Dags igen för er som gillar dot watching och kanske om ni bor i närheten av Jönköping även kombinera det med att titta lite på loppet i verkligheten. Här är länken till dotwatchingsidan. Cabin Fever startar torsdag klockan 10.00 i Jönköping och därefter ska vi (7 cyklister) försöka ta oss runt de fyra looparna och närmare 75 mil vandringsled, stig, skogsbilväg, grusväg, asfalt och lite push-bike på max 75 timmar innan söndag klockan 13.00.

Cabin Fever Base Camp kommer vara vid Munksjöns södra strand i kvarteret Ödlan där vi även kan lämna kläder, mat, reservdelar m.m. Looparna går som ni kan se på kartan med loop 1 nordväst, loop 2 sydväst, loop 3 sydöst och avslutande loopen nordöst.

Vädret ser ut att bli utmanande då det vackra, varma vädret verkar förändras till kallare och blötare. Prognosen visar t.o.m. risk för snö och minusgrader nattetid. Jag har plockat fram vinterskor och varma kläder för det här kan bli en kall historia. Det är inte direkt lättare att hålla värmen när man har sömnbrist och har hålla igång länge.

Upplägget blir lite annorlunda mot vad jag är van vid med loopar och basecamp istället för att cykla från A till B. Man kan ju taktisera lite med utrustning och mat. Jag kommer försöka fylla på med så mycket käk som möjligt i Base Camp och förhoppningsvis slippa lägga för mycket tid på att proviantera längs med banan. Sedan har jag packat ner mängder av kläder ifall det blir misär.

Utöver trackingen så ska jag försöka dela lite på min instagram. Utöver det så kan ni följa hashtaggen #cabinfever19 där det säkert dyker upp inlägg.

Nu kör vi!!

Då var min Salsa Cutthroat äntligen elektrifierad. Navdynamo i framhjulet och sedan elektronik från Australiensiska K-Lite. Jag har länge varit sugen på att testa prylarna från K-Lite. De är de vanligaste på lopp som Tour Divide och är kända för att vara av hög kvalitet, driftsäkra och tåla bikepacking. Mina tidigare erfarenheter från Supernova som jag har på min TREK Boone är inte enbart positiva. Framlyset är lite klent och the Plug som jag laddar telefon, GPS m.m. från har havererat två gånger, troligen p.g.a. väder.

Kerry Staite, uppfinnarjocke och grundare till K-Lite var otroligt hjälpsam med att plocka ihop det jag skulle behöva för att få ett fungerande system med fram- och baklyse, laddning, kablar och fästen för alla prylarna. Systemet är av plug- and playmodell med alla kontakter redan monterade och vattensäkrade så det är tämligen enkelt att installera. Valen man behöver göra är egentligen vilken dynamo man tänker använda och om man vill ha enkel eller dubbel USB-anslutning (baklyse eller ej).

Mitt system innehåller Bikepacker Ultra framlyse av den bredstrålande MTB-varianten, Qube blinkande baklyse, Switch för att växla mellan framlyse och laddning samt en usb-laddare med dubbla portar.

Installationen var smidig och efter att ha kört några rundor med grejerna är jag än så länge supernöjd. Lyset är brutalt bra, över ca. 15km/h lyser det som värsta helljuset och i lägre hastighet fullt tillräckligt för att man sak ta sig fram säkert i skogen. Det lyser även i ett antal minuter efter att man stannat så att man ser och framförallt syns om man behöver stanna.

Laddningen funkar, det enda strulet jag har är att jag tror min Garmin Etrex 30 drar för lite ström från powerbanken så den envisas med att visa ett infofönster med att jag ska välja mellan att växla till batteri eller att den stänger av sig. Jag ska testa om det hjälper att köra Etrexen på full bakgrundsbelysning för att öka belastningen. Hoppas att det hjälper.

Grymt skönt nu att inte behöva bry sig om att ha laddade lampor, batterier till GPS-en m.m. m.m. utan att bara kunna köra så långt och länge jag vill. Nu närmast väntar ett rejält test av både mig och prylarna när det nu vankas Cabin Fever och 75 mil grus, stig, småvägar och hike-a Bike redan på torsdag.

