Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Randobloggen

French Divide Del 2 (Checkpoint 1-2)

Det var dag 2 och jag hade precis fått första stämpeln i brevetkortet. Jag hade ungefär 40 mil till Foret Orient som är en skog vi inte fick passera nattetid. Mellan 21.00 och 06.00 var det förbjudet att passera och skulle man komma dit efter 20.00 var man tvungen att vänta i 10 timmar. Det här var jag ju inte sugen på och om det inte skulle bli för svårcyklar borde jag ha en möjlighet att hinna. Jag skulle behöva cykla drygt 20 mil dag 2 och knappa 20 innan kvällen dag 3.

Det var inledningsvis ganska lättcyklat ner mot floden Meuse. Rutten gjorde några avstickare uppför branta backar söder om floden där det i princip var omöjligt att cykla. Värmen gjorde det inte enklare även om den här första varma dagen gick ganska hyggligt. Jag träffade ganska många andra cyklister, både lördags- och söndagsstartare men vi hade alla fullt upp med oss själva och vår egen kamp. Vi passerade utkikspunkter, krigsgravar och mindre byar. Kyrkogårdarna blev perfekta platser att fylla på vatten och kyla av huvud och överkropp.

Sam som lagt banan hade praktiskt nog sett till att vi passerade kyrkor och kyrkogårdar så fort det var möjligt. I Dun-sur Meuse visste jag att jag behövde bunkra upp ordentligt. Här var sista chansen på drygt 7 mil att handla något. 7 ganska tuffa mil innan Verdun. Jag köpte chokladmjölk, yoghurt, chips, kakor, cola, ost, och fyllde flaskor och ryggsäck så jag skulle klara mig. Sträckan in mot Verdun var väldigt speciell. Vi passerade utplånade byar, som i princip bara bestod av krevadgropar och skyttegravar. Bland groparna stod figurer föreställande de som bott i byarna innan striderna. Mörkret kom och med det några svårnavigerad stigar, några fick jag leta efter, någon hittade jag aldrig utan fick ta en annan som gick i rätt riktning. Fullt acceptabelt ändå om man försöker sätta sig in i arbetet det krävs att få till ett 230 mil långt lopp med så här mycket stig. Precis innan monumenten i Verdun var det några branta puttbackar och sedan asfalt fram till monumentet. Ossuariet med kvarlevor efter 130.000 oidentifierade och den enorma gravplatsen med oräkneligt många vita kors. Jag lyste med pannlampan men det var svårt att greppa.

Totalt dog närmare 700.000 i striderna runt Verdun och längs med småvägarna vi cyklade stod skyltar om att det fanns oexploderad ammunition bredvid vägen. Jag kom in till Verdun runt 23 tror jag, slog till på en camping för 10€, duschade, tvättade kläder och slog läger med min bivy på gräset. 222,6km, 3400höjdmeter.

Dag 3

Jag startade tidigt. Gick upp 04.00 för at hinna till förbjudna skogen. Hann knappt ut ur Verdun innan spåret gick in i en skog och jag möttes av en grävd downhillbana. Inte helt enkel cykling i mörker på en stel 29:a med bockstyre och närmare 20 kg totalvikt med vätska och mat. Det slutade med att jag fick kasa på skorna med cykeln bredvid mig i de stökigaste partierna. Inte direkt så att jag var sugen på att chansa och riskera en vurpa. Frukost på ett Boulangerie, magsikt ändå att trampa in i en liten by precis efter soluppgången och känna hur det doftar av nybakat bröd, croissanter och andra godsaker. Det blev duktigt varmt den här dagen, sannolikt den varmaste dagen under hela loppet med runt 40 grader och stora partier helt utan skugga. Jag tror jag drack minst 10 liter nästan utan att behöva kissa. Jag bättrade på saltbalansen med en Resorb om dagen och några salttabletter från Umara varje dag. Sedan försökte jag käka lite extra salt såsom chips, salta nötter m.m. Ett tag kändes det som att jag bara kämpade mig från kyrkogård till kyrkogård. Hade jag inte haft pressen med skogen så hade jag nog tagit en siesta i värmen men nu vågade jag inte.

