Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Randobloggen

International winter bike to work day

Ännu en dag med cykelpendling. Lämnade garaget strax efter 06.00 i ett lätt men kallt regn sådär på gränsen till snöblandat. Lite för lite kläder och inte så värst mysigt. Ändå så är det ju grymt tillfredsställande när man kommer fram till jobbet, hänger in sina blöta kläder i torkskåpet och tinar upp i duschen. Jag kan verkligen inte klaga på infrastrukturen för att cykla till jobbet. När det var dags att cykla hem så hade det börjat snöa. Som vanligt så snöade det mer och mer ju närmare Nässjö jag kom och från att vägarna var bara så låg det ett fint vitt lager när jag kom hem.

Nästan hemma
Nästan hemma

 

I morgon den 12 februari är det för fjärde året dags för International Winter Bike To Work Day. Bara registrera er här, lägga fram kläderna och pumpa däcken. I morgon ser vi till att ta cykeln till jobbet.

Annebergs räddningstjänst
De som jobbar här är ursäktade om de tar bilen men vad har du för skäl?

 

 

11 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

TREK Boone Cykelsmedjan edition

I samband med att jag bestämde mig för att köra The Transcontinental Race började jag självklart att fundera på vilken cykel och vilka prylar jag skulle behöva. Det hade säkerligen funkat att cykla de dryga 415 milen på någon av cyklarna i min källare men det skulle ju vara roligare med ett nytt projekt.

Jag tänkte att cykeln skulle klara av följande och ha dessa egenskaper:

  • Tillräckligt komfortabel för att klara av många timmar om dagen på cykeln.
  • Lätta växlar till bergen.
  • Bra bromsar för att klara alperna med lite extra packning.
  • Tillräckligt bra belysning för att cykla på natten.
  • Möjlighet att ladda gps och telefon med dynamo.
  • Plats för 28 mm däck.
  • Tempopinnar för att kunna avlasta händer, axlar och rygg.
  • MTB-pedaler för att kunna gå i skorna. Jag planerade att bara ha cykelskorna.
  • Packväskor för att få med det jag behövde under två veckor.
  • Gärna lätt men viktigare att den skulle hålla och tåla lite stryk.

Efter många besök hos cykelhandlare Conny på Cykelsmedjan i Eksjö kom vi fram till att vi skulle bygga ihop en maskin utifrån en cyclocrossram. TREK och Cykelsmedjan kunde göra en bra deal på en BOONE-ram i kolfiber så det blev utgångspunkten. Ramen har iso-speed och ganska högt styrrör så den är hyggligt komfortinriktad.

Bygget är påbörjat.
Bygget är påbörjat.

 

Vissa klistermärken betyder mer än andra.
Vissa klistermärken betyder mer än andra.

 

Jag ville gärna köra med elektroniska växlar, framförallt för att jag hade läst en del om att många ultracyklister fått problem med händerna och som följd av detta fått svårt att växla efter några dagars cyklande. Valet föll på Shimano Ultegra Di2 med hydrauliska skivbromsar vilket var ett önskemål. Jag valde kompaktvevparti (50/34) och 11-32 kassett för att få en riktigt lätt växel till bergen. Vi monterade även växelreglage i tempopinnarna så att jag skulle kunna ligga kvar och växla.

Elektroniken utgick från Supernova-prylar. Alla deltagare fick handla från dem med 40% rabatt så jag gick all-in. Navdynamo, fram- och baklyse samt usb-uttag på styrstammen i form av the plug löste mina bekymmer. I hastigheter över 12km/h fick jag ström i usb-porten och kunde ladda gps eller mobiltelefon.

Navdynamo från Supernova
Navdynamo från Supernova

 

The Plug under ett av de första testen. Vi vände på uttaget senare.
The Plug under ett av de första testen. Vi vände på uttaget senare.

 

Hjulen byggde Conny utifrån H Plus Son Archetype fälgar. Jag ville ha hållbara fälgar med 32 ekrar för att de skulle tåla dåliga vägar och i värsta fall hålla sig hyfsat raka även om någon eker gick av. Baknav blev Hope som håller bra kvalitet på sina prylar.

Nu var det mesta i kravspecen uppfyllt. Jag valde Continental GP 4000 4 season 28mm däck som är kevlarförstärkta. Inte jättelätta däck men jag ville att de skulle hålla hela vägen och ha bra punkteringsskydd. Shimano XT pedaler och, styre och tempopinnar från Zipp i aluminium och en Cobb Randee att vila rumpan på.

