Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Randobloggen

Upplevelsebaserat träningspass och veckans filmtips.

Jag är fortfarande kvar i Karlskrona på jobb och vi har haft ännu en dag med givande dykningar. Direkt när vi var klara för dagen så stack jag och Joel till hotellet för ett snabbt byte till cykelkläder. Cyklarna lastades ur bilen och vi rullade ut ur staden på en runda som jag planerade igår kväll. Himlen sprack upp under eftermiddagen och vi hade strålande sol och blå himmel. Här nere är våren verkligen på gång, hoppas nu att den kan komma hemma på höglandet också. Dagens 45 km långa runda innehöll verkligen det mesta. Vi började i centrum med cykelbanor, rödljus och efter en liten felkörning en riktigt lång trappa som vi fick ta oss nerför.

IMG_4241

Efter det trampade vi ut på landsbygden på små asfaltvägar ibland åkrar och öppna landskap. Lite kontakt med havet hade vi också på några platser innan vi svängde av mer inåt landet och bytte till grusvägar och skog. För att krydda äventyret lite till så övergick grusvägen i skogsbilväg/stig innan vi kom ut på asfalt igen och kunde svänga av tillbaka in mot Karlskrona. Jag fick lite flashbacks från TCR när det jag trodde var grusväg på satellitbilderna visade sig vara terrängfordonsväg i verkligheten och Joel tyckte det var roligt trots 23 mm däck.

IMG_4245 IMG_4252 IMG_4253 IMG_4254

Vi svängde in på en helt fantastiskt fin liten asfaltsväg som gick förbi en pampig gård och kantades av vackra stenmurar. När vi tagit oss in i Karlskrona kunde vi inte med annat än att trampa upp till en utkikspunkt. Självklart skulle det spännas lite vader och Joel utmanade om bergspriset. På toppen njöt vi lite av utsikten innan vi rullade tillbaka. Bra avslutning med en kort backintervall innan de avslutande tre kilometrarna tillbaka till hotellet.

IMG_4255 IMG_4257

Jag gillar verkligen när träningspassen blir lite äventyrliga och lustbetonade. Det är så mycket roligare att cykla på nya vägar där det inte alltid blir som man har tänkt sig. Får man sedan lust att bränna av en spurt eller två så får man ju lite intervallträning på köpet.

På tal om äventyr och att inte fastna för mycket i rutiner så bjuder jag på en länk till en helt underbar och tänkvärd liten film.

Hoppas ni gillar den…

Randobloggen

Mental rehab och Ride with GPS

Jag är i Karlskrona på jobb hela veckan och tog som vanligt med cykeln i firmabilen. Det som var lite speciellt denna gång var att min kollega Joel även tog med sin cykel med förhoppningen att vi skulle få till något eller några pass. Idag satt vi still i möte mellan åtta och halv fem så längtan efter att komma ut och cykla hade hunnit bli ordentligt stark. Solen sken ute, vägarna var helt torra och för ovanlighetens skull så blåste det ingenting i Karlskrona.

Jag förberedde en runda i går kväll med det eminenta programmet Ride with Gps. Det är en gratistjänst (ja man kan betala för lite extra funktioner om man vill) där man kan planera rundor och sedan exportera dem till lämplig GPS. Du kan söka bland rundor som andra skapat och ladda ner dem eller planera dina egna turer från grunden. Det här är helt fantastiskt bra framförallt om man är på platser där man inte har så bra kännedom om vägar och lämpliga rundor. Det funkar lika bra för korta utflykter som för riktigt långa äventyr.

IMG_4235

Joel och jag gjorde ett stålmannenombyte för att ta tillvara på dagsljuset och satte av på cykelvägar och vägar ut genom staden. Även om inte Karlskrona är en storstad så tar det några kilometer innan man kommer ut på vägar där man kan cykla obehindrat. Man blir allt lite bortskämd med att ha landsvägen runt hörnet. Vi cyklade nästan exakt 2 timmar på omväxlande grus och asfalt. Det var torrt även på gruset och vi fick en rejäl mental rehab efter dagens möte och det kändes verkligen hur passet gav energi och hur jag fyllde på för en ny arbetsdag.

