Helgen som gick skulle det egentligen körts en tredagars höghjulingstävling med internationellt deltagande i Skåne. sweden3days. Första racen i nutid för höghjulingar i Sverige och vad jag tror är det den enda flerdagarstävlingen med etapper i världen. Höghjulingspionjären och tillverkaren Pelle Kippel som driver Standard Highwheels står bakom arrangemanget och han har fått med sig många intresserade på tåget.

Nu blev ju inget som det var tänkt under 2020 så sweden3days är som det mesta annat uppskjutet till 2021. Istället blev det ett läger i mindre skala med syfte att träffas, provcykla några av etapperna, träna och ha trevligt. Vi träffades i Tomelilla på fredagkvällen och snackade hjulstorlekar, vevarmslängder, käkade god mat och umgicks.

På lördagsmorgonen testade vi prologen. En 9,5km lång, ganska kuperad landsväg som skall köras som individuellt tempo. Kul start på tävlingarna och det kommer bli en rejält hård etapp som i princip blir ett 20 minuters tröskelrace. Vi körde på så hårt som den enskilde hade lust med och därefter drack vi kaffe och snackade mer skit.

När vi återfått normal andning tog vi bilarna till Ystads Saltsjöbad (som är en av tävlingens sponsorer) för lite fotografering innan vi gemensamt trampade de knappa 2 milen till Kåseberga för att äta en sen lunch. Sol, stekt sill, potatismos och lingonsylt var helt perfekt. Lite mer fotografering och turistande vid Ales stenar och sedan tillbaka till Ystad för bad i havet, fika och så var lördagens träning över.

Söndagen drog vi till Björkabasen utanför Sjöbo som skall vara arena för den tredje dagens tävlande och den fjärde etappen. Björka är en nedlagd flygbas och planen är att köra ett 2 timmars uthållighetslopp på den i princip helt platta 5 km långa ovalen. Det här kommer att bli en riktigt hård historia om några bestämmer sig för att det ska åkas fort. Pelle hade också tagit dit ett filmbolag för att göra lite reklamfilmer för tävlingen så det blev en hel del cyklande för att få fram material.

Vi drog också till med ett hyggligt snabbt varv där Mattias, Pelle och jag hjälptes åt att sätta ett varvrekord på 9:30,7. Mattias var den som drog längsta strået i spurten och är nu stolt innehavare av varvrekordet på Björka. Utöver detta så testade vi varandras cyklar. Jag provade för första gången en Racer som har lite smalare fälg, smalare däck, är lite lättare och har en annorlunda sadel. Den här var dessutom utrustad med SPD-pedaler. Grymt kul att få testa och vips så blev man ju sugen på att utöka cykelstallet. Större hjul är ju en fördel så länge man orkar dra runt det och på en platt bana som den här är det definitivt ingen nackdel att ha ett stort hjul och kanske även lite kortare vevarmar.

Stort tack Pelle och alla deltagare som tillsammans gjorde det här lägret till en kanonhelg. Jag är sjukt sugen på sweden3days och hoppas vi ses innan dess för att cykla mer på dessa fantastiska cyklar.

Det här börjar bli en väldans trevlig tradition. Att på årets ljusaste dag cykla, sova ute och sedan cykla tillbaka igen. Idén kommer från det amerikanska cykelväskmärket Swift Industries som årligen uppmanar cyklister över hela världen till en Swift Solstice Campout. I år gjorde de dock inte det p.g.a. Corona och att alla inte har möjligheten och tillåtelsen att komma ut i naturen.

Vi har i klubben La Lepre Stanca kört det här nu i tre år. Genomslaget är dock förvånansvärt litet. Första året var vi 2, andra året 4 och nu i år 3 deltagare. Fler borde följa med och uppleva det enkla äventyret. Man behöver ingen särskild cykel och har man inte alla specialväskor går det alldeles utmärkt med ryggsäck. Jag körde med min Bob Jackson med randoväska fram och bikepackingväska bak vilket funkade utmärkt. Thomas kompletterade med ryggsäck för att få med sig allt och Marcus körde Lidl-väska fram och Raphaväska bak. Jag gillar ju det här och tycker att just enkelheten och tillgängligheten är det bästa. Man behöver inte alltid sträva efter de närmast ouppnåeliga allra häftigaste äventyren som inte blir av. Att komma ut på en overnighter nära hemmet med några vänner kan vara väl så bra.

