Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Randobloggen

Cabin Fever 19

Dags att försöka summera första upplagan av Cabin Fever. Vi blev till slut 7 startande på fulla loppet och en som valde att starta på fredagen för en kortare variant. Min plan var att försöka plåga mig ganska hårt och göra mitt bästa för att minimera stopptid så som sömn och pauser för att handla mat och äta riktig mat. Försöka röra mig framåt så mycket som möjligt helt enkelt.

Loppet startade torsdag morgon med registrering, utdelning trackers och lite gött häng i det som skulle vara loppets base-camp. Strax före klockan 10 rullade vi i regnet mot Jönköpings centrum för lite media och så småningom start. Som vanligt vill man bara komma iväg, slippa allt brus och börja cykla.

Loop 1 176km
Äntligen start, cykelvägar ut ur stan som ganska snart byttes mot stigar och de första utmaningarna. Sand, push-bike och knepig navigering efter obefintliga stigar. Fantastiskt, det här skulle bli ett äventyr, trots att det var så nära hemma. Bas från Holland drog ifrån, jag låg på andra plats och bakom mig bombade Bama så fort det blev väg. Det var ganska mycket stig och sandiga, svårcyklade stigar på väg upp mot första checkpointen. Efter den blev det mer lättcyklat och strax innan Mullsjö såg jag ryggen av Bas. Checkpoint 2 var på toppen av Mullsjö Alpin. Jag och Bas var där tillsammans och strax innan berättade Hplländaren som cyklat Silk Road Mountain Race att han upplevde den här loopen som mer isolerad och öde än Kirgizistan. Grymt betyg ändå till banläggare Calle som hade letat upp gott om små grusvägar och stigar utan bebyggelse i närheten. Avslutningen blev lite mer stökig igen innan vi åter närmade oss Jönköping efter ungefär 9 timmar. Jag tog ett snabbt pit-stop på Mc Donalds, köpte 4 hamburgare som jag tog med in till Base Camp för att trycka under tiden jag packade om för loop 2.

Loop 2 169km
Min plan vara att köra även andra loopen innan jag stannade för att sova. Natten skulle bli kall, kanske t.o.m. minusgrader så jag klädde mig varmt med vinterskor och allt innan jag lämnade. Bas kom in till Base Camp och beslutade sig för att sova en kortis innan loop 2. Andra loopen startade med i huvudsak väg och det rullade på bra ner mot Isabergstoppen och tredje checkpointen. Det var först precis innan den som det blev stig och lite stök. Efter kontrollen blev det dock tuffare i mörkret, stigar, push-bike rakt genom skogen, bäckövergångar, vandringsleder, soluppgång, checkpoint 4 på Tabergstoppen och bara 15 km till Base-Camp. 15 ganska långsamma och tuffa kilometrar skulle det visa sig då det skulle fortsättas med vandringsled och stig. Kom in till Base Camp runt 0700 om jag kommer ihåg rätt och ställde klockan på två timmars sömn i soffan.

Loop 3 238,5km
Vaknade med kramp i högerbenet. Sjuk kramp som inte ville släppa. Mina försök att bli av med krampen slutade med att jag ramlade, rev ut en massa bromsdelar som Cykelköket sorterat och fick avsluta krampandet på golvet. Fixade mat, klädde på mig, packade cykeln, monterade sadelväskan med sovprylar utfall att det skulle behövas sovas längs loopen och kom iväg vid 10-tiden. Bas var fortfarande inte inne efter loop 2 så det kändes gött att rulla ut. Tredje loopen hade jag själv konstruerat så den hade jag till skillnad från övriga loopar bra koll på. Lättcyklat till Hook, därefter stökigt till Tomtabacken, vandringsled vidare över Vikskvarn till Nässjö, fortsatt led till Eksjö där jag stannade för kebab. Efter Eksjö vandringsleden till Skuruhatt där jag välkomnades av ett rejält snöfall. Stora flingor vräkte ner och jag täcktes snart i snö och det blev både blött och kallt. Efter Skuruhatt återtog ungefär 10 mil mestadels väg tillbaka till Base Camp. Mörkret kom och jag bestämde mig för att försöka köra resten. Det var för kallt för den sovutrustningen jag tagit med så lika bra att köra. Fötterna var det stora problemet, jag bytte till Seal Skins strumpor, tryckte i kemiska värmare i skorna men fick ändå stanna efter ungefär en timmes cykling för att springa igång fötterna. Vid ungefär 0330 stämplade jag in på Base Camp.

Loop 4 134km
Calle hade nämnt att fjärde loopen skulle vara lite lättare så det kändes ju fint när jag efter knappt 3 timmars sömn, lite mat och torra kläder trampade ut för att avsluta Cabin Fever. Marcus mötte upp längs Vättern och vi slog följe till Klevaliden innan det skulle svängas in på John Bauerleden. Den på förhand lite lättare loopen förbyttes nu till vandringsled med otaliga vindfällor, branta backar och andra hinder som gjorde att det till stor del blev cykelputtning. Klockan gick utan att kilometrarna minskade så värst mycket och mina planer på att gå i mål hyggligt tidigt lördag kväll grusades. Efter Checkpointen vid Tegnertornet blev det lite lättare cykling och hoppet tändes igen lagom till den avslutande överraskningen efter Fingals hamn. Skönt ändå att inte äventyret var över för tidigt. 1930 cyklade jag i mål, efter 58,5 timmars underbart äventyrande runt Jönköping. Sol, vind, regn, snö, kyla och en gnutta värme mitt på dagen. Vi fick verkligen uppleva allt. Jag möttes av vänner, öl, chips, gött snack, en dusch, pizza och soffan. Tack Calle, Marcus och La Lepre Stanca för en unik upplevelse i Cykelsverige. Det här blev t.o.m. ett bättre och större äventyr än vad jag räknat med. Jag är helt säker på att det blir fler deltagare nästa år. Förbered er ordentligt bara.

Foto Deniesé Thorvaldsson
Daniel Johansson
Randobloggen fokuserar på långdistanscykling och cykeläventyr. Min förhoppning är att jag lyckas inspirera fler till att upptäcka hur roligt det är att cykla långt och länge. Cykling är så mycket mer än blodsmakande intervaller eller att cykla medurs runt en sjö. Jag är en heltidsarbetande tvåbarnsfar som tidigare tävlade i multisport men nu fokuserar på riktigt långa cykeltävlingar och cykeläventyr. Jag har bl.a. kört Transcontinental Race två gånger och nu senast Morocco Bike Adventure.

4 kommentarer

  1. Just pulled it through Google Translate. Was good to hear your experiences, and to “sit in your wheel”. I didn’t have a game plan (other than to stay alive and make it to the finish line), and your hard-going made me push myself a lot. Thanks for the good times!

    1. Thanks Bas. It was good times for sure. I hope we will ride together again some day.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.