Packväskor för att få plats med sovutrustning, kläder, energi, hygienartiklar, reservdelar m.m. köpte jag från brittiska Apidura.

IMG_2620
Färdig cykel & dags för äventyr.

 

Jag bjuder även på en liten dogmafilm av varierande kvalitet för er som vill se mer.

På återseende.

10 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

Transcontinental race 2015

Dagens cykling blev 55 km pendling, varav 27 km i duggregn. Inte skitspännande att varken skriva eller läsa om så jag tänkte skriva lite om TCR istället.

Många timmar med kaffemuggen och Ride with GPS.
Många timmar med kaffemuggen och Ride with GPS.

 

2015 gick The Transcontinental Race av stapeln för tredje gången. Man skulle kunna likna det vid Race Across America fast helt utan support och utan en fast rutt. Vi drygt 170 som var anmälda i soloklass skulle på självvalda vägar, ensamma, utan support cykla från Belgien till Istanbul via 4 kontroller så fort som möjligt. Starten var i Geraardsbergen och kontrollerna på Mont Ventoux i Frankrike , Strada del Assietta i Italienska alperna, Vukovar i Kroatien, Mount Lovcen i Montenegro och målet i Turkiska Istanbul. Gemensam start, inga etapper och först i mål vinner. Som tävlande väljer man själv var man vill stanna och sova och var man vill äta. Vill man bo på hotell så är det fritt fram likaså om man vill sova i diket. Mat får man skaffa där det är tillgängligt för alla vilket i princip innebär bensinmackar, mataffärer och restauranger. Deltagarna kom från hela världen och vi var en svensk, en norrman, en finne och en dansk som blandade oss med europeer, amerikaner, australiensare m.fl. för att luffarcykla oss genom europa.

Självklart blir det en hel del förberedelser inför en sådan här tävling.  Den viktigaste punkten i mina förberedelser var målsättningsarbetet. Jag ville ha en tuff men realistisk målsättning. Jag gillar inte att sikta mot stjärnorna och hamna i trädtopparna. Det innebär ju bara att man hela tiden misslyckas med att nå sina alltför höga mål. Jag valde därför att ha ett tidsmål istället för ett placeringsmål. Min rutt var runt 415 mil lång och om jag cyklade 30 mil om dagen skulle jag hinna till prisutdelningen och festen i Istanbul som skulle hållas efter 14 dygn och 18 timmar. Detta fick bli mitt mål. Säkerheten skulle komma först. Det var viktigare att komma fram än att komma fram fort. Jag skulle försöka med att ha lite marginal till gränsen och inte sitta och somna på cykeln.

Träning
Träning

 

Det som tog mest tid utöver träningen var utan tvekan ruttplaneringen. 415 mil väg skulle kontrolleras i olika kartprogram och gps-filer skulle tillverkas innan de kunde överföras till mina två gps-enheter. Varianterna på vägval är oändliga och informationen likaså. Olika kartprogram, geotaggade foton, satellitbilder, strava heatmap som visar var cyklister cyklar, höjddata, gränsövergångar m.m. m.m. Hela tiden valmöjligheter som t.ex. om man ska välja lite större vägar som kanske går snabbare men med mer trafik. Cykla en längre väg runt en höjd eller cykla över den och i så fall hur långt är det värt att cykla för att slippa höjdmetrarna. Är det värt att cykla runt en stad eller ska man cykla rakt igenom med risk för massa rödljus, glassplitter m.m. Valmöjligheterna var oändliga och efter alltför många timmar vid datorn fick jag helt enkelt nöja mig och föra över filerna. 415 mil och 38000 höjdmeter.

Min specifika träning förlades till brevetlopp. Jag körde två tvådagarsrundor med hyfsat komplett packning och övernattning i skogen. Första rundan på knappa 60 mil och andra på nästan 70 mil. Det kändes som att 30 mil om dagen i två dagar skulle funka utan större problem. Frågan var ju hur det skulle funka i två veckor med förmodat väldigt många timmar i sadeln varje dag och lite sömn. Jag hade dock fått ihop lite över 700 mil på cykel under årets första 6 månader.

Övernattning utanför Huskvarna. Här bestämd jag mig för att köpa ett liggunderlag.
Övernattning utanför Huskvarna. Här bestämd jag mig för att köpa ett liggunderlag.