I år rullade vi från Jönköping vid 1600 på midsommardagen. Det hade åskat och regnat hela dagen men nu började det spricka upp. Det var jag, Marcus och Thomas som med lastade cyklar och i Thomas fall även en fullpackad rycksäck rullade norrut mot Omberg. Vi stannade för kaffe och glass i Gränna och sedan på ICA i Ödeshög för att köpa kvällsmat och frukost. På Omberg tog vi sikte på Stocklycke hamn där det finns både vindskydd, eldstad och en trappa ner till Vättern. Inledningsvis var där lite folk men senare på kvällen var det bara vi och två husbilar kvar. Stocklycke är fantastiskt och visade sig från sin bästa sida med en varm kväll, otroligt fin solnedgång och i det närmaste vindstilla. Vi badade, grillade, snackade cykling och hade en riktigt bra utekväll innan vi tog natt. Jag hade med mig tält medan Thomas och Marcus kröp in i vindskyddet.

Efter en varm natt där det knappt hade behövts sovsäck käkade vi frukost, drack kaffe, packade cyklarna och rullade på småvägar de 8 milen tillbaka till Jönköping, självklart med ett fikastopp i Gränna och helt överens om att det här gör vi om.

Tack för ett alldeles perfekt litet äventyr på hemmaplan boys.

Då var maj månad till ända. Det startade med kyla, regn och ett tafatt försök på Cabin Fever. Som väl var övergick det till en alldeles sagolik fjärde loop med Marcus och Calle så jag trampade mig inte ur den helgen helt knäckt.

Cykelvännen Andreas Sandin @deasandin drog igång utmaningen 1000kilometerimaj och jag kunde inte låta bli att haka på. Swishade 1n hundring för att vara med i utlottningen och sedan var det bara att trampa ihop kilometrarna. Vissa km gick lätt på asfalt och i medvind medan vissa ägnades åt att släpa cykel längs nån vandringsled på Cabin Fever eller på nån egen runda med ambition att logga några cyklade kilometrar på Wandrer. Tack Dea för utmaningen, nästan alla 1100km var ett nöje.

Avslutningen av Maj månad kunde ur ett cykelperspektiv knappast blivit bättre. Jag bestämde mig för att följa med Mats på Eskapad Adventure på dagens grusrunda med Getfika på Kivarps gårdsmejeri. 7 mil grus, stig, vandringsled, småvägar, kaffe, ostkaka, prima sällskap och ett nästan 5 timmar långt äventyr i strålande sol på en riktigt välplanerad runda. Vi var 8 stycken som njöt i fulla drag av Mats lilla äventyr.

Eskapad är ganska nystartat och de arrangerar alltifrån såna här små gratisturer till all-inclusive arrangemang med följebil, hotell, mat, guidning och all service man kan tänka sig. In och kika på deras hemsida eller Facebook om ni är äventyrssugna.

Då drar vi vidare in i Juni månad och så får vi se hur långt hemifrån Tegnell tycker vi ska äventyra. Njut nu av vädret och ta hand om er!

För någon vecka sedan damp det ner lite nya kläder från 7Mesh. Jag är otroligt glad och tacksam över att samarbeta med just 7Mesh som verkligen ligger i framkant när det gäller cykelkläder för oss som gillar långa och många dagar på cykeln i alla väder.

Förra året körde jag många mil i deras merinoullströja Ashlu. Det var den tröjan jag valde till Morocco Bike Adventure där den fick känna på allt från +4 till + 40 grader. Jag är helt såld på Merino och har svårt att tänka mig att köra ett flerdagars race eller äventyr med något annat material i cykeltröjan. Min gamla Ashlu var rejält solblekt på rygg och axlar och lite tunnare i materialet än när den var ny men den håller fortfarande ihop bra. Till i år har 7Mesh utvecklat fickorna på sina cykeltröjor med vad de kallar för anything pockets. Fickorna är i lite stabilare material och upphängda i sidosömmarna vilket gör att de inte hänger ner även om man lastar dem ordentligt. Utöver de tr fickorna finns även dragkedjor på båda sidor där man kommer åt större fickor bakom de tre fickorna. Utmärkt lösning och i kombination med merinomaterialet och hellång dragkedja har jag en ny favorittröja. Tack 7Mesh för förtroendet och jag hoppas kunna slita kläderna ordentligt även om det blir på hemmaplan i år.

Fick även ett par cargobibs och ett par bits att bära under shorts som jag ser fram emot att få testa. Återkommer med lite mer intryck när jag kört lite mer i dem.