Annandagen bjöd på randovibes av absolut bästa sort. La Lepre Stanca släppte iväg 15 randonneurer på en tur i Västergötland och Småland där det lades grund till årets cykelbränna och samlades kilometrar på kontot. För vissa som förbereder sig för PBP innebar det att ännu ett av kvalificeringsloppen kunde bockas av. Jag låter bilderna tala och hoppas vi ses nästa gång.

Mina nya hjul är nu både byggda och provkörda och de är som ni kunde lista ut av rubriken, MAGISKA.

Inför årets stora utmaning Morocco Bike Adventure i oktober bestämde jag mig i vintras för att jag ville uppgradera med nya hjul i första hand för att kunna köra med dynamo. Att välja delar till hjulen tog en hel del tid, det enda jag tidigt var säker på var att jag ville ha en Son dynamo som framnav.

Som baknav var jag ganska länge inne på att köra Industry Nine eller möjligen Hope. Sedan läste jag ett test på Bikepacking.com om Onyx racing och deras nav och blev grymt sugen. Lite mer funderande slutade i att jag beställde ett nav från Onyx. Navet har en unik frihjulsmekanism som är helt ljudlöst när man frihjular samtidigt som det greppar direkt när man börjar trampa. Nackdelen är ca 150 gram högre vikt än nav i motsvarande prisklass.

Fälgar var ett annat huvudbry, så mycket att välja bland . Kolfiber eller aluminium och sedan handlar det ju så klart om hur mycket pengar man är beredd att lägga. Jag fick till sist ganska bra pris på ett par Curve Ride fälgar i kolfiber från Giro Cycles i London.

En utgångspunkt för hjulen var hållbarhet före låg vikt så det blev lite kraftigare grejer. Fälgarna är spelade för 120 kg och jag valde dessutom att köra med 32 ekrar både fram och bak så de bör klara även någon bruten eker utan större problem. Ska man ha hållbara hjul så gäller det ju även att de byggs med kvalitet och hantverkskunnande. Mina hjul byggdes av Öster Cykel i Jönköping som har en hjulbyggare av absolut yppersta klass. Handbyggda hjul är verkligen en helt annan upplevelse än maskinbyggda. Avslutningsvis gjorde jag dem tubeless med tejp, ventiler och sealant från Orange Seal och Terravail Sparwood däck. En kombo som tätade direkt och håller knappast tappar någon luft.

Hur är hjulen att åka på då?

Jag körde en långrunda i torsdags på 24 mil med asfalt, grus, skogsbilvägar och en hel del vandringsled och jag är så otroligt nöjd. En cykel som tidigare var riktigt bra har blivit flera nivåer bättre. Hjulen är styva, däcken lättrullade men förmodligen ganska dåliga om det blir blött och lerigt, dynamon levererar ström till lampa, gps m.m. och baknavet är från en helt annan värld. Det kommer bli svårt att köra med traditionellt frihjul efter det här, helt otroligt. Ljudlöst och greppet kommer direkt och på något sätt känns det som att det griper in lite mjukare och inte alls så klonkigt som ett vanligt nav gör. Fanstastisk känsla och när det är lite stökigt i skogen är det grymt att det greppar direkt när man behöver för att komma förbi ett hinder. Största nackdelen med det här navet känns inte längre som de 150 grammen utan snarare att jag kommer vilja fortsätta köpa nav för 4000+.

Kul när resultatet överträffar drömmarna och stort tack till Öster Cykel för hantverket. Dynamon och elektroniken kommer i ett kommande inlägg. I morgon måndag blir det åter första 300k brevet men det blir på en annan cykel.

Marcus hade planerat en ny runda för helgens 20-milare. Som vanligt med start och mål på CircleK Österängen i Jönköping och som vanligt med de första 5 milen till Eksjö via Lekeryd, Solberga och Anneberg men i övrigt var det nytt och med en hel del grusvägar. Vi blev till slut sex startande, någon hoppade av i sista stund, kanske beroende på morgonkylan eller rent av att vårt lilla äventyr krockade med Paris Roubaix. Det var några minusgrader i inledningen av rundan men det blev strax åtminstone något varmare, framförallt när solen tittade fram. Två av cyklisterna körde dessutom sin första Brevet och tillhör sedan i går eftermiddag oss randonneurer. Fint så!