IMG_4220 IMG_4221 IMG_4225 IMG_4228 IMG_4231

 

Randobloggen

Årets första Brevet

Då var äntligen luffarcykelsäsongen igång. Igår körde vi La Lepra Stancas 200km runda med start och mål i Jönköping. Jag hade jobbat natt så jag hade ingen möjlighet att hinna till strarten på Statoil i Österängen klockan 0800. Som tur var så passerade ju rundan Eksjö och jag kunde ansluta där strax efter klockan 10. Det var fem cyklister som lämnade Jönköping för att cykla lite drygt 20 mil, huvuddelen med dubbdäck men två modiga körde utan dubb. Alla med skärmar vilket var skönt då det bitvis var ganska blött och slaskigt på vägbanan. Jag rullade ut för att möta dem på väg mot Anneberg och efter ca 7 km så möttes vi och jag vände tillbaka mot Eksjö igen för första stämplingen på Gulfmacken.

IMG_4192

Väderprognosen sa att det inte skulle bli någon nederbörd men det bjöds på ett lätt snöblandat regn och de som startade i Jönköping hade även haft hagel på morgonen. Andra stämpling var i Österbymo och vi gjorde ett kort stopp för att fylla på vatten och köpa lite godis.

IMG_4195 IMG_4199

Planen var att vi skulle göra ett lite längre stopp i Ödeshög efter drygt 15 mils cyklande för de som startat i Jönköping. Kafét som Randosektionens ordförande Marcus spanat in var stängt men som tur var så var 56:ans bar öppet och vi kunde fylla på med hamburgare med tillbehör. Tårna var ganska kalla så det var skönt att komma ur skorna och tina upp det värsta.

IMG_4203 IMG_4204 IMG_4207

Från Ödeshög, via Gränna och in till Jönköping är det helt fantastiskt fin cykling. Det är ganska lättcyklar med många fina nedförsbackar, bra asfalt, lite trafik och väldigt vackert utmed Vättern. Det rullade på ganska bra i gruppen trots att det verkade kännas för oss alla att det är tidigt på säsongen och kroppen inte riktigt är van vid att cykla långt. Själv har jag inte kört många rundor över 10 mil sedan Abloc Winter Challenge även känt som Vintervättern. Jag tror det blivit 3 stycken och ingen över 12 mil. Det kändes självklart och det är tur att det är några månader kvar innan det ska cyklas 250 mil på Irland, jag känner mig inte riktigt i slag för det än. Sista milen fick grabbarna med riktiga randomaskiner tillfälle att använda sina tjusiga dynamolysen och vi rullade nöjda in i Huskvarna efter solens nedgång.

IMG_4208 IMG_4215

För egen del återstod ca 50 km i motvind och mörker. Jag petade in hörlurarna och trampade vidare. Sista 2-3 milen kom det ett glest underkylt regn men det var inga större problem med dubbdäcken trots att det blev lite halt på slutet.

IMG_4216

Tack för en riktigt bra lördag kamrater och jag hoppas vi ses om tre veckor när det ska cyklas 300 km.

Randobloggen

Inför LLS 200k

Imorgon smäller det. Då startar randosäsongen för min del med La Lepra Stancas 200km Brevet. Det verkar som att vi kommer att bli mellan 6-7 cyklister som tillsammans eller i mindre grupper kommer cykla en riktigt fin runda. Väderprognosen säger att det ska bli från någon minusgrad på morgonen till någon plusgrad under dagen. Det snöade ordentligt i natt på höglandet men det mesta har smält bort så jag tror att det blir ganska bra förutsättningar. Det verkar inte bli någon nederbörd, vilket känns riktigt bra. Det är ju inte jättemysigt att cykla 20 mil i någon plusgrad och regn eller blötsnö. Vägbanorna är ganska blöta och det kan möjligen vara halt på förmiddagen. Jag kommer köra med vintercykeln, utrustad med dubbdäck och skärmar. Hoppas att övriga också har laddat med kompislappar och dubb.