Gav ju mig på att köra de 4 looparna av Cabin Fever helgen som gick. Totalt skulle det bli ungefär 71 mil av vandringsled, stigar, skogsbilväg, grus och asfalt men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Jag och Calle startade i torsdags från Jönköping med första loopen på 18 mil. Vädret var bra, vi rullade genom Hökensås på fina stigar, via Bisonfarmen och sedan tillbaka mot Jönköping. Mot slutet började det regna och regnjackan, en Guardian från 7Mesh fick börja bekänna färg redan nu.

Jag stannade på McDonalds, käkade, drack kaffe och såg hur regnet tilltog. Ganska snart efter att jag påbörjat Loop 2 ner mot Isaberg stannade jag och drog på mig även regnbyxorna. Kallt regn var med mig hela vägen ner till Isaberg och efter ungefär 25 mil cyklade slog jag nattläger i en av grillkåtorna vid parkeringen på äventyrsberget och vilade några timmar. Det var dimmigt och svårt att se stigen mot slutet,

Fredag förmiddag blev även det en blöt historia och när jag rullade in i Jönköping efter andra loopen var klockan runt 12 och jag hade ingen motivation att fortsätta frysa och halka runt i lera, blöta grusvägar och på hala rötter och stenar. Tredje loopen har jag själv lagt och även cyklat ett antal gånger så det var enkelt att vika ner mig. Hade det varit race hoppas jag att pannbenet varit tjockare men nu blev det mat, dusch och en kväll hemma med familjen istället.

Lördagen var det dock back in business igen och jag mötte upp Calle och Marcus i Jönköping för en overnighter på loop 4. Jag hade bytt cykel till min fatbike mest för att jag var nyfiken på en längre och lite stökigare tur på den cykeln. Inledningsvis sken solen och det var ganska varmt och skönt men efter bara några killar så kom regnet igen och vi var både blöta och kalla när vi nådde nattens läger, ett vindskydd några kilometer från Tegnertornet och Gränna. Vi eldade, torkade kläder, käkade och hade det så där bra som man bara har det i ett vindskydd efter en dag ute.

Som vanligt så kommer det sol efter regnet och vi fick en helt magisk cykling när morgondimman lättade.

Totalt fick jag ihop ungefär 46 kärva mil med två nätter ute och förmånen att hårdtesta mina kläder för dåligt väder. Jag har fortfarande lite utvecklingsbehov på fotfronten där jag var rejält kall. Testade med tunna Sealskins på söndagen och det funkade bättre men jag är inte helt nöjd. Regnjackan som jag inte testat mer än under kortare regn tidigare levererade precis lika bar som jag förväntat mig och den kommer garanterat följa med på fler äventyr.

Nu hoppas vi kunna erbjuda ett riktigt trevligt äventyr med CabinFever2021!

Dert här blir ett inlägg helt och hållet präglat av nuvarande situation med pandemin. Till att börja med så deltog jag i friluftsbutiken Uthusets årliga mässa Fair Enough som hölls i helgen. Årets mässa i Skärstad hade en lite annorlunda utformning då den hölls på nätet i stället för på plats i och kring butiken. Jocke, Kajsa, inbjudna leverantörer, föreläsare m.fl. fyllde youtubekanalen både med livestreamat material och bandade föreläsningar och clinics.

Imponerande insats att få till det här istället för att bara lägga sig platt och ge upp. Jag har kollat på lite av materialet och det jag sett är helt klart sevärt. Det finns säkert en hel del för den friluftsintresserade att ta del av. Själv spelade jag in en föreläsning om bikepacking i fredags som sedan släpptes i lördags. Det var en utmaning värre än att cykla 250 mil genom Atlasbergen att föreläsa inför en kamera utan publik och det kändes bitvis rejält styltigt. Hoppas ni som tittar på den trots allt tycker att det är uthärdligt. Jag tror och hoppas mycket på det här formatet med digitala mässor där man själv när man vill kan ta del av det som presenteras på mässgolvet utan att behöva resa land och rike runt. In och botanisera bland allt trevligt på uthusets YouTube.