Efter Eksjö blev det grusvägar mot Hult och därefter små fina kuperade vägar, välkända från 40-milaren ner till fotostämplingen i Bellö. Från Bellö cyklade vi asfalt till Skede och sedan små grusvägar och även lit skogsbilväg nästan hela vägen in till Vetlanda. I Vetlanda hade klockan slagit lunch och alla utom randoräven Sölve stannade på en av stadens pizzerior för att fylla på med energi. Sölve trampade dock precis som han brukar vidare, smaskande på en ahlgrens bil eller två. Efter maten cyklade vi banvall i princip hela vägen till Sävsjö. Banvallen var bitvis ganska mjuk och tungtrampad, särskilt några partier där man lagt på nytt grus kostade lite extra att forcera. I Sävsjö stämplade vi, de som behövde handla gjorde det och därefter klippte vi de avslutande milen via Tomtabacken, som är Götalands högsta punkt med sina 377 meter över havet, till målet i Jönköping.

Grymt fin dag, precis som vanligt när La Lepre Stanca bjuder in till Randomys. Den här rundan blir en riktigt fin kontrast till den andra mer snabb- och lättcyklade 20-milaren.

Nu finns det en ny möjlighet för alla er som vill prova på randonneurcykling eller för den delen vill få till ett bra distanspass inför t.ex. Vätternrundan. På söndag morgon klockan 0700 under cykelklubben La Lepre Stancas vingar rullar vi från Circle K på Österängen i Jönköping ut på en 20-mila runda. Upplägget är som sig bör enkelt och inbjudande. Anmälan görs senast torsdag enligt anvisningar på den här länken, betala 100kr (150) om du vill ha medalj, infinn dig på startplatsen med en cykel i tillräckligt bra skick för att klara 20 mil, lite energi, kläder, reservdelar och verktyg för de vanligaste haverierna, gps, mobiltelefon, vägnötter eller karta för att hitta runt den bestämda rutten och sedan kör vi. Det är en ny runda som jag tror blir väldigt fin med stämplingar i Bellö och Sävsjö, underlaget är varierande och det blir en del grus på banvallen mellan Vetlanda och Sävsjö men den var riktigt fin när jag cyklade där för några veckor sedan så absolut ingenting att oroa sig för.

Jag hoppas ni tar chansen och har ni frågor kring randonneurcykling så tveka inte att höra av er antingen här eller via DM på Instagram @cykeldanne så lovar jag att försöka svara.

Hoppas vi ses!

Långhelgen 2-5 maj arrangerar min cykelklubb La Lepre Stanca Sveriges första Bikepacking Grand Prix CABIN FEVER. Tanken med eventet är att det skall vara hyggligt lättillgängligt och kunna verka som en inkörsport till ett tyngre missbruk av långa osupportade cykeltävlingar. Loppet kommer vara osupportat men utgå från en basecamp i Jönköping varifrån man kör så många av loppets fyra loopar som möjligt. I basecamp kan man ha tält, mat, reservdelar, kläder m.m. så man behöver inte ha med sig så värst mycket ut på looparna. Detta tror vi sänker tröskeln en hel del då du i princip kan köra loppet med en MTB, CX, gravelbike eller liknande, en liten ryggsäck och en GPS eller telefon med navigeringsapp. Det kommer även finnas möjlighet att ställa upp som par eller i lag om tre för de som hellre gör saker tillsammans än på egen hand. Looparna är av varierande längd och karaktär och kommer om allt går enligt plan vara okända intill dess att du fullföljt föregående. Du kommer alltså först få GPX-filen till loop 2 när du kört loop 1. Det är ingen tävling utan skall ses mer som en utmaning där du själv avgör hur många loopar du försöker köra. De som satsar på alla 4 hoppas vi kommer få en riktig utmaning. Looparna kommer gå på alltifrån asfalt och grusvägar till stökiga vandringsleder med en del hike-a-bike så vi får väl se efteråt vad som i slutändan blev det bästa cykelvalet. Osupportat innebär i stora drag att allt som inte är tillgängligt för alla deltagare är förbjudet. Du får alltså handla mat i affärer, sova på hotell, reparera cykeln i en cykelverkstad men det är inte tillåtet att sova hemma om du bor på lämplig plats eller äta middag hemma hos mamma om hon bor utmed rutten. Däremot skulle det vara tillåtet att äta hos mamma om hon bjöd in samtliga deltagare.