 

Kanske viktigare än att vara fysiskt förberedd tror jag är att vara redo mentalt. Man måste vara redo att lida för det kommer inte att vara roligt och njutbart hela tiden. Jag var inställd på att det skulle göra både ont och vara tråkigt stundtals. Min mentala plan var att jag skulle intala mig att jag var precis där jag ville vara. Jag skulle ha förberett mig i över ett halvår, lagt en massa tid och pengar på projektet. Att då inte uppskatta både njutning och misär skulle inte kännas rätt vare sig mot mig själv eller min familj. Jag gjorde upp tre alternativ. I ett av dem gick det som jag hoppades med ca 30 mil om dagen, i ett gick det lite bättre och i det sista lite sämre. Dessa alternativ försökte jag visualisera när jag tränade och utifrån dessa alternativ gick jag igenom olika handlingsmöjligheter vid datorn och i huvudet. Detta skulle innebära att jag upplevt större delen av tävlingen i huvudet redan innan start. Den största mentala förberedelsen för min del var ändå att flytta mina mentala gränser. Det skulle inte få vara något speciellt att ge sig ut och cykla 30 mil.

Fortsättning följer med cykeln och prylarna i ett kommande inlägg

 

 

8 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

Vårvinterdistans och den perfekta gelsmaken

Min cykelträning nu på vintern består vanligtvis av 5-6 mil pendling till och från jobbet per dag. Detta försöker jag göra tre dagar i veckan. Oftast blir det ett ganska behagligt tempo men åtminstone en dag i veckan försöker jag köra någon form av intervaller på hemvägen. Utöver detta blir det förhoppningsvis ett distanspass på helgen. Som komplement blir det något löppass, något styrkepass och lite yoga varje vecka. Pendlingscyklingen är helt avgörande för att jag ska hinna få till så många mil i veckan som jag önskar och tror att jag behöver till de långa loppen.

Idag skulle det cyklas distans. Minst 100km var planen och vädret var riktigt bra. 2-3 grader varmt, lite vind och inte alltför blöta vägar. Jag cyklar ofta med musik eller någon pod i öronen när jag tränar på hemmaplan. På mindre trafikerade vägar har jag inte ont av att höra trafiken lite sämre. Det känns inte som att det spelar någon roll om jag hör bilarna som kommer bakifrån, jag kan inte göra mycket mer än att hålla mig intill kanten, cykla hyfsat rakt och hoppas att de håller ut ordentligt. Idag var en sån dag när alla höll ut ordentligt, vilket är extra trevligt när man är ute och rullar. Jag varvade p3 dokumentär med country och vinkade glatt på kyrkobesökare, jägare, lantbrukare, enduroförare m.fl. som var ute i det fina vädret.

Lida, kunde gott heta njuta en sån här dag.
Lida, kunde gott heta njuta en sån här dag.

 

IMG_4078
Lite grusväg blev det också.

 

Efter drygt 6 mil passerade jag Eksjö och slank in på Lilla Thimons kafé för att fylla på vatten och ta en fika. Till kaffet beställde jag en semmelsmoothie. En hetvägg körd i mixer och serverad i temugg. Till kaffe käkar jag bra mycket hellre en vanlig semla på nästa runda men steget till den ultimata gelen är inte så lång. Tänk om någon av alla tillverkare av energiprodukter kunde tillverka en gel med smak av semla. Lite lagom fickljummen skulle det vara ljuvligt och åtminstone jag skulle kunna tänka mig att fylla cykeltröjans fickor med gel.

Blivande gel till vänster i bild.
Blivande gel till vänster i bild.

 

Jag fick ihop mina 10 mil och lättlurad som jag är så känns det bra att ha fått ännu en digital trofé på Strava.

7 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

Randonneuråret 2015

Brevetlopp arrangeras i distanserna 200km, 300km, 400km, 600km och 1000km. Cyklar du någon av dessa distanser är du en randonneur. Om du under ett och samma år kör 20, 30, 40 och 60 mils brevetlopp så blir du superrandonneur och får en särskild liten medalj.

superrandonneur

Loppen är icke tävlingsinriktade och sker utan yttre support. Arrangören tillhandahåller egentligen bara en start- och målplats, en förutbestämd runda med ruttbeskrivning (gps-fil), stämpelkort och registrering av alla som cyklat. På stämpelkortet anges på vilka platser längs rutten där man ska stanna och stämpla. Detta sker på lämplig bensinmack, affär eller annan instans som kan verifiera att du varit där. Det är upp till dig som cyklist att bevisa att du cyklat den bestämda rundan. Totala hastigheten skall vara mellan 16 och 30 km/h och maxtiderna på de olika distanserna är 200km – 13,5h, 300km – 20h, 400km – 27h, 600km – 40h och 1000km – 75h. Var fjärde år genomförs Paris-Brest-Paris som är ett 1200km långt lopp med start och mål i Paris. Hit vallfärdar långdistanscyklister från hela världen. Nästa gång detta lopp körs är 2019.