För att fortsätta på Coronatemat så skulle det nu till Valborgshelgen varit dags för den andra upplagan av Cabin Fever. Nu blev det ju av förklarliga skäl inte så men jag tänker göra som Uthuset och inte vika ner mig för det. Det blir ett äventyr i egen regi på de 4 looparna runt Jönköping med start torsdag morgon och förhoppningsvis målgång nån gång under söndagen. Planen är att köra alla looparna i rätt ordning och testa det som är nytt och förfinat sedan premiärutgåvan. 70 mil av småländska småvägar, stigar, vindskydd och utesovsmys. Till den sista loopen planerar dessutom Calle och Marcus med att vara med så då blir det lite extra camp vibes i Bauerskogarna. Här har ni en länk till Cabin Fever rutten.

Det var allt för den här gången. Ta hand om er där ute och cykla försiktigt.

Kommande helg, 24-26 April är det ännu en gång dags för årets roligaste och trevligaste friluftsmässa Fair Enough. Mässan genomförs normalt sett i och kring friluftsbutiken Uthuset i Skärstad utanför Jönköping men i år har Jocke, Kajsa m.fl. tvingats till att tänka nytt. Till skillnad från allt som ställs in eller skjuts på framtiden så kommer mässan bli av men på nätet. Sjukt kul med folk som vägrar ge upp och ställa in utan istället genomför på andra sätt. Det blir livestreamade produktpresentationer, utematlagning, bandade föredrag m.m.

Jag har fått den stora förmånen att snacka om bikepacking i allmänhet och om Marockoäventyret i synnerhet. Vi kommer banda på fredag och sedan så visas det på Youtubekanalen på söndag kl.11 om allt går som det ska. Det här ska bli en spännande upplevelse och hoppas att ni är med på söndag förmiddag bakom skärmarna. Min kompis snoppmannen har lovat att titta.

Nu har det varit tyst länge på bloggen. Inte utan anledning heller kanske. Efter helgen i Berlin drog viruset in över Europa och det mesta ändrades, även om vi än så länge har möjlighet att både cykla ensamma och i små grupper. Mitt cyklande har till ganska stor del bedrivits inomhus på Zwift, mest av tidsbrist och bekvämlighetsskäl faktiskt.

Randonneursäsongen blir lite annorlunda. Många klubbar har justerat sina lopp så att man ska cykla ensam eller i mycket små grupper (2-3 cyklister), fotostämpla istället för att gå in på mackar och pizzerior m.m. m.m. För La Lepre Stancas del går första 200km breveten nu på annandagen men jag behöver troligtvis jobba den dagen. Kanske kan jag köra sträckan nån dag tidigare istället.

Cabin Fever som alla andra lopp har vi tyvärr tvingats att ställa in i den form det var tänkt. Utländska cyklister har ingen möjlighet att ta sig hit och resande inom riket skall minimeras så även om vi blivit under 5 personer fanns det inget annat att göra än att ställa in. Förhoppningsvis kan vi köra en enklare variant med oss arrangörer. Vi bor ju ändå här och att cykla ensam eller i liten grupp är som sagt tillåtet än så länge. Vad gäller övriga planer så får vi väl helt enkelt se hur det utvecklar sig. Rhino Run är ju inte förrän i November så det kanske kan gå att genomföra. I övrigt ser jag fram emot att äventyra i Sverige.

Tur det finns hjältar som ABLOC nu när allt annat ställs in. I helgen som gick arrangerades första upplagan av Abloc Home Challenge. Ett event där man själv eller i liten grupp skulle cykla en egenhändigt komponerad runda och fotografera väl valda objekt. Vädret var fantastiskt och efter lite tjänst i trädgården hade jag möjlighet att sticka ut på en runda. Uppdragen var:

GC:
* Slingrig väg
* Leende
* Fika
* Sjöutsikt
* After-bike

och om man satsade på den lite hårdare HC-kategorin:
* Medeltida träkyrka
* Vattenfall
* Lama
* Kwaremont öl
* Poängkort från Abloc-event

Min plan blev att klämma in så många uppdrag som möjligt i en och samma bild. Södra Sveriges högsta vattenfall Stalpet blev målet. Jag packade kök, kaffe, aeropress och stack dit. Köpte fikabröd i Aneby och väl på plats mös jag med kaffekokande och lyxmuffins från Thimons konditori. Inte svårt att le även om det kanske ser lite stelt ut på bilden. Totalt blev det en solorunda på 65 km i solsken och några väl investerade timmar på må-bra kontot.

Tack Abloc för inspirationen och för att ni fortsätter sprida cykelglädje. Det behövs säkerligen mer nu än när det är en alldeles vanlig vår.

