig. Jag ska testa om det hjälper att köra Etrexen på full bakgrundsbelysning för att öka belastningen. Hoppas att det hjälper.

Grymt skönt nu att inte behöva bry sig om att ha laddade lampor, batterier till GPS-en m.m. m.m. utan att bara kunna köra så långt och länge jag vill. Nu närmast väntar ett rejält test av både mig och prylarna när det nu vankas Cabin Fever och 75 mil grus, stig, småvägar och hike-a Bike redan på torsdag.

Annandagen bjöd på randovibes av absolut bästa sort. La Lepre Stanca släppte iväg 15 randonneurer på en tur i Västergötland och Småland där det lades grund till årets cykelbränna och samlades kilometrar på kontot. För vissa som förbereder sig för PBP innebar det att ännu ett av kvalificeringsloppen kunde bockas av. Jag låter bilderna tala och hoppas vi ses nästa gång.

Mina nya hjul är nu både byggda och provkörda och de är som ni kunde lista ut av rubriken, MAGISKA.

Inför årets stora utmaning Morocco Bike Adventure i oktober bestämde jag mig i vintras för att jag ville uppgradera med nya hjul i första hand för att kunna köra med dynamo. Att välja delar till hjulen tog en hel del tid, det enda jag tidigt var säker på var att jag ville ha en Son dynamo som framnav.

Som baknav var jag ganska länge inne på att köra Industry Nine eller möjligen Hope. Sedan läste jag ett test på Bikepacking.com om Onyx racing och deras nav och blev grymt sugen. Lite mer funderande slutade i att jag beställde ett nav från Onyx. Navet har en unik frihjulsmekanism som är helt ljudlöst när man frihjular samtidigt som det greppar direkt när man börjar trampa. Nackdelen är ca 150 gram högre vikt än nav i motsvarande prisklass.

Fälgar var ett annat huvudbry, så mycket att välja bland . Kolfiber eller aluminium och sedan handlar det ju så klart om hur mycket pengar man är beredd att lägga. Jag fick till sist ganska bra pris på ett par Curve Ride fälgar i kolfiber från Giro Cycles i London.

En utgångspunkt för hjulen var hållbarhet före låg vikt så det blev lite kraftigare grejer. Fälgarna är spelade för 120 kg och jag valde dessutom att köra med 32 ekrar både fram och bak så de bör klara även någon bruten eker utan större problem. Ska man ha hållbara hjul så gäller det ju även att de byggs med kvalitet och hantverkskunnande. Mina hjul byggdes av Öster Cykel i Jönköping som har en hjulbyggare av absolut yppersta klass. Handbyggda hjul är verkligen en helt annan upplevelse än maskinbyggda. Avslutningsvis gjorde jag dem tubeless med tejp, ventiler och sealant från Orange Seal och Terravail Sparwood däck. En kombo som tätade direkt och håller knappast tappar någon luft.

Hur är hjulen att åka på då?

Jag körde en långrunda i torsdags på 24 mil med asfalt, grus, skogsbilvägar och en hel del vandringsled och jag är så otroligt nöjd. En cykel som tidigare var riktigt bra har blivit flera nivåer bättre. Hjulen är styva, däcken lättrullade men förmodligen ganska dåliga om det blir blött och lerigt, dynamon levererar ström till lampa, gps m.m. och baknavet är från en helt annan värld. Det kommer bli svårt att köra med traditionellt frihjul efter det här, helt otroligt. Ljudlöst och greppet kommer direkt och på något sätt känns det som att det griper in lite mjukare och inte alls så klonkigt som ett vanligt nav gör. Fanstastisk känsla och när det är lite stökigt i skogen är det grymt att det greppar direkt när man behöver för att komma förbi ett hinder. Största nackdelen med det här navet känns inte längre som de 150 grammen utan snarare att jag kommer vilja fortsätta köpa nav för 4000+.

Kul när resultatet överträffar drömmarna och stort tack till Öster Cykel för hantverket. Dynamon och elektroniken kommer i ett kommande inlägg. I morgon måndag blir det åter första 300k brevet men det blir på en annan cykel.

Marcus hade planerat en ny runda för helgens 20-milare. Som vanligt med start och mål på CircleK Österängen i Jönköping och som vanligt med de första 5 milen till Eksjö via Lekeryd, Solberga och Anneberg men i övrigt var det nytt och med en hel del grusvägar. Vi blev till slut sex startande, någon hoppade av i sista stund, kanske beroende på morgonkylan eller rent av att vårt lilla äventyr krockade med Paris Roubaix. Det var några minusgrader i inledningen av rundan men det blev strax åtminstone något varmare, framförallt när solen tittade fram. Två av cyklisterna körde dessutom sin första Brevet och tillhör sedan i går eftermiddag oss randonneurer. Fint så!

Efter Eksjö blev det grusvägar mot Hult och därefter små fina kuperade vägar, välkända från 40-milaren ner till fotostämplingen i Bellö. Från Bellö cyklade vi asfalt till Skede och sedan små grusvägar och även lit skogsbilväg nästan hela vägen in till Vetlanda. I Vetlanda hade klockan slagit lunch och alla utom randoräven Sölve stannade på en av stadens pizzerior för att fylla på med energi. Sölve trampade dock precis som han brukar vidare, smaskande på en ahlgrens bil eller två. Efter maten cyklade vi banvall i princip hela vägen till Sävsjö. Banvallen var bitvis ganska mjuk och tungtrampad, särskilt några partier där man lagt på nytt grus kostade lite extra att forcera. I Sävsjö stämplade vi, de som behövde handla gjorde det och därefter klippte vi de avslutande milen via Tomtabacken, som är Götalands högsta punkt med sina 377 meter över havet, till målet i Jönköping.

Grymt fin dag, precis som vanligt när La Lepre Stanca bjuder in till Randomys. Den här rundan blir en riktigt fin kontrast till den andra mer snabb- och lättcyklade 20-milaren.

Nu finns det en ny möjlighet för alla er som vill prova på randonneurcykling eller för den delen vill få till ett bra distanspass inför t.ex. Vätternrundan. På söndag morgon klockan 0700 under cykelklubben La Lepre Stancas vingar rullar vi från Circle K på Österängen i Jönköping ut på en 20-mila runda. Upplägget är som sig bör enkelt och inbjudande. Anmälan görs senast torsdag enligt anvisningar på den här länken, betala 100kr (150) om du vill ha medalj, infinn dig på startplatsen med en cykel i tillräckligt bra skick för att klara 20 mil, lite energi, kläder, reservdelar och verktyg för de vanligaste haverierna, gps, mobiltelefon, vägnötter eller karta för att hitta runt den bestämda rutten och sedan kör vi. Det är en ny runda som jag tror blir väldigt fin med stämplingar i Bellö och Sävsjö, underlaget är varierande och det blir en del grus på banvallen mellan Vetlanda och Sävsjö men den var riktigt fin när jag cyklade där för några veckor sedan så absolut ingenting att oroa sig för.

Jag hoppas ni tar chansen och har ni frågor kring randonneurcykling så tveka inte att höra av er antingen här eller via DM på Instagram @cykeldanne så lovar jag att försöka svara.

Hoppas vi ses!