IMG_3916

Rundan startar i Jönköping och går via Lekeryd till första stämplingen i Eksjö, därefter till Österbymo och vidare mot Tranås. Vägen mellan Österbymo och Tranås är ganska kuperad och slitsam. I Tranås blir det förmodligen ett något längre stopp med fika eller mat i någon form. Sedan cyklar vi till Ödeshög innan vi följer Vättern i sydlig riktning genom Gränna och tillbaka till Statoil Österängen.

IMG_4191

Det ska bli grymt kul att dra igång cykelåret 2016 på riktigt imorgon och jag lovar att bjuda på lite bilder på instagram under morgondagen och siktar på att skriva lite om rundan på söndag.

Trevlig helg på er.

Randobloggen

Glamourpendling och veckans filmtips

Cykelpendling idag. Detta blev veckans enda dag med pendling då jag av olika anledningar inte hinner eller lyckas klämma in mer mht jobb och fritidsaktiviteter. Det kommer bli en ganska bra cykelvecka ändå då det ska cyklas 200km på lördag. Till jobbet var det helt okej förutsättningar, ytterst lite nederbörd och ett par grader kallt. Hemvägen däremot blev vädret lite kärvare. När jag lämnade Eksjö hade det börjat regna och under tiden jag klättrade upp mot Nässjö så övergick det i ett allt tätare snöfall. Stack skönt i kinderna i nedförsbackarna. Jag fick tvätta cykeln i snön när jag kommit hem då jag ville få rent kedjan och kassetten iför helgens runda.

IMG_4182 IMG_4184

Dags för veckans filmtips. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på att klämma in något filmtips i veckan. Det ska kunna vara alltifrån längre filmer till korta klipp. Vissa kommer finnas på gratistjänster och vissa kommer man nog behöva betala några kronor för. Den första filmen jag vill rekommendera alla er som gillar långa cykelturer och rejäla äventyr är Inspired to Ride. Filmen skildrar den första upplagan (2014) av Trans Am Bike Race. En osupportad tävling längs Trans America Trail från Oregon i Öst till Virginia i Väst. Cyklisterna tillryggalägger 680 mil och vinnaren går i mål på strax över 17 dygn. Helt makalösa prestationer och fantastiska skildringar av både människor och miljö. Filmen är en traditionell långfilm och en riktigt proffsig produktion. Detta innebär såklart att den kostar en slant. Du kan köpa ett fysiskt exemplar eller ladda ner den digitalt via filmbolagets hemsida här.

Filmens kanske roligaste episoder kretsar kring Juliana Buhring (som åtminstone tidigare var snabbaste kvinna att cykla runt jorden) och hennes fight mot två stolta Italienare som verkligen inte vill få tjejstryk. Den här kampen pågår under många dygn och blir väldigt spännande när Juliana får kedjehaveri. Missa inte den här fantastiska filmen, börja gärna med trailern.

Randobloggen

Styrketräning och lite cykelmek

I dag blev det ingen cykling. Gick till gymmet och försökte träna istället, inte helt enkelt tyvärr. Jag är ingen gymråtta, har svårt att få någon ordning på styrketräningen fast jag vet att det behövs. Jag gör sporadiska besök på gymmet på jobbet, det blir kanske en gång i veckan i bästa fall. Jag försöker komplettera med lite bålträning och yoga för att inte stelna till fullständigt. Styrkepasset idag blev bålövningar och sedan ben, finns förutsättningar för lite träningsvärk imorgon för jag fick till ett hårdare och mer strukturerat pass än vad jag brukar lyckas med.

Del av kvällen har jag spenderat i min lilla mancave. Min TREK Boone har fått nya pedaler och ett nytt bakdäck. Jag vill kunna köra med mountainbikeskor på de långa tävlingarna, framförallt för att slippa ha med ytterligare skodon. Cykelskorna måste vara tillräckligt bekväma för att ha på sig nästan dygnet runt i två veckor och funka att gå i. Tidigare körde jag med Shimano XT race men bestämde mig för att testa Shimano XTR Trail. Jag har en tanke om att det extra stödet som den större trailpedalen ger kan vara skönt för fötterna. Vårens träningspass får avslöja om min teori stämmer eller inte.