Så vad väntar du på? Startavgiften är bara 500kr. Passa på att prova på osupportad långdistanscykling och upplev Jönköpings Län från sadeln. Ganska mäktigt att ha varit med under första upplagan dessutom.

Mer info här.

I går var det äntligen dags att sparka igång årets luffarcykling. Det är ju dessutom PBP år (Paris-Brest-Paris ) så de som tänker öra de 120 milen genom Frankrike behöver trampa ihop en godkänd serie (200, 300, 400 och 600) senast sista juni. Vi blev 12 startande från Jönköping, riktigt bra för att vara i Mars och vi bjöds på uppehåll, några plusgrader och ganska mycket vind. Det var som vanligt en brokig skara sega gubbar på olika typer av cyklar. Lite stål, lite kol, säkert nån cykel i aluminium också och en riktig långfärdshoj med Rohloff och remdrift. Det var ganska svårt att klä sig med start i nollgradigt och säkert 10 grader i solen senare under dagen. Jag reglerade värmen på händer och huvud samt med att dra ner dragkedjan på 7mesh jackan. Bitvis var jag lite för varm på eftermiddagen men det funkade. Jag startade med tumvantar med ullfoder, bytte till fingervantar och körde bitvis med bara händer. På huvudet gick jag från hjälmmössa och merinobuff, via bara hjälmmössan till att avsluta med cykelkeps.

Vi cyklade den normala 20-milaren fast åt motsatt håll. Vi startade alltså norrut via Gränna till Ödeshög för stämpling, därefter över Tranås till Österbymo där vi efter klockrent googlande käkade lunch på Ydregården. Vilket ställe, mysigt och bra mat så har ni vägarna förbi Österbymo kan jag varmt rekommendera ett stopp. Efter Österbymo blev et motvind och tunga ben via stämpling i Eksjö och de sista milen tillbaka till Jönköping.

Tack allihop för en trevlig dag och hoppas att vi blir ännu fler nästa runda den 14 April som dessutom kommer att bli en ny sträckning. Passar inte det datumet så hittar ni alla lopp på Randonneurs.se.

Cykelintresserade i Sverige har väl knappast missat att det var Svenska Cykelmässan i Göteborg fredag till söndag. Mässan alternerar mellan Stockholm och Göteborg och i år var det Svenska Mässan som gällde. Cycling Plus och Allt om MTB var där med chefredaktör Henrik och så var jag där lördag och söndag. Jag tog cykeln dit på fredagen och fick till årets första längre tur på 195km. Snöblandat regn, lätt regn, kaffe och semla i Taberg, uppehåll, motvind, regn igen, lasagnekoma i Borås och 6 mil till innan jag var framme. Ovant att cykla långt igen men gött att komma igång med längre turer. Hittade mindre vägar, mestadels asfalt och passade på att reka lite inför sommarens höghjulingsäventyr.

Mässan då?

Jovars. Jag tycker utbudet var helt okej. Stor variation. Mycket elcyklar som väntat men oväntat mycket e-MTB. TREK hade en fin monter med värstingcyklar, Merida, CUBE, Specialized Concept Store m.fl. var representerade. Tillbehör och delar från många märken fanns på plats. Några butiker körde mässpriser så folk kunde fynda. Henrik Orre bjöd på finkaffe och sålde böcker. Cykeldestinationer som Isaberg, Cykling i Dalarna, lederna i Södra Sverige och Cykelfrämjandet informerade om cykelturer. Ett relativt stort och väl använt testområde där man främst kunde testa olika elcyklar fanns uppbyggt med olika typer av hinder. Utöver allt detta fanns det även en scen där det bl.a. förelästes om vad som krävs för att köra cykelvasan på en viss tid, cykelturism i Sverige och Fredrika Eks fantastiska cykeläventyr runt jorden. Det fanns mycket att göra och olika saker som borde kunna tillfredsställa de flesta.