Jag brukar klara värme ganska bra när jag cyklar men den här dagen kändes det som att jag balanserade på en knivsegg och tvingades vara riktigt noggrann med mina åtgärder för att det inte skulle bli riktigt dåligt. Får man värmeslag så är man illa ute. När det fanns möjlighet köpte jag kalla drycker eller glass, vattnet i flaskorna blev ju 40 grader varmt nästan direkt så jag fick ta alla chanser. I Radonvilliers kände jag mig säker att jag skulle hinna. Där hade en dot-watcher ställt ut en stor skylt utanför sitt hus och bjöd på kall cola, kakor och kallt vatten. Riktigt nice och riktigt nice att veta att det inte var så långt kvar till skogen.

Rullade vidare, passerade en damm och därefter den beryktade skogen som gick riktigt smidigt, mest grusväg och småvågar. När jag kom till Bar-Sur Seine bestämde jag mig för att försöka hitta ett hotell så jag kunde sova inne. 20.45 med 15 minuter kvar till köket på hotellet stängde checkade jag in och tog plats i restaurangen i mina ganska ofräscha cykelkläder. Jag hade haft ganska svårt att få i mig annat än flytande energi i värma så lite riktig mat, en humlebaserad sportdryck, dusch, klädtvätt och sömn skulle sitta fint. 237,8 km, 2044 höjdmeter.

Dag 4

Jag brukar försöka komma iväg tidigt och gjorde så även denna dag. Stannade ju ganska tidigt kvällen innan så en tidig start var på sin plats. Fick med en baguett från hotellet som frukost som jag mosade i mig bland vinrankorna innan jag tog second breakfast på ett lämpligt Boulangerie.

Kuperat, grusvägar, stigar i åkerkanter, vackra byar och vingårdar var dagens inledande tema. Temperaturen var mer behaglig och det rullade på hyggligt. Ju längre dagen gick desto mer stig och sten blev det. Jag började närma mig Morvan och checkpoint 2 i Quarre-Les Tombes. Sista biten upp mot checkplinten var bedrövlig. Jag såg att jag hade mindre än 10 km kvar och borde snart vara framme. Borde ja. Så skulle man inte tänka på det här loppet, stigen blev stenigare och stenigare tills det inte gick cykla längre, putta, putta, ut på en åker, en fullkomligt igenväxt passage med taggbuskar som rev sönder händer, armar och kläder. Brutalt vilka taggbuskar, nästan som långa rosor med långa eländiga taggar. Jag försökte ta mig runt utan att lyckas och fick övergå till att rulla cykeln framför mig på bakhjulet för att hålla undan så mycket taggar som möjligt.

Det måste tagit minst 1,5 timme att ta sig de här sista kilometrarna upp till byn. Jag var måttligt road när jag kom upp till cafeét med beachflaggorna. Som väl var möttes jag av lite andra cyklister som satt och garvade åt eländet, lika sönderrivna som jag. Stämplade, fyllde vatten, köpte en glass och en läsk och drog vidare för att utnyttja det sista av dagsljuset.

Fortsättning följer…

Daniel Johansson
Randobloggen fokuserar på långdistanscykling och cykeläventyr. Min förhoppning är att jag lyckas inspirera fler till att upptäcka hur roligt det är att cykla långt och länge. Cykling är så mycket mer än blodsmakande intervaller eller att cykla medurs runt en sjö. Jag är en heltidsarbetande tvåbarnsfar som tidigare tävlade i multisport men nu fokuserar på riktigt långa cykeltävlingar och cykeläventyr. Jag har bl.a. kört Transcontinental Race två gånger och nu senast Morocco Bike Adventure.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.