IMG_4179

Krängde även på ett nytt bakdäck då det gamla såg lite skamfilat ut efter att ha rullat drygt 500 mil på bitvis risiga vägar. Här kör jag vidare på samma däck som jag använde under TCR15, Continental Grand Prix 4 Season 28mm. Däcket är riktigt bra och har bra punkteringsskydd, bra grepp när det är blött och halt, det är slitstarkt samt att jag tycker att det rullar hyggligt. Jag kör med 28mm bredd för att få lite komfort, det skulle få plats ännu bredare däck om jag ville men så länge det mest cyklas på asfalt så tror jag att 28:or är en bra kompromiss. Framdäcket har ganska många mil kvar att slita på så det får rulla under våren. Jag köpte 3 däck när jag ändå handlade så 2 av dem får stå och vänta tills det ska cyklas på Irland i sommar.

IMG_4180 IMG_4181

I morgon ser det ut som att det ska komma snö på höglandet så det blir säkert mysigt att cykelpendla.

Randobloggen

Fin tur till södra Sveriges högsta punkt.

Längde hem från jobbet i fredags. Rullade drygt 6 mil i eftermiddagssolen och kände mig helt sänkt. Inget pulver i benen, ingen motivation och med 2 mil kvar funderade jag på om jag kunde ringa frun så hon kunde komma och hämta mig. Bet dock ihop och kämpade mig hem sista biten. Blev vilodag igår med god mat och Grotesco i Jönköping med frugan. Idag sken solen igen och jag tog som vanligt cykeln till mor och far för att hämta ungarna. Frida tog bilen och jag slängde in ett ombyte i bagageutrymmet innan jag rullade iväg. Närmaste vägen är det bara drygt 3 mil hem till mina föräldrar men jag tänkte cykla via Tomtabacken (Götalands högsta punkt 377 m över havet) och få ihop knappa 5 mil. Det är ingen mäktig stigning utan känns mer som att cykla uppför en kulle. Utsikten var dock fin i det vackra vårvintervädret. Jag tror jag behövde den där vilodagen för idag var benen pigga och det var riktigt kul att cykla igen.

IMG_4163 IMG_4166 IMG_4168 IMG_4170 IMG_4171

På lördag är det dags för årets första randonneurlopp då La Lepra Stanca bjuder in till 200km cykling från Jönköping, via Eksjö, Österbymo, Tranås, Ödeshög, Gränna och tillbaka till Jönköping. Det ska bli riktigt kul att komma igång med säsongen och hoppas vi blir ett bra gäng. Inte mycket som slår att cykla mellan bensinmackarna i Småland en lördag och äta korv. Jag har fortfarande förhoppningen att kunna köra släta däck men det ser ut som att det ska komma ganska mycket snö på lördag så det blir säkert vintercykeln med dubbdäck.

28 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

Nya handgjorda cykelkepsar

Jag gillar cykelkepsar. Dels tycker jag att de är snygga och sedan är de ju sjukt praktiska när man cyklar också. De värmer när det är lite svalt, samlar upp svetten när det är varmt, skuggar solen när man har solen i ögonen och enligt Anders Adamssons fantastiska historier under Tour de France kan man ju även bajsa i kepsen om det kniper på tävling.

Jag gillar även småskaligt hantverk och blev så klart tvungen att försöka handla några kepsar när jag upptäckte @piegata på instagram. Det är en tjej i Stockholm som syr upp kepsar efter överenskommelse.

IMG_4149

Jag beställde 3 kepsar i olika färger och samtliga med RANDOBLOGGEN tryckt på. Den ena i klubben La Lepra Stancas svarta och rosa färg, en med smålands färger och den tredje fick Alessandra fria händer att välja färger till.  Sjukt fina tycker jag och det känns som att kvaliteten är riktigt bra. Det ska bli riktigt kul att slita på dem när det bara blir lite varmare.