I vår monter snackade vi cykling, prylar, sålde prenumerationer och lösnummer. Jag hade riktigt trevligt och min packade Salsa Cutthroat inbjöd till många samtal med såväl nya bekantskaper och folk jag träffat tidigare. Tack alla ni som kom förbi och snackade, jättekul och otroligt kul att få så mycket positiv feed-back från läsare av bloggen och följare på framförallt Instagram och dot-watchers. TACK!!

Hur kan mässan bli ännu bättre då? Finns säkert många förslag på detta men här kommer mina tankar. Till att börja med så måste jag bara skriva att jag tycker det är fantastiskt roligt att vi har en cykelmässa i Sverige och att vi alla bör göra vad vi kan för att den ska fortleva.
* Utveckla föreläsningsdelen ännu mer med bra föreläsare och varierande ämnen. Bara att höra Fredrikas föreläsning tycker jag motiverade ett besök på mässan.
* Workshops likt förra året i Stockholm saknade jag. T.ex. skulle man kunna köra olika mekkurser, foto- och filmkurser.
* Filmvisning av cykelfilmer.
* På något sätt möjliggöra för mindre, nischade tillverkare, distributörer eller arrangörer att vara med. Just nu känns det som att det är för dyrt för dem att ställa ut.
* Spektakulär cykeltävling i samband med mässan för att det ska hända mer.
* Undvika att lägga mässan samma helg som Copenhagen Bike Show. Känns onödigt att konkurrera om besökare och utställare.

Det var mina tankar. Nu hoppas jag bara på en ännu bättre mässa nästa år.

Helgen som gick spenderades i Berlin med cykelmässa, fixie-race, cykelbutiker och trevligt sällskap. Förra året åkte jag och några cykelkompisar från La Lepra Stanca till Berliner Fahrradschau och hade en grym helg. Den mässa lades tyvärr ner och det såg ett tag ut som att det inte skulle bli någon mässa. Gänget bakom Rad Race (ett fixie-kollektiv) ville dock annorlunda och med kort tid till förberedelser drog de ihop en fantastisk mässa fylld av cykelkultur, prylar, föreläsningar och andra event. Planen får oss var att sprida information och locka deltagare till La Lepra Stancas kommande event 13 Hills och Cabin Fever. Vi åkte ner på fredagen för att vara med på öppningen av mässan under kvällen där Rose visade upp en ny exklusiv city-bike och vi fick lite av en förhandstitt på mässan innan den öppnade upp. Lokalen låg en bit ut från centrum i en riktigt bra eventlokal, mindre än förra året men mer stämningsfull. Som besökare betalade man vad man tyckte det var värt i inträde och jag tror faktiskt att det samma gällde för utställarna. Den innehöll inga stora montrar från de stora märkena men spridningen från Canyon, Rose, handbyggda cyklar, väskor, kläder från bl.a. Bieler och 7mesh, kaffe, food-trucks, 36ers m.m. höll oss sysselsatta även större delen av lördagen.

Lördagskvällen spenderade vi även detta år i en gokarthall, där det kördes Fixie-race även det arrangerat av Rad Race. Precis som förra året var uppläget utslagstävling för att kora Last Woman och Last Man Standing. Heat på heat kördes på den tajta banan för att en efter en skulle bli utslagen. Racingen var grymt tight och stämningen helt makalös. Hög musik, rök, blinkande ljus, vurpor, öl, hamburgare och spännande tävling skapade något som känns tämligen unikt i cykeltävlingssammanhang. GCN var där för att både delta i tävlingen med James som tog sig till final och för att sända racet live. Hoppas det kommer lite svenska fixiecyklister till nästa år för att spänna vader. Här kan ni hitta sändningen.

Riktigt kul att Kolektif blev av och mängder av Kudos till de som arrangerade den här helgen. Imponerande att få till det här på så kort tid och kul att se att det verkar ha lyckats. Känslan är att den kommer tillbaka nästa år igen.

Kommande helg väntar Svenska Cykelmässan i Göteborg. Jag kommer vara på plats under lördagen och söndagen i Cycling Plus monter tillsammans med chefredaktören och min Salsa Cutthroat. Hoppas vi ses där.