Förra helgen var jag i Berlin med Marcus, Calle och Joel för att avnjuta cykelkultur, inspireras och framförallt sprida budskapet om Cabin Fever och 13Hills.

Fredagskvällen var vi på Velodromen och tittade på VM. Jag har tidigare bara cyklat Velodrom i Falun, en helg för många år sedan och aldrig tittat på en tävling live. Det var sjukt kul. Framförallt herrarnas final i 40km poäng race blev en riktig höjdare. 160 varv på den 250 meter långa ovalen med spurtpoäng var tionde varv blev en riktig show. Utöver det loppet körde damerna två deltävlingar i Omnium (mångkamp på cykel), samt sprint där det blev tyskt VM-guld. Herrarna körde dessutom 1000m individuellt tempo från stående start och 4km förföljelselopp. Allt detta på en kväll i högt tempo. Har ni inte kollat bancykel live så kan jag varmt rekommendera det.

Lördagen var det cykelmässan Kolektif. En ganska lien mässa med handbyggt, handgjort, cykelkultur, några stora märken såsom Canyon, Oakley, grymma föredrag, kaffe, fika, öl, food-trucks, cargo-bike racing m.m. Vi hängde där hela dagen, kollade föredrag med bl.a. Jonas Deichman och Johanna Jahnke, kollade prylar och snackade med potentiella deltagare och samarbetspartners till klubbens event. Kolektif är en riktigt mysig liten mässa om man vill ta sig lite utanför företeelsen att cykla runt en stor sjö.

Lördagkvällen kördes det som traditionen bjuder fixieracing på Gokartbana. Rad Race Last wo/man standing. Vi har varit där tre år i rad och det blir större och större. Mer folk, mer cyklister, mer media och mer drag. I år hade man t.o.m. lockat dit Fabian Cancellara. Tyvärr åkte han ut i kvalheaten efter en vurpa och lite för dålig teknik på den tighta banan. Finalerna var riktigt häftiga med sjukt tighta heat i herrklassen och en riktig uppvisning i damernas final. Det ser otroligt roligt ut och är verkligen kul att uppleva live.

Dessutom hade vi en massa tid att sacka kring årets Cabin Fever som närmar sig med stormsteg och dessutom snart är slutsålt. Vi har några små förbättringar till årets äventyr och hoppas kunna bjuda på något riktigt läckert lagom till valborg.

De fina bilderna är tagna av Joel Dittmer på StudioDittmer.

Sedan i lördags morse pågår Atlas Mountain Race i Marocko för fullt. Efter att ha cyklat i Marocko i höstas känns det lite extra kul att följa loppet. Atlas Mountain Race arrangeras av Nelson Trees som även ligger bakom Silk Road Mountain Race och loppen har en hel del likheter. Det är samma grymma bevakning, samma hype, samma fina bilder, intervjuer, podcasts m.m. och en fröjd att följa via dator och mobil. AMR är “bara” 120 mil och innehåller mindre klättring och inte direkt hög höjd så det får väl ändå klassas som ett enklare lopp att genomföra än Silk Road. Därmed inte sagt att det skulle vara lättare att placera sig i toppen. Många deltagare, många rutinerade deltagare och även en del nya starka namn har gjort racet till ett riktigt spännande lopp, åtminstone inledningsvis. Monstret Sofiane Sehili, cykelbud från Frankrike som tidigare bl.a. varit i klar ledning på Tour Divide leder nu loppet med ca 9 mil före James Hayden och Jay Petervary. Sofiane tampades de första två dygnen hårt med Christian Meier men Christian fick ge sig med elaka skavsår i rumpan och problem med nacken. Sofiane har nu (måndag 19:00) cyklat ca. 76 mil i tämligen hård terräng på ungefär 58 timmar och han har ännu inte stannat för att sova. Han gjorde likadant under Tour Divide och cyklade i mer än 60 timmar innan första stoppet. Helt obegripligt för min del hur han bär sig åt och det är just nu mest spännande att följa hur Sofiane kommer fortsätta loppet.

Dessutom finns det svenskt deltagande i form av Erik Arnewing, John Olofsson och Guy Parry som träget kämpar på över bergen. Utöver hemsidan med tracking finns det även en hel del matnyttigt på dotwatcher.cc och självklart på instagram på #AMR2020. Vill ni spana in en del av alla fina cyklar så har ni en guldgruva här på bikepacking.com

Mycket nöje och blir ni sugna på bikepacking så finns ju alltid Cabin Fever i Jönköping i vår.