Randobloggen
Svenska Cycling Plus
Randobloggen

MoroccoBikeAdventure Del 5

Dag 8 186,5km 3384 höjdmeter

Sov ganska dåligt den här natten. Massa ljud utanför den stängda dörren, bilar som stannade, folk som pratade och allmänt störigt så när klockan ringde var jag redan vaken och lika glad att ge mig av ut i mörkret. När jag öppnade dörren såg jag att det låg några lastbilschaufförer och sov på marken precis utanför dörren. Var visst fler som behövde sova lite. Åttonde dagen bjöd på klättring, jag skulle ta mig från 1000m upp till 2600, ner lite och sedan upp till banans högsta punkt på 2900 meter. Jag var seg, mådde inget vidare och hade svårt att äta. Att ha svårt att äta är inget vidare när man skall cykla uppför hela dagen. Rutten gick återigen tillbaka upp i Atlasbergen och förra året under rekognoseringen var det så mycket snö i det högsta bergspasset så att det inte gick att passera. Det var ingen risk för det nu då det var varmt och ännu hade inte snön börjat falla uppe i bergen. Jag slet ont under dagen och kände mig rejält sliten när jag till slut kom fram till bergsbyn Agoudal. Allt i byn var dock stängt och jag fick fråga mig fram för att kunna handla lite vatten. Efter byn blev det grusväg upp mot det högsta passet.

Jag hoppades att lite mat skulle få fart på kroppen igen och stannade till på ett Auberge uppe i bergen som hette La Grotte. Det här stället var mer som en fjällstuga uppe på knappa 2500 meter. En ensam berber skötte stugan och han slängde ihop en berberomelett, bröd, te, cola, frukt m.m. medan jag tog en tupplur på britsen. Jag åt och hoppades, packade ner det jag inte fick i mig och fortsatte uppåt i bergen. Här mötte jag en hel del motorcyklister på off-roadhojar som dammade ner och dånade. Utöver dessa möten så var det dock som att jag hade bergen och grusvägen för mig själv.

Väl uppe på toppen stannade jag till, tog några kort, klädde på mig mer kläder då jag frös och kände på mig att utförskörningen i solnedgången skulle bli kall. Jag mötte Andi när jag var på väg ner. Han fotade och vi snackade lite kort. Jag var dock inte på något vidare humör, frös och ville hinna ner innan det blev mörkt. Utförskörningen gick på ganska dålig grusväg och var slitsam. När jag kommit ner till bättre väg var det redan mörkt, jag mådde skit och stannade på första bästa Auberge. Ett enkelt ställe där de hyrde ut ett rum. Jag tvättade av mig, betalade 50kr, kröp till sängs direkt och hoppades att sömnen skulle få mig att må bättre. Det kändes som att jag höll på att bli sjuk.

Dag 9 47km, 711 höjdmeter.

Natten var miserabel. Jag frös och svettades om vart annat men bestämde mig ändå för att kliva upp och ta mig vidare när klockan ringde. Det var asfalt och när solen började gå upp fick jag som vanligt sällskap på vägen av morgonbussarna med folk som skulle till jobb och skola. Minibussar eller små bussar för ca 20 personer lastades fulla med folk och när det var fullt åkte de på taket eller hängde på bakdörrarna för att ändå få skjuts. Ett riktigt skådespel om man befann sig utmed lite lagom stora vägar vid rätt tillfälle.

Rutten gick genom Gorge du Dades, en turistrik väg i en väldigt vacker dalgång. Jag hade dock lite svårt att uppskatta omgivningen. Natten hade inte hjälpt, jag kände mig febrig, vinglade bitvis fram och efter bara några timmar och mindre än 5 mil avverkade stannade jag vid ett av de hotell som Andi rekommenderat i road booken. Klockan var bara strax efter 8, jag käkade frukost och övervägde mina alternativ. Jag låg tvåa, Steffen var långt före, Donncha kanske 8-10 timmar bakom och Julian kanske ett dygn bakom. Jag hade bara några mil kvar tills där rutten delade sig igen i Extension 2 och standardrutten. Extension 2 gick ut i öknen och bjöd på en 16 mil lång sträcka helt i ödemarken, helt utan service. Jag var definitivt inte i slag för att ta mig an den delen av banan i det skick jag befann mig i. Valet var ganska enkelt och jag bestämde mig för att stanna, hyra ett rum, medicinera och försöka sova. Jag sov, gick upp och käkade lunch, sov igen, åt middag och kände mig lite piggare.

Det ösregnade på eftermiddagen och kvällen och jag hade ändå tur i oturen att det var just den enda dagen med dåligt väder som jag låg inne. Donncha passerade mig under kvällen och fortsatte ut på Extension 2, jag kände mig dock inte stressad av det utan var helt fokuserad på mitt lopp. Jag gick till sängs igen, knaprade lite mer medicin och hoppades att jag skulle kunna fortsätta på morgonen.

Fortsättning följer…

Daniel Johansson
Randobloggen fokuserar på långdistanscykling och cykeläventyr. Min förhoppning är att jag lyckas inspirera fler till att upptäcka hur roligt det är att cykla långt och länge. Cykling är så mycket mer än blodsmakande intervaller eller att cykla medurs runt en sjö. Jag är en heltidsarbetande tvåbarnsfar som tidigare tävlade i multisport men nu fokuserar på riktigt långa cykeltävlingar och cykeläventyr. Jag har bl.a. kört Transcontinental Race två gånger och nu senast Morocco Bike Adventure.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.