IMG_4150 IMG_4151

Tjipp

25 februari, 2016 | 2 KOMMENTARER!
Randobloggen

Ny cockpit

Jag har fixat lite med min TREK Boone. Jag fick problem med händerna under The Transcontinental Race och problemen satt i under ganska lång tid. Det är faktiskt så att jag har lite känningar fortfarande. Tryck på handens utsida samt vibrationer gjorde att jag fick ulnartunnelsyndrom och kraftlöshet i fingrarna. Ulnartunnelsyndrom innebär att nervbanan till lill- och ringfinger hamnar i kläm och fingrarna domnar bort. Jag blev rejält kraftlös och ju längre tävlingen gick ju sämre blev händerna. Jag hade mot slutet svårt att öppna förpackningar, nypa åt runt dragkedjan för att dra upp den m.m. Jag var riktigt nöjd över att jag valde elektriska växlar på cykeln eftersom jag annars hade haft stora svårigheter att växla. Två veckor efter tävlingen ställde jag och min kompis Håkan upp i Rapha 12 Hills och då körde jag med min Cannondale med mekaniska växlar. När jag skulle växla upp till stora kakan fram fick jag ta högerhanden och dra växelreglaget på vänster sida mot mig. Jag var för klen i vänsterhanden för att lyckas. Problemen satt i ganska länge och har gradvis blivit bättre. När jag vaknade hade händerna dragit ihop sig och var i det närmaste knutna. Nu är det mycket bättre och jag har bara lite stickningar/domningar kvar i lillfinger och ringfinger.

För att fixa till de här problemen har jag nu gjort lite förändringar på min cockpit. Till att börja med så har jag bytt ut styrlindan till Lizard Skins tjockaste linda på 3,2mm. För att göra den ännu lite mysigare kompletterade jag med gelkuddar under. Nu går det nog inte att göra den mjukare och jag hoppas att detta kan ta bort lite mer vibrationer och även minska trycket.

IMG_4133

Utöver det så bytte jag ut armstöden till tempopinnarna. Tidigare hade jag fasta armstöd från Zipp men de gjorde att det blev snudd på omöjligt att använda den övre raka delen på styret då armstöden var i vägen. Jag hittade fjädrande armstöd från Profile Design och klickade hem dem lite smidigt. Fördelen med dessa är att när de inte belastas så fjädrar de upp tillräckligt mycket för att jag utan problem kan ha händerna under dem. Vips så fick jag ytterligare en position för händerna.

IMG_4143 IMG_4144

Sista lilla finessen blev flaskstället på tempopinnarna. Jag fick bara plats med 2 små flaskor (2 x 0,5l) på cykeln tidigare vilket stundtals blev lite lite under förra sommaren. Jag fick komplettera med lösa flaskor i tröjans fickor eller i packväskorna. Nu kan jag få med ytterligare en flaska på ett bra sätt och det får plats en stor flaska eller om jag väljer att köra med flaskan med sugrör som medföljde flaskstället. Nu återstår att prova inställningar ordentligt under vårens rundor så att jag får till en bekväm viloposition i tempopinnarna och testa om jag ska köra med sugrör eller vanlig flaska.

IMG_4142

Idag blev det ingen cykling. Istället har vi kört mästerskap på jobbet på längdskidor. 15 km klassiskt blev årets längsta skidpass och en jobbig historia. Man blir snabbt dålig på det man inte tränar men det räckte till en silvermedalj.

23 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Randobloggen

TCR15 sista delen

Jag cyklade ner från Mount Lovcen under tidig kväll. Nu återstod ca. 127 mil av tävlingen och om jag kunde hålla ihop det så skulle jag hinna till Istanbul innan prisutdelningen. När jag närmade mig Podgorica var ännu ett oväder på väg in. Det blixtrade på natthimlen och jag bestämde mig för att försöka hitta någonstans att sova inomhus även denna natt. Det sved i Smålänningen när jag checkade in för att sova 4 timmar och trampa iväg innan frukosten serverades. Jag bad som vanligt om att få lite paketerad frukost och blev inte besviken denna morgon heller.

Jag passerade in i Albanien i gryningen och jag hade nu ganska bra fart. Lätt vind snett bakifrån hjälpte till bra när jag kryssade mellan traktorer och majsförsäljare. Jag hade valt att undvika att cykla genom Tirana och vek därför av österut genom ett naturreservat.