Jag tycker att brevetlopp är ett fantastisk sätt att cykla. Det är enkelt, billigt och prestigelöst. Man anmäler sig samma vecka och kostnaden är normalt sett ynka 100kr. Någon annan har lagt ner en massa jobb på att hitta en fin runda längs trevliga vägar. Man behöver inte tänka så mycket på energi och hur många energikakor och gel man skall ha med sig utan klarar man bara sig till första stämplingen och första macken så kan man lösa det mesta där. Man behöver egentligen bara se till att cykeln är i tillräckligt bra skick, att man har med sig verktyg och reservdelar för att klara ett mindre haveri och att man har kläder så man klarar en heldag i sadeln. Har man gps på cykeln så laddar man bara in rutten i den annars får man se till att skriva en liten färdbeskrivning och läsa in sig på kartan. Genom att köra loppen i ordning så vänjer man kroppen vid att hantera längre och längre distanser och rätt var det är så är man superrandonneur. För de som siktar på Vätternrundan borde en 20-milare vara ett alldeles utmärkt distanspass. Jag hoppas verkligen att fler av dessa cyklister upptäcker randonneurcyklingen.

IMG_2654

Under 2015 cyklade jag 200, 300, 300, 400 och 600 km, samtliga med start i Jönköping under ledning av La Lepre Stanca. Jag lyckades alltså med att bli superrandonneur. På loppen var vi som mest drygt 10 cyklister vid en av 30-milarna och som minst bara 2 tappra när jag och Sölve trampade 60 mil. 60-milaren gjorde jag som genrep för TCR och körde med packning för två veckor på cykeln och sov några timmar i bivybag utanför Växjö.

Pitstop i Linköping under La Lepre Stancas 400km brevet.
Pitstop i Linköping under La Lepre Stancas 400km brevet.

 

Luffarcykelsäsongen 2016 startar för min del den 5 Mars med en 200km med start i Jönköping. Sedan siktar jag på att bli superrandonneur även detta år, vilket känns som en rimlig och bra målsättning. Kanske kan jag hinna med att köra något lopp med annan startplats och kanske går det att klämma in en 1000km.

Passage av Göta Kanal under en fantastisk runda på 40 mil.
Passage av Göta Kanal under en fantastisk runda på 40 mil.

 

För er som är nyfikna så finns kalendern för årets brevetlopp här.

För er som gillar regler och vill läsa på lite mer så kan ni studera dem här.

Hoppas att vi ses!

 

6 februari, 2016 | 2 KOMMENTARER!
Randobloggen

Tankar om Randobloggen

Jag har funderat lite på vad jag skall skriva om på den här lilla bloggen. En blogg om långa cykelturer, cyklar och äventyr är utgångspunkten. Jag vill ju att det skall vara intressant såväl för de som redan upptäckt långdistanscykling som för de som precis börjat cykla. Jag hoppas ju dessutom att jag ska kunna inspirera någon eller några till att prova randonneurcykling eller långa turer på egen hand. Vad skall jag då skriva om?

LSS 400k
På väg österut under La Lepra Stancas 400 km brevet.

 

  • Jag tänker skriva om randonneurcykling i allmänhet och mina upplevelser från olika lopp i synnerhet.
  • Jag tänker skriva om bikepacking och osupportade långa cykeltävlingar.
  • Träning och förberedelser blir självklara ämnen.
  • Prylar, prylar, prylar. Cykling är ju en prylsport så det här blir väl svårt att undvika. Här tänker jag att jag kan skriva om allt från cyklar till kläder, packväskor och övrigt som gör cyklandet enklare och roligare.
  • Mat och energi under långlopp.
  • Mentala utmaningar och strategier vid långa utmaningar.
  • Sömn under långa race.
  • Cykeläventyr utan tidtagning och tävlingsinslag.
  • Jag uppskattar det mesta på två hjul och utan motor så det blir säkert inlägg även om MTB, cyclocross och annat roligt.
  • Fika är väl inte heller omöjligt att skriva lite om.
SuperSix och hängmatta
Vardagsäventyr

 

Jag hoppas självklart att ni som läsare bidrar med förslag på ämnen, frågor, tips på härliga cykelupplevelser m.m. så att bloggen blir intressant.

Eftersom mitt cyklande nu under vintern mest består av pendlingscykling (5 mil om dagen, 3 dagar i veckan) och distanspass på helgerna så kommer mina närmaste inlägg ägnas åt att summera mitt cykelår 2015.

