Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Randobloggen

MoroccoBikeAdventure Del 2

CP1 till CP 2 (dag 2-4)

Dag 2 160km 5340 höjdmeter. Del 1 och Del 2

Jag tänkte komma igång hyggligt tidigt på morgonen. I roadbooken varnades det lite för att det var stora marijuanaplantager och märkliga människor i bergen efter Chefchouan men förhoppningen var att de var mer aktiva på kvällarna än tidigt på morgonen. Tyvärr upptäckte jag precis när jag skulle lämna rummet att min lätta, tunna ryggsäck gått sönder. Sömmen hade spruckit och ett 10 cm stort hål i sidan på säcken. Jag hade valt att köra med en mindre ryggsäck, dels för att få med ytterligare en vätskeblåsa och dels för att få med lite mer skrymmande mat. Jag hade två stora 950ml flaskor på framgaffeln, en tvåliters vätskeblåsa i ramväskan, samt ytterligare en treliters blåsa i ryggsäcken som jag kunde fylla på om det var riktigt varmt eller för de mer öde sträckorna. Nu fick jag lägga några minuter på att laga väskan med silvertejp och några stygn. Lagningen blev ok men jag kände inte at jag kunde lita på det tunna materialet och kvaliteten på säcken. Även denna gång verkade jag ha fått vad jag betalade för och jag ångrade att jag köpt en tunn och billig ryggsäck. Förhoppningsvis skulle jag hitta nåt annat längs vägen och ersätta den med. Lämnade hotellet i mörkret, Mark var fortfarande kvar och fixade med sina prylar när jag trampade upp mot bergen och grusvägen. Starten på dagen skulle bli kärv. Från 600 upp till 1800 meter, ner till 1000 meter, upp till 1800 igen, ner till 800 och sedan sista klättringen upp till 1500 meter. Allt på grusvägar av varierande kvalitet. Ganska mycket skulle visa sig bli till fots då det bitvis var både brant och dåligt underlag. Jag gnetade på, fick lite början till skav på hälarna och passerades av Donncha när jag stannat för att ta hand om fötterna. Det var knappast läge att dra på sig blåsor redan den andra morgonen och jag kände ingen stress över vad de andra cyklisterna gjorde.

Jag tror att jag låg på fjärde plats, Steffen, Julian, Donncha och sedan jag. Värmen fortsatte att vara påfrestande och jag kände att jag inte var van. Dagen fortsatte med små vägar, i princip ingen trafik och några enstaka mindre samhällen där det åtminstone gick att skaffa vatten, läsk, chips och kex. När mörkret lagt sig och klockan passerat 21 kollade jag snabbt efter boende i lilla Ourtzag utan lycka så jag bestämde mig för att trampa vidare och leta sovplats utomhus. Precis när jag var påväg ut ur Ourtzag såg jag Donncha utanför polisstationen. Han hade förhandlat till sig sovplats utomhus innanför murarna runt polisstationen. Perfekt i skydd från vildhundar och andra orosmoment och jag var inte sen att haka på. Vi snackade lite skit medan poliserna noggrant tog uppgifter från våra pass innan jag bäddade med liggunderlaget och sovsäcken på betongen. Jag hade inte ätit något ordentligt under hela dagen, kex, chips, vatten, choklad och ett äpple kändes långt ifrån tillräckligt.

Dag 3 206km 5126 höjdmeter

Jag och Donncha lämnade polisstationen samtidigt för några timmar i mörkret innan solens uppgång. Jag var lite piggare och vi tog i princip direkt vårt eget tempo. När solen gick upp såg jag Julian lämna sitt nattläger vid sidan av vägen och rulla ut precis framför mig.

Vi snackade lite kort innan han trampade vidare i en fart som var för hög för min del. Jag stannade i Tissa på ett kafé, käkade vitt bröd, drack kaffe och fyllde på vatten.

Det blev snabbt varmt i solen och möjligheten till skugga var i princip obefintlig. Överlag var vägarna bra och dagens första 10 mil var relativt flack. Lite senare under dagen kom jag ifatt Julian igen när han stannat på ett kafé. Han käkade bröd, ägg och drack te. Jag var inte sen att slå mig ner och beställa ägg och bröd vilket blev första lite riktigare maten sedan pizzan i Chefchauen. De flesta kaféerna visade sig ha ägg och vita runda bröd så det blev räddningen vid flera tillfällen.