IMG_3434 IMG_3432 IMG_3426

Det var vackert men ordentligt jobbigt. Varmt och bitvis rejält kuperat. På den albanska landsbygden åt jag nog tävlingens  mest prisvärda middag, 5 € för en stor sallad, kött, cola, kaffe och glass.

IMG_3419

IMG_3439 IMG_3440

Efter att jag ätit riktig mat kände jag hur energin kom tillbaka. Det kändes knappt som att jag fick nån energi längre av godis, kakor och annat som jag köpte på bensinmackarna utan den riktiga maten var räddningen. När jag närmade mig gränsen till Makedonien träffade jag på en annan av deltagarna. En tysk som hade med sig en elpistol mot närgångna hundar. Hundspurterna hade nu börjat bli något fler men det kändes än så länge ganska hanterbart. I Albanien jagades vi även av barn som försökte springa ifatt oss i uppförsbackarna och stjäla det som satt löst på cyklarna. Jag blev av med mina reflexband som jag hade rullade på sadelväskan.

Jag nådde Makedonien tidig kväll och hade passerat ännu ett land. Nu återstod bara Makedonien, Grekland och Turkiet. Även Makedonien bjöd på några hyggliga klättringar där några passerade 1000 meters höjd. Jag hade nu blivit lite bekväm vid att sova inne och var trött på hundarna så även denna natt blev hotellnatt. Hotellet jag stannade vid skulle ha en stor fest. Kanske var det bröllopsfest och klänningarna överträffade varandra när de gick in på hotellet. Jag satt på uteserveringen i mina svettiga cykelkläder och tryckte i mig mat som om jag aldrig sett mat tidigare. Det måste sett ganska konstigt ut för festbesökarna.

Efter 10 mils morgoncykling passerade jag in i Grekland. Mitt på dagarna var det nu 40 grader varmt och ibland däröver. Trots värmen tyckte jag att det gick ganska bra. Jag hade tidigare tänkt att om det blev riktigt varmt så skulle jag vila lite mitt på dagen och istället cykla på nätterna. Så blev det inte, fartvinden fläktade tillräckligt och vägarna var stundtals ganska otrevliga nattetid. I Thessaloniki bunkrade jag på Lidl. Jag köpte yoghurt, pålägg, godis, bröd, glass m.m. och laddade för att cykla under natten. Det var kväll men jag kände mig fortfarande pigg och ville nå minst 30 mil denna dag. Vägen jag cyklade på var ingen höjdare och mycket tung trafik passerade riktigt nära i mörkret. Även denna natt vankades det oväder och jag stannade till bredvid vägen med ca. 27 mil på mätaren. Det kändes inte säkert med trafiksituationen och i kombination med dåligt väder så nöjde jag mig, letade upp ett hostel och sov några timmar.

IMG_3476 IMG_3484 IMG_3496

Nästa dag i Grekland blev även den en varm historia. Jag trampade ner till medelhavet, lunchade i Kavala och hade nu inte så hemskt långt kvar till Turkiet. I Kavala träffade jag på en av deltagarna som jag senast såg på Mount Lovcen. Han låg under ett träd och väntade på bussen. Med bara drygt 50 mil kvar av 420 hade han fått nog. Hans mage hade packat ihop och han var helt uppgiven. På den här typen av tävlingar finns ingen organisation att luta sig emot när man vill bryta utan man får själv hantera situationen. Det kommer ingen buss och hämtar upp dig längs vägen. Detta kan bli en både dyr och kämpig utmaning om man befinner sig på en otillgänglig plats när olyckan är framme. Vi pratade en liten stund och jag gjorde något litet försök att få honom att fortsätta men han hade bestämt sig, hans tävling var slut.  Jag fick mig en tankeställare att inte ta ut något i förskott även om jag nu var nära målet.

Jag hade även i Grekland försökt hitta lite mindre och vackrare vägar. Detta straffade sig nu ordentligt då jag hamnade långt ute på landsbygden på bitvis riktigt små och dåliga vägar och med byrackor jagande i varenda by.