Som avslutning på detta inlägg så tänkte jag att det kunde passa med en liten film som jag och min wingman Håkan gjorde inför min hittills häftigaste cykelupplevelse.

På återseende

3 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

Välkommen till Randobloggen!

Randobloggen – En blogg om långa cykelturer, cyklar och äventyr.

Jag tyckte det saknades något bland bloggarna på den här sidan. Det var ju ingen som skrev om randonneurcykling, bikepacking, riktigt långa cykeltävlingar eller för den delen äventyr med cykel som transportsätt. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att fylla ut det här tomrummet och förhoppningsvis kan jag inspirera någon där ute till att med ett stämpelkort i cykeltröjan upptäcka hur roligt det kan vara att cykla långt och länge.

TCR15 Mont Ventoux
På väg uppför Mont Ventoux under The Transcontinental Race.

 

Jag som kommer skriva på den här bloggen heter Daniel Johansson. Jag är smålänning och har precis fyllt 40 år. Jag jobbar heltid i Försvarsmakten, är gift och har två barn. Utöver familjen så är cykling min stora passion. Jag fascineras av hur långa sträckor man kan förflytta sig för egen maskin och upplevelserna man kan få från en cykelsadel.

Jag har alltid gillat cyklar och cykling. Jag fick min första racer i 10-årsåldern efter att jag låtit bli att äta godis under ett år. En röd Nishiki med vit styrlinda och vit sadel. På den cyklade jag och pappa, som tidigare tävlingscyklat rundor utan fika. Jag med plasthjälm på huvudet och farsan med sin hjälm av svarta stoppade skinnkorvar. Efter detta blev det en period med mountainbike. Jag köpte en flammig Merida och senare en fin Gary Fisher Supercaliber med Manitougaffel. Det fanns dock ingen cykelklubb i lilla Sävsjö utan det blev mest träningsrundor på egen hand eller tillsammans med kompisar.

Cyklingen var sedan lite vilande i mitt liv under ett antal år och det var först i samband med att jag och några kompisar fick för oss att göra en Svensk Klassiker som det satte fart igen. Det var 2008 och jag köpte mig en ny racer. En Cannondale SuperSix med kolfiberram och Ultegrakomponenter.

SuperSix vid pyramiden
Min gamla trotjänare under en utflykt i September

 

Jag var fast ordentligt och cyklade nu mer och mer. Efter klassikern ville jag utmana mig själv lite till och började tävla i multisport. I multisport tävlar man vanligtvis i lag om två eller fyra personer, löpning, mountainbike och paddling är huvudgrenarna och oftast ingår orientering i alla discipliner. Jag och några kompisar startade ett lag och det blev mer och mer seriöst. Vi tävlade i korta tävlingar (3-6 timmar) och åkte till Bornholm och Slovenien för att köra tävlingar som var två dygn långa. Jag lockades av äventyret och av att uppleva nya miljöer i högt tempo. När vi sprang eller paddlade så längtade jag bara efter att få cykla, så tyvärr var det bara en tredjedel av tävlingarna som jag egentligen såg fram emot. Det här var jag ju tvungen att göra något åt så för ett par år sedan började jag sadla om till att bara köra cykeltävlingar. Jag tävlar för Outnorth Adventure Team, ett multisportlag som nu satsar mot en tävling på Nya Zeeland i vår och sedan mot VM under hösten.

Simning med MTB på Bornholm
Multisporttävling med den exotiska grenen cykelsimning på Bornholm.

 

Efter multisportandet har jag kört Nordic 24, en 24-timmars MTB-tävling i Danmark. Där man ska cykla så många varv som möjligt på en ca. 15 km lång bana under 24 timmar. En fantastisk tävling som man kan köra både solo och i lag. Jag körde solotävlingen och lärde mig massor.

Nordic 24 trea
Pallen på Nordic 24

 

Något år senare körde jag och två multisportkompisar Vätternrundan XL. Vi startade i Stockholm, cyklade till Motala, cyklade Vätternrundan och sedan tillbaka till Stockholm igen. Det blev en runda på 85 mil som tog oss 41 timmar. Här började jag fastna ordentligt för att cykla långt.

Under cykelåret 2015 hann jag med att cykla drygt 1400 mil, jag blev Superrandonneur, körde The Transcontinental Race, Rapha 12 Hills, Abloc Winter Challenge a.k.a. Vintervättern, Rapha Festive 500 och andra härliga cykelturer men mer om det i kommande inlägg.

Varmt välkomna till Randobloggen och hoppas vi får trevligt tillsammans.

 

Annons
Annons
1 19 20

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.