De större, asfalterade vägarna byttes mot mindre grusvägar och det vände återigen uppför. Jag konstaterade att det skulle bli en natt utomhus då det i roadbooken och min planering inte fanns någon som helst service under relativt många mil. Jag bestämde mig för att tugga på uppför i solnedgången och kände ingen oro över att behöva slå läger på runt 2000 meters höjd. Natten utanför polisstationen hade varit väldigt varm och jag hade knappt använt sovsäcken, dunjackan, mössan eller övriga varma kläder. På runt 1900 meters höjd hittade jag en bra lägerplats.

Jag hörde inga djur och för omväxlings skull kändes det som att jag var helt ensam. Annars var terrängen, även här uppe i bergen full av får, getter, hästar, åsnor, hundar m.m. Jag rullade ut sovsäcken, bivybagen, blåste upp liggunderlaget, bytte om till torra sovkläder, åt några kex, borstade tänderna och kröp ner för en natt under stjärnorna. Det blev snabbt kallt så jag fick nytta av mina varma kläder.

Dag 4 217km 2819 höjdmeter

Det var bara 4 grader varmt när jag packade ihop lägret och trampade vidare. Det var mörkt och jag skulle fortsätta uppåt till 2300 meter och dagens högsta punkt. Jag var glad att det var i huvudsak uppför för det var ordentligt svalt i de korta utförspartierna.

Julian hade cyklat några timmar längre in i mörkret under gårdagskvällen men tydligen sovit lite längre för strax innan bergspasset såg jag hans röda baklyse i soluppgången. Några timmar senare såg jag Julians cykel utanför en liten butik och när jag stannade för att handla blev jag inbjuden till butiksägarens familj. Där satt Julian och drack te och käkade bröd med smör och marmelad. Vi käkade, drack sött mint-te och pratade om äventyret.


Bröd, te, kex, vatten, läsk och småpåsar med chips var i princip det som gick att få tag på. Vissa butiker hade även choklad, drickyoghurt och kanske nötter. Jag hoppades verkligen på att kunna ta mig till CP2 och sedan hitta ettrum i Midelt för natten. Jag behövde tvätta både mig och mina kläder och försöka hitta lite riktig mat. Julian och jag hoppade bock under dagen. Han cyklade oftast lite snabbare men verkade stanna oftare då jag med jämna mellanrum kom ifatt och förbi.

Får, getter och herdar som ville sälja hasch byttes ut mot det första riktiga partiet med svårnavigerad öken. Vägen byttes ut mot en upptorkad flodbädd eller hjulspår i den mjuka sanden. Bitvis gick det hitta tillräckligt packat underlag för mina 2,2 tums däck men vissa partier blev det till att putta cykeln sanden. Jag var nöjd över att ha fyllt upp nästan 7 liter vatten tidigare under dagen när Julian berättade att han nästan hade slut på sitt vatten. Jag hade forfarande 3 liter kvar i värmen men eftersom det är självsupportat hade vi inga planer på att fördela dropparna. Åtminstone inte förrän läget blev allvarligt och då skulle jag förmodligen också vara i det närmaste tom.

CP2, Ahouli Mines närmade sig och arrangören Andi dök upp i sin pickup för att ta kort och kolla läget. Ahouli Mines är ett gruvområde som är nerlagt och nergånget. Julian, jag, Andi och hans medhjälpare Nicola var där samtidigt, tog kort och snackade lite innan jag trampade vidare.

Knappt 3 mil till Midelt som skulle vara sista chansen för ett rum och lite mat innan nästa klättring och en ganska känd sträckas av Marockansk Piste. På väg in i Midelt var Julian ikapp mig igen och vi bestämde oss för att dela ett rum. Efter några försök hittade vi ett hotell med ett ledigt dubbelrum, duschade, tvättade kläder, satte elektroniken på laddning och gick ut för att käka. Nu blev det en riktig festmåltid på ett steakhouse. Sallad, kött, ris, pommes, efterrätt, läsk men fortfarande inte mätta. Vi köpte frukostmackor, vatten och energi till kommande dag innan vi var klara för sängen och några timmars sömn.

Daniel Johansson
Randobloggen fokuserar på långdistanscykling och cykeläventyr. Min förhoppning är att jag lyckas inspirera fler till att upptäcka hur roligt det är att cykla långt och länge. Cykling är så mycket mer än blodsmakande intervaller eller att cykla medurs runt en sjö. Jag är en heltidsarbetande tvåbarnsfar som tidigare tävlade i multisport men nu fokuserar på riktigt långa cykeltävlingar och cykeläventyr. Jag har bl.a. kört Transcontinental Race två gånger och nu senast Morocco Bike Adventure.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.