IMG_3513 IMG_3515

Nu kom även första tillfället då jag körde mig tom på vatten. Här fanns ingenstans att fylla flaskorna och det var närmare 40 grader varmt. Jag var som väl var bara utan vatten i 1-2 timmar så det hann aldrig bli någon fara men jag hann bli lite orolig. Jag räknade nu mil och tid i huvudet och försökte göra upp en plan för hur avslutningen av tävlingen skulle genomföras. Jag var självklart sliten efter snart två veckors cyklande men kunde nog pressat mig hårdare på slutet om jag tävlat mot de andra. Jag föll dock tillbaka på min målsättning och plan att det var klockan jag tävlade mot och just nu låg jag lite före tidsplanen. Jag beslutade mig för att gå på säkerhet och göra mitt bästa för att verkligen nå målet i Istanbul. Jag checkade in på ett hotell i Alexandroupoli, beställde in en hamburgare och en öl och försökte njuta av att jag tagit mig ända hit.

IMG_3518

I morgon skulle jag cykla in i Turkiet, passera den sista gränskontrollen och kämpa de sista milen in till målet. Jag hade tid att sova ordentligt, tvättade upp alla kläder och sov 6 timmar. Käkade frukost och körde vidare mot Turkiet.

Inledningsvis rullade det på ganska bra. Gränspassagen tog lite tid för det här var egentligen första gången längs resan som det var ordentlig kontroll. Väl i Turkiet så möttes jag av en brutalt hård motvind. Vägen jag skulle köra på de kommande 20 milen var en stor väg med två filer i varje riktning och en rejäl vägren. Hade det inte varit för vinden hade det här varit helt ok. Jag hade inte förberett mig mentalt på hur jobbigt det skulle kunna vara med vind. Vid normala pass på hemmaplan så har man ju bara motvind del av passet. Oftast kör man ju en runda och får vind från alla håll. Idag så skulle jag få motvind nästan hela dagen. Det frestade på ordentligt att knappt komma över 15km/h när jag trampade i  nedförsbackarna och min tidsplan krackelerade.

IMG_3523 IMG_3524

Bitvis så var det vägarbeten och det blev rejält läskigt. Hård vind, ingen plats att ta vägen, tung trafik och trötthet. Det här var jättejobbigt och obehagligt. Jag tog helt slut i överkroppen av att hålla emot i styret och försöka hålla mig på mina decimetrar av vägen utan att bli påkörd eller köra utför stupet till höger om mig. Jag hade hoppats att jag skulle kunna köra hela vägen in till målet under natten men pallade inte. Hundarna jagade in mig på ännu ett hotell och jag checkade in med bara 13 mil till mål.

Sista dagen startade jag vid 4-tiden. Jag cyklade genom byar i mörker och gryning och nu var hundsituationen helt horribel. Gäng med 6-7 byrackor avlöste varandra och jag hade inte mycket pulver kvar i benen för att köra ifrån dem. Det var skönt att komma upp på lite större vägar och komma ifrån hundarna. De hundarna jag såg nu var oftast platta och hade fallit offer för alla dumprar som jobbade i vägarbetena. Jag kom in i Istanbuls utkant och ringde hem till min fru, mamma och pappa och Håkan när jag cyklade de sista kilometrarna. Det var nu bara upploppet kvar och helt plötsligt fick jag syn på Bosporen.

IMG_3535 IMG_3549

Några kilometer senare var jag vid Cafe Hisar och målet. Parkerade cykeln, plockade fram stämpelkortet och gick i mål. Äntligen var jakten slut, det hade känts som jag var jagad genom Europa av klockan under 14 dagar. Nu kunde jag sitta ner i lugn och ro, äta utan stress, dricka kaffekopp på kaffekopp och bara njuta av att ha cyklat 420 mil på 14 dagar 9 timmar och 45 minuter. Jag kom på 23:e plats av ca. 170 startande, jag nådde min målsättning och hade några timmar tillgodo innan prisutdelningen vilket var skönt för jag behövde köpa lite rena kläder så jag slapp festa i cykelkläderna.

IMG_3553 IMG_3555

21 februari, 2016 | 2 KOMMENTARER!
Annons
Annons
1 24 25 26 27

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.